Recherche 'gront...' : 7 mots trouvés
Page 1 : de gront (1) à gronterezh (7) :- grontgront
m.
(1) Grondement, rouspétance.
●(1530) Pm 76. Ha hy hep gront a respontas, tr. «Et elle sans bruit répondit.» ●(1580) G 667-668. Tro da gront dyouz hon ty, ha na deus muy dyot, / Pe me roy dyt breman a huyban var an chout, tr. «Détourne ton grognement de chez nous, et ne reviens plus, imbécile, / Ou je vais te donner en sifflant sur la joue.»
(2) Bezañ gront en ub. : râler, gronder, murmurer.
●(c.1825-1830) AJC 5699. grond a voa yve en dou volonter.
(3) (en plt du vent) Grondement, bruit sourd.
●(1732) GReg 474b. Grondement, bruit sourd, tr. «Grond.»
●(c.1825-1830) AJC 2128. ar mor a voa garf an navel a voa grond enan.
- grontalgrontal
v.
I. V. intr.
(1) (en plt de qqn) Grogner, grommeler.
●(1659) SCger 152a. grondal, tr. «gronder.» ●(1790) MG 6. me hrond, me vourboutt inemb d'er-ré pihuiq. (...) é hrondal hac é vourbouttal.
(2) (en plt du tonnerre) Gronder, bruire.
●(1792) CAg 93. el gurun é h'rondale.
●(1857) GUG 38. èl gurun é hrondal.
(3) (en plt d'un chien) Gronder.
●(1907) VBFV.fb 49b-50a. gronder, parl. du chien, tr. «grondal.»
II. V. tr. d. Réprimander, gronder (qqn).
●(1732) GReg 474b. Gronder, reprendre un inferieur, tr. «Grondal. pr. grondet. grondtal. pr. grondtet. Van[netois] grondal. grondeiñ.»
●(1829) CNG 48. Ind oulen (open ou grondal) / Guet-ai Covézion général.
- grontamantgrontamant
m. Grondement, rouspétance.
●(1732) GReg 474b. Gronderie, mécontentement dont on ne dit pas la cause, tr. «grondamand. p. grondamanchou.»
- grontek
- grontergronter
m. –ion Grondeur.
●(1732) GReg 474b. Grondeur, tr. «Gronder. p. grondéryen. grondter. p. yen. Van[netois] grondour. p. yon.»
- gronterez
- gronterezh