Devri

Recherche '"akordañ"...' : 2 mots trouvés

Page 1 : de akordan-akordin (1) à akordans (2) :
  • akordañ / akordiñ
    akordañ / akordiñ

    [mbr acordaff, brpm accordi < vfr acorder < lat *accordare < cf. le couple concordāre/discordāre (de cor « cœur ») (TLFi s. accorder)]

    V.

    I. V. tr. d.

    (1) Accorder, réconcilier.

    (1499) Ca 4b. Acordaff. g. acorder.

    (1732) GReg 965b. Unir, mettre la paix entre des personnes, tr. « accordi ur re. »

    (1904) DBFV 4b. akordein, v. a., tr. «accorder, réconcilier.»

    (2) Accorder, octroyer.

    (1659) SCger 85a. octroier, tr. «accordi p. et

    (3) Akordiñ udb. gant ub. : accorder qqc. à qqn.

    (1763) SE 11. accordigata seïtec guénnec anter.

    (4) (musique) Accorder.

    (1710) IN I 446. evel ma teu ur violancer, o pinçat quement corden a guef disacord en e violanç, d'o accordi oc'h o starda pe oc'h o laoscaat. ●(1838) OVD 297. pincein gùéh-t'er-huéh er herdad ag é instrumant eit ou accordein.

    II. V. intr. S'entendre, s'accorder.

    (1612) Cnf 43a. pa accorder gant an lazron eguit ma lazrynt.

    (1792) BD 488. accordomp asambles, tr. «Entendons-nous.»

    (1872) ROU 72b. Accordi a raïnt, tr. «ils s'arrangeront.»

    III. V. pron. réci. En em akordiñ : s'accorder.

    (17--) EN 74. mar doch en em fachet, (e)helet nem acordin, tr. «si vous vous êtes fâchés, vous pouvez vous accorder.»

    (1834) SIM 188. Muioc'h a dud a laqe d'en em accordi, eguet na rê ar barner a beoc'h. ●(1872) ROU 72b. en em accordi a raïnt, tr. «ils s'arrangeront.»

  • akordañs
    akordañs

    [mbr accordancc < vfr acordance < akord + -añs]

    F. Concordance.

    (1499) Ca 4b. Accordancc. g. concordance.

    (1904) DBFV 4b. akordans f., tr. «connexion.» ●(1907) VBFV.fb 84a. rapport, tr. «akordans, f.»

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...