Devri

Recherche 'pis...' : 48 mots trouvés

Page 1 : de pis (1) à pistronkenn (48) :
  • pis
    pis

    m.

    (1) Pisse.

    (2) Pis krank : alcool.

    ●(1985) ADEM 88. (An Arradon) Lak un tammig «piss kangr» en ha gafe. C'était de «la goutte» qu'elle voulait dire.

  • pisañ
    pisañ

    voir pisat

  • pisat / pisañ
    pisat / pisañ

    v. intr. Pisser.

    ●(17--) BMa 521. Teribl emeus choant da bisset, tr. «J'ai une très forte envie de pisser.»

    ●(1986) CCBR 191. (Brieg) môn da bicha mèz, tr. «aller uriner dehors.» ●237. deud hwân dén da bichèt, tr. «j'ai eu envie d'uriner. »

  • pisgoden
    pisgoden

    Paner pisgoden = cf. baskodenn

    ●(1984) ECDR 163. setu e vezent kaset da zastum rusk en ur paner pisgoden.

  • pisha
    pisha

    v. tr. d. = (?) Aiguiser (?).

    ●(1949) KROB 12/13. pisa ar zouc'h.

  • pismedik
    pismedik

    adj.

    (1) Maniéré.

    ●(1972) LIMO 26 février. Mar zo bet unan benak pismedik, ne oè ket Youenn e oè! ●Pismedik, tr. «manière (lire : maniéré).»

    (2) Pointilleux.

    ●(1978) LIMO 13 mai. Na boud e vehé hoah dré-sé tudigeu pismedig hag e za pistig pe débron dehé a pe vè komzet ag un overenn ? ●Pismedig, tr. «pointilleux.» ●(1978) LIMO 10 juin. Pismedig, tr. «qui fait le difficile à propos de tout, critique pointilleux. Il y a pismig, pismiger en K. L. T.»

  • pismig
    pismig

    m. –où Ober pismigoù : faire le difficile.

    ●(1890) MOA 218a-b. Il mangea son pain sans faire le difficile, tr. «ne reaz ket a bismigou evit staga gant he vara.»

  • pismigañ / pismigat
    pismigañ / pismigat

    v.

    I. V. tr. d.

    (1) Chipoter, manger (qqc.) du bout des dents, grignoter.

    ●(1710) IN I 273. pismigat pe raclat quement a vez roet deoc'h da zebri. ●(c.1718) CHal.ms i. croquer manger, tr. «creignotein, grignotein, pismicat.»

    ●(1921) PGAZ 70. ne rea nemet pismigat ar farz : n'en doa ket a naoun. ●(1942) FHAB Meurzh/Ebrel 151. Pismintia : koll eun dra bennak hep hen debri ; da skouer : pismintia a t eus graet da vara. ●(1964) KTMR 28. Amañ, emezañ, ez eus nebeud a dra da bismigad evid ar chatal.

    (2) Critiquer, épiloguer.

    ●(1910) MAKE 23. Yan ar Bombarder ne ree nemet pismiga an hostizien.

    II. V. intr.

    (1) Chipoter, être, faire le difficile en mangeant.

    ●(1732) GReg 724a. Pinocher, manger par petits morceaux, & avec dégoût, tr. «Pismigal. pismigat. ppr. pismiget.»

    ●(1890) MOA 161a. Faires des cérémonies, en mangeant, tr. «pismiga, v. n.»

    ●(1983) PABE 29. (Berrien) pismiga, tr. «manger du bout des dents.»

    (2) Travailler sans rendement.

    ●(1983) PABE 29. (Berrien) pismiga, tr. «travailler sans rendement.»

  • pismigat
    pismigat

    voir pismigañ

  • pismiger
    pismiger

    m. –ion

    (1) Homme qui mange du bout des dents.

    ●(1732) GReg 724a. Pinocheur, tr. «Pismiguer. p. pismiguéryen.»

