Devri

distronk

distronk

adj.

(1) Blême, pâle.

(1874) FHB 491/166b. castis ha distronc meurbet. ●(1876) TDE.BF 152a. Distroñk, adj., tr. «Décoloré, blême.» ●(1878) EKG ii 93-94. breman eo distrounk evel eur c’hi klan.

(1907) KANngalon Genver 299. Kastiz oa he zivoc’h, he zaoulagad tenval, he izili distrounk. ●(1915) KANNlandunvez 49/349. mes en he zaoulagad egaret, var e vizaj distrounk. ●(1927) GERI.Ern 113. distronk, adj., tr. «Décoloré, blême, exténué.» ●(1931) VALL 188b. Décoloré, tr. «distronk

(2) Avili, défiguré.

(1872) ROU 80a. L’âge défigure, tr. «distronc e teuer gant an oad.» ●(1890) MOA 205a-b. L’âge défigure, surtout quand on perd les dents, tr. «distronk e teuer gant ann oad, muia tout pa goller ann dent.»

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...