Devri

stenn

stenn

adj. cf. stegn, stign

I. Attr./Épith.

(1) Tendu.

(1732) GReg 913a. Qui est tendu, uë, adj., tr. «Stenn

(1874) POG 76. hor zenna / Euz a liammou stenn Satan.

(2) Loc. adj. Stenn-distenn : qui se tend et se détend, élastique.

(1927) GERI.Ern 99. stenn-distenn, tr. «qui se tend et se détend, élastique.»

II. Adv.

(1) Abondamment.

(18--) GBI I 144. Ann aotro-koz a oele stenn, tr. «Le vieux monsieur pleurait dru.»

(2) Loc. adv. War-stenn : tiré, tendu.

(1938) WDAP 2/102. He bleo, bepred war-stenn.

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...