    ●(1934) PONT 82. Jos oa eur pismiger : n'en divije morse naon. ●(1977) PBDZ 524. (Douarnenez) homme qui rechigne sur la nourriture. ●(1983) PABE 29. (Berrien) pismigerien, tr. «hommes difficiles.»

    (2) Pinailleur.

    ●(1910) MBJL 147. ar bisminkerien ar muian troidellus. ●(1963) LLMM 99/267. kanfarted barrek-tre ha n’eo ket pismigerien.

  • pismigerez
    pismigerez

    f. –ed Femme qui mange du bout des doigts.

    ●(1977) PBDZ 524. (Douarnenez) pismigerez.

  • pismigerezh
    pismigerezh

    m. Choses délicates à manger.

    ●(1966) BREZ février 101/6d. oll ar pez eo posubl rei da goan e Bro-Zaorz (lire : Zaoz), eur bern pismikerez : bara rouz, bara gwenn, koñfituriou a beb seurt, amann, mel, eur pikol picherad laez fresk hag ar pod-te, eveljust, gand e vantell hloan da harz outañ da yenaat.

  • pismigoù
    pismigoù

    plur. Ober pismigoù.

    (1) Chipoter, faire le difficile en mangeant.

    ●(1876) TDE.BF 432a. ne reaz ket a bismigou ivez evit staga gant ar pez a voe lakeat a-zira-z-han. ●(1890) MOA 161a. Faire des cérémonies, en mangeant, tr. «ober pismigou (en Léon).»

    (2) par ext. Faire des manières.

    ●(1920) LZBl Gouere 343. Ar morianed ne reont ket pismigou evit lakaat e karg an nesa an den a ziez an'ezho.

  • pismigus
    pismigus

    adj.

    (1) Difficile sur la nourriture.

    ●(1931) VALL 217b. Difficile ; pour la nourriture, tr. «pismigus.»

    (2) Qui trouve toujours à redire.

    ●(1977) PBDZ 713. (Douarnenez) pismigus, tr. «qui trouve toujours à redire.»

  • pispin
    pispin

    m. = (?) Espèce de bois (?).

    ●(1978) BZNZ 21. (Lilia-Plougernev) Ar Morvan a rea gilhotinoù, a-raok mont d'an enezeier (...). An treid a oa pispin, pispin ruz.

  • pistach
    pistach

    coll. (botanique) Pistaches.

    ●(1891) CLM 51. ur hlôz aral plantet a bistach.

  • pistachenn
    pistachenn

    f. pistachez (botanique) Pistache.

    ●(1931) VALL 562a. Pistache, tr. «pistachenn f. pl. –chez.»

  • pistaon
    pistaon

    s. (argot de La Roche-Derrien) Argent.

    ●(1885) ARN 34. Argent. – Br. Arc'hant. Arg[ot] : Pistaon.

  • pistig
    pistig

    m. –où

    (1) Point de côté.

    ●(1647) Am 774. Pistigou a loupen, tr. « Points de côté et loupe »

    ●(1877) EKG I 128. eur pistik e korn he gof.

    (2) Douleur vive, élancement.

    ●(1557) B I 260. dan dour probatic / Maz voe groaet an paralytic / Saluet dic e holl pistigou, tr. «la piscine probatique, où le paralytique fut entièrement délivré de ses douleurs.»

    ●(1659) SCger 16b. bouts ou pointes de costé, tr. «pistic p. gou.» ●48b. elans de douleur, tr. «pistic.» ●164b. pistic, tr. «pointe de douleur.» ●(1732) GReg 327b. Élancement, douleur vive de quelque partie du corps, tr. «pistig. p. pistigou.» ●735b. Pointe de douleur, tr. «pisticg. p. pistigou. (Ce dernier mot est de la H[aute] Corn[ouaille] & de Leon.).» ●Causer des pointes [de douleur], tr. «H[aute] Corn[ouaille] rei pisticg. rei pistigau.»

