Devri

Recherche 'barbot...' : 8 mots trouvés

Page 1 : de barbot-1 (1) à barbotin (8) :
  • barbot .1
    barbot .1

    m. (ichtyonymie) Barbeau Barbus barbus.

    (c.1718) CHal.ms i. Barbeau poisson, tr. «barbot barboteu. »

    (1904) DBFV 17b. barbot, s. pl. eu, tr. «barbeau, barbue, poisson.»

  • barbot .2
    barbot .2

    adj. Bavard.

    (1907) DIHU 24/404. tead barbot. ●(1925) SFKH 46. n'en des biskoah temalet é voéz bout ré barbot. ●(1976) YABA 28.02. chetu er péh em es kavet de zispleg d'er plah barbot.

  • barbot .3
    barbot .3

    m.

    (1) Bavardage.

    (1912) DIHU 90/187. n'hé guerhet de unan e vou rè a varbot dehon. ●ibid. rè a varbot e hues. ●(1917) LILH 10 a Gerzu. Chetu lan en ti a dud arré ha barbot ! barbot !

    (2) Homme bavard.

    (1912) BUAZpermoal 345. e oa eur c'hrennard, daoulagad lemm d'ezan, teo a c'houg, ledan a ziouskoaz, eur balbod, eur gaouiad hag eur soured. ●(1974) YABA 14.12. Nen don ket èl meur a varbot èl ma kavér dré-sé.

  • barbotaj
    barbotaj

    m. Bavardage.

    (1744) L'Arm 399a. Verbiage, tr. «Barbottage. m.»

    (1904) DBFV 17b. barbotaj, tr. «radotage.» ●(1922) EOVD 233. barbotaj sot ha didalvé.

  • barbotat / barbotal / barbotiñ
    barbotat / barbotal / barbotiñ

    v.

    (1) V. tr. d. Radoter.

    (c.1718) CHal.ms i. Barbotter, tr. «balbouzein, gagoüillein, barbottein.» ●(1790) MG 131. Petra e fal deoh-hui barbottad temb ?

    (1904) DBFV 17b. barbotein, v. a., tr. «barboter, radoter, murmurer.»

    (2) V. intr. Bavarder.

    (1904) DBFV 17b. barbotein, v. n., tr. «barboter, radoter, murmurer.» ●(1906) DIHU 11/191. Hag é talhé Pipi de varbotad èlsé diar en ol dreu. ●(1982) PBLS 151. (Langoned) barbotal, tr. «bavarder.»

  • barboter
    barboter

    m. –ion Bavard.

    (1633) Nom 329b. Susurro : maraut, baboteur : marrot, borboter, broüiller quæz.

    (c.1718) CHal.ms i. un barbotteur, tr. «ur balbouser, barbotter, bequec.» ●(1744) L'Arm 112a. Diseur (...) De rien, tr. «Barbottérr. m.» ●(1792) BD 2612. nemert eur balbotter, tr. «qu'un menteur.»

    (1904) DBFV 17b. barbotér, m. pl. –terion, tr. «barboteur, raisonneur, diseur de riens.» ●(1912) BSGU 8. Cher te veg, / Barbotér. ●(1939) DIHU 337/294. é heuli kentoh barboterion gallek eget tud ou bro.

  • barboterezh
    barboterezh

    m. Bavardage.

    (1904) DBFV 17b. barbotereh, tr. «radotage.» ●(1921) DIHU 116/197. Ne garè ket eùé er varbotereh. ●(1975) YABA 26.04. Un tammig barbotereh e vezé geté de bep kourz.

  • barbotin
    barbotin

    adj. (Bavardage, etc.) incessant.

    (1792) BD 1501-1502. uset eo penno da daoulin / gant da bedenno balbottin, tr. «Par tes sottes (?) prières.»

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...