Devri

plom .1

plom .1

adj.

I. Attr./Épith.

(1) Droit, debout.

(1907) VBFV.bf 61b. plom, adj., tr. «droit, debout, à pic, perpendiculaire.»

(2) Dont da blom : se lever.

(17--) VO 93. èl-ce ou zi ne zei jamæs de blom.

(1903) JOZO 19. Ha ! dek ér é sonnein ! Deit on de blom elkent !…

(3) Deuet da blom : rétabli.

(1918) LILH 31 a viz Gouhere. Hervé merhat e zo deit de blom bremen ?

(4) Derc'hel da blom : rester droit, solide.

(1854) PSA I 5. aveit ma talhou de blom, én drespet d'er glàu ha goal-amzér, un ty nehué sàuet.

(5) =

(1887) LZBg 45et blezad-3e lodenn 178. banann de vitin, banann de greisté ha banann de nôz ; eurus hoah a pe vehemb bet plon ér mod-men !

(6) En e sav plom : tout droit debout.

(1844) GBI I 414. Pa lare 'r belek : Dominus vobiscum, / Save Janet en hi zao plomm, tr. «Quand le prêtre disait : Dominus vobiscum ! / Jeanne se levait tout droit debout.»

(7) Abrupt.

(1906) HIVL 22. É, un devalen ker plom, hi e gerh èl ar en hent-bras.

II. Adv.

A.

(1) D'aplomb, droit.

(1872) ROU 74a. D'a-plomb, tr. «plom.» ●(1889) SFA 135. eun aneval deuet euz an ifern o vont da goueza ploumm var ho penn.

(1955) STBJ 150. ar gwella da blanta peul er prad, da lavarout eo da zerc'hel plom e dreid en êr, war goust e benn hag e zaouarn harp ouz an douar, evel tri droad eun treber. ●(1994) MARV xiii 13. (Plonevez-ar-Faou) e-noa eñ santet e oa deuet e vleo plom war e benn, ken a zave e dog.

(2) Juste.

(1931) GUBI 73. Chetu hi plom é tonet. ●(1935) BREI 396/1c. Setu mat ! Oc'h plom er sonj ganimp !…

(3) Complètement.

(1899) BSEc xxxvii 149/ KRL 14. Goude pardon Tregrom, / 'Zerr an or plom, tr. «Après le pardon de Trégrom (1er octobre), la porte (des pardons) se ferme complètement.»

B. A-blom.

(1) Perpendiculairement.

(1732) GReg 41a. A plomb, perpendiculairement, tr. «a bloum.» ●Le soleil donnoit à plomb sur sa tête, tr. «An héaul a sqoé a bloum var e beñ.»

(1869) HTC 106. an heol a bare varnhan a bloumm. ●(1872) ROU 74a. D'a-plomb, tr. «a-blom

(1902) PIGO I 169. ar blei (...) a goueaz a-blom en e za. ●(1906) HIVL 22. dichen a blom ér riskl a dorrein er goug. ●(1907) VBFV.bf 61b. a blom, adv., tr. «tout droit, debout.»

(2) (Arriver) à plomb, pile.

(1934) DIHU 280/149. A blom éh oh degoéhet, Iann, a blom !

(3) Kouezhan a-blom : tomber à pic (dans qqc.).

(1903) MBJJ 67. kerrek a goue a-blom 'barz ar mor ha tosennou uhel.

(4) Attr. Perpendiculaire.

(1928) BFSA 132. Hir eo an hent, a-blom an heol.

III.

(1) Plom e-giz ur post-kloued : voir kloued.

(2) Plom evel un tour : voir tour.

(3) Plom evel ur gouarc'henn : voir kouarc'henn.

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...