    ●(1876) BJM 180. gant pistigou kizidic en he gostez. ●(1877) BSA 175. Kemeret oa gant an drouc-costez hag ar pistigou. ●(1889) ISV 154. eur c'hlenvet a beultrin ha pistigou poanius meurbet.

    ●(1904) SKRS I 212. Gant ar pistigou e oa dalc'het ive. ●(1932) BRTG 98. Dizoéet oh a houdé ne sour ket mui arnoh brèuereh er guendre hag er pistigeu.

    (3) Blessure.

    ●(1876) BJM 118. Pistigou ar penn, a lavarer, n'int ket pirillus e Breiz.

  • pistigadur
    pistigadur

    m. –ioù (pathologie)

    (1) Blessure.

    ●(1499) Ca 159a. g. bleceure. b. pistigadur.

    ●(1931) VALL 561b. Piqûre ; blessure d'un coup de pointe, tr. «pistigadur.»

    (2) Élancement.

    ●(1744) L'Arm 126a. Elancement (…) De douleur, tr. «Pisstiguadur.. reu. m.» ●ibid. Mon mal m'élance, tr. «Er pisstiguadur em broud.» ●(1790) MG 237. er gùendr, er holiq, er pistigueadur.

    ●(1804) RPF 132. torret guet er guendre, broudet guet er pistigueadur, trouhet guet er bireu.

    ●(1907) VBFV.fb 77a. point de côté, tr. «pistigadur, m.»

  • pistigañ
    pistigañ

    v.

    I. V. tr. d.

    (1) [sujet : qqn, un animal] Blesser.

    ●(1499) Ca 111a. Heurtaff. g. heurter. cotir. (…) vide in pistigaff. ●130a. Mahaingnaff. et pistigaff tout vn ibi vide. ●159a. Pistigaff. g. blecier.

    ●(1659) SCger 164b. pistiga, tr. «epoinçonner.» ●(1732) GReg 72b. Aye, vous me faites mal, tr. «Ayaouïcq pistiga a rit ac'hanon.» ●98b. Incommoder de façon à être presque blessé, tr. «Pistiga. pr. pistiguet.»

    ●(1846) BAZ 164. Lakeat e oue dirac eur vioc'h fuloret ha penfollet, pehini en hejas a ben diou veach hag he fistigas. ●(1876) BJM 118. Eleal ne vize ket lazet mic an dud, mes goall bistighet e vizent aliez. ●(1876) TDE.BF 443a. al leon (…) a zavaz eur pao er vann evel pa en diviche c'hoant da lavaret ez oa eunn dra-bennak oc'h he bistiga. ●(1877) BSA 265. Nicun euz ar vugale calounec-se n'e bet lazet na memes pistiget.

    ●(1900) KAKE 209. eul loan kornek (...) a bistigas kostou eul leoun.

    (2) [sujet : douleur physique ou morale] Blesser.

    ●(1732) GReg 327b. Mon mal m'élance, ou me donne des élancements, tr. «Pistiguet oun gand va droucq. va droucq a zeu d'am pistiga.» ●735b. Causer des pointes [de douleur], tr. «H[aute] Corn[ouaille] Pistigo. pr. pistiget. Leon : pistiga. pr. et.»

    ●(1862) JKS.lam 223. ann enkresiou a zeu da bistiga ar spered.

    ●(1942) DRAN 78. Dibradet krenn, e plav Erwan war e benn d’an douar, eur stok begek o pistiga e c’houzoug.

    (3) =

    ●(1907) FHAB Meurzh/Ebrel 63. Eus an oll ezommou zo ous hor pistiga.

    II. V. pron. réci. En em bistigañ : s'estropier.

    ●(1732) GReg 370a. S'estropier, tr. «hem bistiga.»

    ●(1882) BAR 176. tec'hel a rejont oc'h en em zunta, oc'h en em bistiga hag en em laza an eil egile.

