Devri

Recherche 'arroutet...' : 1 mots trouvés

Page 1 : de arroutet (1) à arroutet (1) :
  • arroutet
    arroutet

    adj.

    (1) Aguerri, expérimenté.

    (1870) FHB 306/355b. sini gant an delen evel muzisianed arroutet.

    (1919) DBFVsup 4a. aroutet mat (Arv[or], Arg[oat]), adj., tr. «habile, routier.»

    (2) Débrouillard.

    (1919) KZVr 338 - 24/08/19. aroutet, tr. «débrouillard, Treger.» ●(1927) GERI.Ern 26. ar(r)oudet, arroutet, tr. «qui connaît son affaire, ferré, débrouillard.»

    (3) Bezañ arroutet war udb. : être compétent, connaître son affaire, son métier.

    (1909) KTLR 6. da ziskuez d'ho zad pegen aroutet oant var ho micher. ●103. Ama ar mestr a zo eun den aroutet var he vicher ha na fell d'ezhan kaout en he di nemet marichalet dispar. ●(1910) MBJL 155. e-tuhont m'eo ret bean aroutet mat war ar muzik.

    ►absol.

    (1936) BREI 460/2a. Ha c'hoaz te, pôtr kêz, a zo aroutet, 'n em c'henver. Me ne lennan paper ebet…

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...