Devri

standur / standu

standur / standu

f.

(1) Tenue (d'une maison).

(1904) DBFV 215a. standur, f., tr. «le train, les occupations du ménage dans une ferme (Bul[eon].» ●(1942) DHKN 200. standur un tiegeh diar er méz. ●(1955) BGUE 37/8. standur pamdiek un ti-tachenn.

(2) Aria.

(c.1718) CHal.ms iv. Cette femme traisne touiours un grand arria apres elle, tr. «n'enda Iamés er uoües man nemeit guet cals a vagag' gueti, er uoües man a denn' brepet ar é lerh ur standur vras.»

(1904) DBFV 215a. standur, f., tr. «grand aria, qu'on traine après soi (Ch. ms.).»

(3) Bout standur gant udb. : avoir trop d'embêtements, de train avec qqc.

(1925) DIHU 166/242. N'ou rér ket [en drammeu] d'en hani klan, rak ma kavér é hes rè a standu get rah en treu-sé.

(4) Kemer standur gant udb. : s'embêter avec qqc.

(1926) DIHU 177/46. O Naren ! un dra kaer é en dé, met gellout e hrér degas en dé hemb kemér geton kement a standu èl ma hret hui.

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...