  • pistigenn
    pistigenn

    f. Debriñ, fontañ e bistigenn : dilapider, manger son bien.

    ●(1942) VALLsup 85b. Gaspiller son bien, tr. «fontañ e bistigenn T[regor] popul..» ●(1966) BAHE 47-48-49/33. (debriñ e bistigenn, e beadra). ●(1978) PBPP 2.1/198. (Plougouskant) fontañ e bistigenn, tr. «dépenser tous ses biens /par exemple à son mari/.»

  • pistiget
    pistiget

    adj.

    (1) Blessé.

    ●(1633) Nom 159b. Pistiguet. g. bleciez.

    ●(1911) BUAZperrot 425. dalc'h mat e veze kavet tud lazet, pe bistiget. ●(1915) HBPR 154. pemp deuz hon tud a zo bet lazet ha tregont benag, pistiget.

    (2) Atteint de quelque mal.

    ●(1883) IMP 25. Atao gant remm, gouttou pe gatar pistiget.

    (3) (en plt d'une femme) Récemment enceinte.

    ●(1941) FHAB Gwengolo/Here 90. (Tregon ha tro-dro) Pistiet = ano-gwan. Eur vaouez pistiet (pistiget) a zo brazez nevez zo.

  • pistiglaou
    pistiglaou

    m. –ed (ornithologie) Roitelet. cf. bisiglaou.

    ●(1903) BTAH 95. eostik pe bistiklao. ●(1920) FHAB C'hwevrer 241. Pistiklaou, le roitelet e galleg. ●(1935) BZIG Genver 3b. evel eur pistiklaou warlerc'h eur sparfel.

  • pistigus
    pistigus

    adj. Lancinant.

    ●(1732) GReg 98b. Sujet à blesser quand il frappe, tr. «pistigus.»

  • pistok
    pistok

    m. (phycologie) Bezhin-pistok : algues Pelvatia canalculata.

    ●(1968) NOGO 216. Pelvetia canaliculata. bezin pistok, «goémon de marphyse» : Treglonou, Penn-ar-Bed n° 37.

  • pistokat
    pistokat

    v. tr. i. =

    ●(1872) DJL 23. kaer oa pistokat var ar griou.

  • pistol
    pistol

    m. –où, –ioù, –ed (numismatique)

    (1) Pistole.

    ●(1647) Am 805(b). Me a m’böa carguet leun va bougeden a Scoetyou heoll meur a pistolet, tr. « J’avais rempli complètement ma bougette d’écus au soleil, (de) bien des pistoles »

    ●(1659) SCger 92b. pistole, tr. «pistol.» ●(1727) HB 219. distribui dar Beorien / Quellies a bistol hac a vloaz en devoa. ●(1732) GReg 144a. Une centaine de pistoles, tr. «Ur c'hant pistol. cant pistol.» ●726a. Pistole, monnoïe d'or, tr. «Pistol. p. pistoled, pistolyou, pistolou.» ●(17--) BMa 550. Betté anter guand pistolet, tr. «Jusqu'à cinquante pistoles.»

    (2) Pistol-Spagn : doublon.

    ●(1732) GReg 304a. Doublon, monnoïe d'Espagne, tr. «Ur pistol-Spaign. p. pistolou-Spaign.»

    ●(1931) VALL 229. Doublon monnaie, tr. «pistol-Spagn.»

    (3) Hanter pistol =

    ●(1732) GReg 767a. Quadruple, monnoïe, tr. «Pévar hanter-pistol.»

  • pistoled
    pistoled

    m. –où (armement) Pistolet.

    ●(1744) L'Arm 287a. Pistolet, tr. «Pisstolêtte.. teu. m.» ●(1790) MG 173. lahét guet un tènn pistolæd.

  • pistoleder
    pistoleder

    m. –ion Pistolier.

    ●(1744) L'Arm 287a. Pistolier, tr. «Pisstolêdourr.. derion.»

