Devri

Recherche '"disafariñ"...' : 1 mots trouvés

Page 1 : de disafarin-disafar (1) à disafarin-disafar (1) :
  • disafariñ / disafar
    disafariñ / disafar

    v.

    I. V. tr. d.

    (1) Libérer.

    (1900) LZBg 57 blezad-1 lodenn 34-35. D'emb ni eué e vezé groeit hilléh a drouz. (...) Ne oé meit hou e hellé hun dissafarein a zoh en dén hont. ●49. dissafarein er vrô ag er vosen.

    (2) Cesser de faire du brouhaha.

    (1741) RO 1308. Ha ma na gueres disauarin a gren.

    (1939) RIBA 31. a nebedigeu, é tisafarant, é tidrouzant, é taùant.

    II. V. pron. réfl. En em zisafariñ : se défaire (de qqc.).

    (1895) FOV 269. Er ré 'dès chet kavet en tu d'hum zissafar / E ra kouh vin d'en ol eit diskoein ou glahar, tr. «Ceux qui n'ont pas conclu leur marché.»

    (1904) DBFV 57b. v. pron. hum zisafar, tr. «se défaire, se débarrasser ; se séparer (de).»

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...