Devri

armet

armet

adj.

(1) Armé.

(14--) Jer.ms 161. hac armet mat an Romanet dydreu, tr. «et bien armés (sont) les Romains là-bas.» ●(1499) Ca 107b. Hanter armet. g. demy arme. ●(1633) Nom 189b. Centuria : centaine : cant den armet. ●289a. Centurio, qui centum numero prœrat militibus : Centenier : Cantener, vnan en deus gallout voar cant den armet.

(1727) HB 278. ûr vanden tud armet-clos. ●(1792) BD 2469. tut armet, tr. «des gens armés.»

(1860) BAL 12. guell armed evit ar re all. ●(1878) EKG II 150. armet kloz oc'h ive.

(1904) KANngalon Du 252. an dud armet. ●(1908) PIGO II 140. eur vandenn tud armet.

(2) (Rames) en places.

(1925) BILZ 140. ar ronviou a zo armet.

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...