Recherche 'friant...' : 7 mots trouvés
Page 1 : de friant (1) à friantiz (7) :- friantfriant
A. Adj.
(1) (en plt de nourriture) Bon, fin, délicat.
●(c.1500) Cb 58b. [delicius] g. viande delicieuse. boet friant. ●(1521) Cc [delicius]. viande delicieuse. b. boet friant. ●[friant] g. viandes delicieuses. b. boet friant. ●(1633) Nom 53a. Cupidæ, scitamenta, mattya, vel mattea, matteolæ : friandise, friand lopinet, morceau friand : fryantis, vn tam mat ha fryand. ●60b. Pulpamentum, pulpa : quelque friant morceau & doüillet : vn tam friand bennac ha douçcic. ●62b. Vinum generosum, nobile : vin delicat & friant : guin dilicat, ha friand.
●(1790) MG 160. mar en dès bouéd friantoh eit n'hun ès-ni.
(2) Qui aime les mets délicats.
●(1499) Ca 88a. Friant. g. idem. ●(c.1500) Cb 88b. Friant. g. idem. ●(1521) Cc. Friant. g idem.
●(1732) GReg 261a. Delicat, qui a le goût delicat, friand, tr. «friant.» ●(1767) ISpour 67. bout rai-friantt ha taulet guet er bouid-mat. ●(1790) Ismar 104. bout raï friand ha tantét guet er bouéd mat.
(3) Sensuel.
●(1732) GReg 445b. C'est une gaillarde, une enjoüée, un peu amoureuse, tr. «Fryant eo.»
●(1834) SIM 44. Sonch mad am eus da veza guelet merc'hed yaouanq hac a voa goal friand. ●(1838) CGK 29. jentillât, en daou vinut, an tourc'h ar muia friant. ●(1869) SAG 52. Hag an dud friant var blijadur ho c'horf ? ●(1876) TDE.BF 215b. Friañt, adj. f. C[ornouaille], tr. «Un peu amoureuse, gaillarde.» ●Friañt eo, tr. «elle est un peu amoureuse.»
(4) Folâtre.
●(1869) SAG 35. edoare bugale friant, n'o deuz ket aoun rag ho zad, a leez eun nebeut kabest gant ho.
B. Adv. Galamment.
●(1647) Am.ms 522. Ha da comzouty detry pus friand., tr. « Et pour lui parler tout de bon assez galamment. »
- friantaat
- friantajfriantaj
s.
(1) Mets délicats.
●(1790) MG 52. Me gav mad er friantage. ●(1790) Ismar 141. A pe rér dispigneu dijauge eit en dout friantage.
(2) Inclination pour les mets délicats.
●(1732) GReg 261a. Delicatesse, parlant du boire, & du manger, tr. «fryantaich. p. ou.»
(3) Ober friantaj =
●(1790) Ismar 141. e lair ou zud eit gobér friantage.
(4) Humeur galante.
●(1732) GReg 445b. C'est une gaillarde, une enjoüée, un peu amoureuse, tr. «fryantaich a so gandhy, ou, a so ènnhy.»
- friantañfriantañ
v. intr. Être sensuel.
●(c.1500) Cb 58b. [delicius] Jtem oblecto / as. g. delicier / deliter vide in tenchiez. b. friantaff lichezraff.
- friantellfriantell
f. –ed Femme débauchée, légère, facile.
●(c.1718) CHal.ms iii. Cette fille a le nez tourné a la friandise, tr. «er uerh se a zisco bout ur friponnel, ur friandel.»
- friantellat
- friantizfriantiz
f.
(1) Friandise.
●(c.1500) Cb 58b. [delicius] g. delicieusement. b. dre friandys. ●(1633) Nom 53a. Cupidæ, scitamenta, mattya, vel mattea, matteolæ : friandise, friand lopinet, morceau friand : fryantis, vn tam mat ha fryand.
(2) Inclination pour les mets délicats.
●(1732) GReg 261a. Delicatesse, parlant du boire, & du manger, tr. «fryantiz. p. ou.»
(3) Humeur galante, ardeur des sens.
●(1732) GReg 445b. C'est une gaillarde, une enjoüée, un peu amoureuse, tr. «fryantiz a so gandhy, ou, a so ènnhy.»
●(1870) FHB 278/129a. kezeg friantiz enho o paoata an douar pe ar vein. ●(1876) TDE.BF 215b. Friañtiz, s. m. C[ornouaille] Friañtiz a zo gant-hi, tr. «elle est un peu amoureuse.»
●(1905) BOBL 13 mai 34/3d. Intanvez Codran (…) a veve eur pennad zo en eur friantiz divergont. N'euz ket pell, en em gavaz brazez. ●(1909) BROU 240. (Eusa) Ar plac'h iaouank-s'hont a zo friantiz ennhi, tr. «cette jeune fille est bien volage.» ●(1926) KANNgwital 287/439. seder war gezek leun a friantiz. ●(1942) FHAB Meurzh/Ebrel 149. (Plouarzhel) Friantiz = friantiz a zo ennan : friantellat a ra.