Devri

Recherche 'disafar...' : 3 mots trouvés

Page 1 : de disafar-1 (1) à disafarin-disafar (3) :
  • disafar .1
    disafar .1

    adj.

    I. Attr./Épith.

    (1) Tranquille.

    (1792) CAg 145. Me yeï él-léh dissafare.

    (1831) RDU 238. ul léh dissafaroh. ●(1839) BESquil 67. én ul léh aral dissaffarroh. ●458. Anna, dissaffar én hé zy, e hroé de Zoué er sacrifice continuel a nehi hé hunan én tuemdér ag hé oræson. ●(1861) BSJ 46. ur vuhé dissafar. ●(1889) ISV 192. evit ma c'hellint erfin en em gaout dizafar hag e peoc'h.

    (1904) DBFV 57b. disafar, adj., tr. «sans bruit (homme, lieu) ; tranquille.» ●(1913) HIVR 12. én ur léh diamen ha disafar.

    (2) = (?) dizever (?).

    (1867) FHB 138/271a. E laoski dizavar Herodes da roue.

    (3) Silencieux.

    (1957) BRUD 1/106. Nehet he spered ouz ma gweled kavourzet ha dizavar.

    (4) Sans bruit.

    (1962) EGRH I 62. disafar a., tr. « sans bruit. »

    (5) Sans rumeur.

    (1962) EGRH I 62. disafar a., tr. « sans rumeur. »

    II. Adv. Tranquillement.

    (1580) G 155. Dysquennomp dysaffar en douar, tr. «Descendons sans bruit sur terre.» ●654. Cae comps da nep azcar dyssaffar map a hast, tr. «Va, parle à qui t'aime, sans bruit, fils de ribaude !»

    (1904) DBFV 57b. disafar, adv., tr. «tranquillement.»

  • disafar .2
    disafar .2

    voir disafariñ

  • disafariñ / disafar
    disafariñ / disafar

    v.

    I. V. tr. d.

    (1) Libérer.

    (1900) LZBg 57 blezad-1 lodenn 34-35. D'emb ni eué e vezé groeit hilléh a drouz. (...) Ne oé meit hou e hellé hun dissafarein a zoh en dén hont. ●49. dissafarein er vrô ag er vosen.

    (2) Cesser de faire du brouhaha.

    (1741) RO 1308. Ha ma na gueres disauarin a gren.

    (1939) RIBA 31. a nebedigeu, é tisafarant, é tidrouzant, é taùant.

    II. V. pron. réfl. En em zisafariñ : se défaire (de qqc.).

    (1895) FOV 269. Er ré 'dès chet kavet en tu d'hum zissafar / E ra kouh vin d'en ol eit diskoein ou glahar, tr. «Ceux qui n'ont pas conclu leur marché.»

    (1904) DBFV 57b. v. pron. hum zisafar, tr. «se défaire, se débarrasser ; se séparer (de).»

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...