Devri

arfleuet

arfleuet

adj.

(1) (en plt de qqn) Emporté.

(1838) OVD 255. er vourreàuion arfleuettan. ●(1849) LLBg I 65. Arfleuet oé guersou doh-emb en Eutru Doué. ●(1855) BDE 90. ræsonieu hun nès reit de Zoué devout arfleuet inep d'emb. ●846. ur voéh arfleuet. ●(1896) HIS 23. er hroah arfleúet.

(1902) LZBg Genver 22. de vout hoah arfleuetoh. ●(1912) DIHU 81/44. en atersour arfleuet. ●(1921) BUFA 20. ou guélet ken arfleuet. ●(1922) EOVD 241. er vourèuion arfleuetan. ●(1939) RIBA 114. Arfleuet ru é er pemp mestr-bag ; arfleuet ru er sardinerion dihopr.

(2) (en plt de la colère de qqn) Exaspérée.

(1838) OVD 191. inemb dehai, drès peb-tra, é ma arfleuet me holér.

(3) Effrayé.

(c.1718) CHal.ms i. Effrayé, tr. «scontet, spontet, ar fleuet. queru. [= Kervignac]»

(1904) DBFV 10a. arfleuet, tr. «effrayé (Ch. ms.).»

(4) Déchaîné.

(1854) PSA I 312. calmein en houlenneu ag ur mor arfleuet.

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...