Devri

Recherche '"dibennadiñ"...' : 1 mots trouvés

Page 1 : de dibennadin (1) à dibennadin (1) :
  • dibennadiñ
    dibennadiñ

    v.

    I. V. tr. d.

    (1) Faire sortir qqn de son entêtement, dissuader.

    ●(c.1718) CHal.ms i. desentester, tr. «dibennadein.» ●(1732) GReg 274a. Desenteter, tr. «dibennadi. pr. dibennadet. Van[netois] dibennadeiñ.» ●(1744) L'Arm 113a. Dissuader, tr. «Dibeennadein.» ●(1790) MG 259. gobér é bossibl eit en dibènnadein ag un dessein quen horribl. ●335. Assaiet ehue dibènnadein hou mèrh a obér trafiq er bet.

    ●(1876) TDE.BF 115b. Dibennadi, v. a., tr. «Tirer quelqu'un de son entêtement.» ●(1896) HIS 39. Mès Noémi, aveit ou dibennadein, e laré : «Chomet é ti hou tud. ●(1896) HISger 1. Dibennadein, tr. «faire renoncer quelqu'un au projet dans lequel il s'entête.»

    ●(1904) DBFV 47b. dibennadein, v. a., tr. «désentêter, faire renoncer à une idée, dissuader.» ●(1907) VBFV.bf 14a. dibennadein, v. a. tr. «dissuader.» ●(1907) BSPD I 299. Dibennadet hou mab ha laret tehon plégein. ●(1912) DIHU 84/101. nen doé ket gellet, kaer en doé groeit, dibennadein é bautr.

    (2) Dibennadiñ a : dissuader de.

    ●(1904) DBFV 47b. dibennadein, v. a., tr. «dissuader (a de).»

    II. V. intr. Changer d'idée.

    ●(1934) MAAZ 155. ne lusk ket dibennadein.

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...