  • pistolediñ
    pistolediñ

    v. tr. d. Pistoler.

    ●(1744) L'Arm 287a. Pistoler, un Cavalier, le passer par les armes, tr. «Pisstolêdein.. détt.»

  • pistolenn
    pistolenn

    f. –où, pistolinier

    I.

    (1) (armement) Pistolet.

    ●(1659) SCger 92b. pistolet, tr. «pistolenn.» ●(1732) GReg 726a. Pistolet, petite arme à feu, tr. «Pistolenn. p. pistolennou.» ●(1766) MM 1387. morin, ep deport davantach, / Dac, dac... banta e bistolen, tr. «tac, tac, arme son pistolet.» ●(17--) ST 404. eur c'houpl pistolenno, tr. «une paire de pistolets.» ●(17--) EN 799. da bistolinier, tr. «tes pistolets.» ●1018. eun ten pistolen, tr. «un coup de pistolet.»

    ●(1847) FVR 158. her gwelout a reann, he zaoulagad er meaz he benn, hag he javed dihompret ha torret gant ann tenn pistolen en devoa derc’hent. ●(1854) MMM 188. ha me carga va fistoligner. ●(1876) BJM 107. an den fall a laoscas un tenn pistolen. ●(1884) LZBt Meurzh49 . eur renkad kontellio ha pistolenier.

    ●(1908) PIGO II 135. pistolennou ha klezeier. ●(1909) KTLR 214. da brenan eur bistolen. ●(1915) HBPR 80. na elle mond deuz he bresbital, eb kaout he bistolen. ●(1929) FHAB C'hwevrer 63. setu aman eur bistolenn. ●(1942) DRAN 143. ha n’o doa da armou nemet greunadennou, pistolenn ha kontell-laz.

    (2) Pistolenn-skav : sarbacane.

    ●(1732) GReg 131a. Caloniere, ou, canoniere, petit tuyau creux de sureau, dont les enfans jettent des pois, ou des tampons, &c., tr. «pistoleñ-scao. p. pistolennou-scao»

    ●(1978) BRUDn 19/10. neizou pig pe vran da vond da gerhad e begou ar gwez, pistolennou skao da doulla, futellennou da gizella gand ar gontell e skourrou leun a zeo, kokolorig da zizouara, kreskennou kolza, broñsou drez, trichin tener da zibri a vegadou.

    II. Gwerzhañ ar bistolenn : vendre la mèche.

    ●(1919) FHAB Gouere 26 (T) E. ar Moal. Evellen an hini eman kont, hervez unan bennak hag an eus bet gwerzet ar bistolen. ●(1982) LLMM 211-212/124 (T) J. Konan. Arabat gwerzhañ ar bistolenn : re bouezus e oa. ●(1987) LLMM 242-243/179 (T) J. Konan. Monet a ray war da c'henoù mar gwerzhez ar bistolenn.

  • pistolenn-dro
    pistolenn-dro

    f. (armement) Revolver.

    ●(1906) BOBL 22 décembre 117/2c. n'en deuz gallet tec'hel nemed en eur ziskuez e bistolen-dro. ●(1931) VALL 659a. Revolver, tr. «pistolenn-dro f. pl. pistolennou-tro.»

  • pistolodenn
    pistolodenn

    f. –où (argot de pont-l'Abbé) Pénis.

    ●(1973) SKVT II 131. pe reut eo pistolodenn al Laer Rouz !...

  • pistolodiñ
    pistolodiñ

    v. intr. (argot de Pont-l'Abbé) Pisser.

    ●(1936) IVGA 95. Mont a ran da «bistolodi», da c'hortoz. ●(1960) LLMM 82/311. Langaj-chon ar vilajenn gran. Pistolodi = Staotat.

  • pistomeg
    pistomeg

    m. plais. Estomac.

    ●(1959) BRUD 7/17. muioh a vleo war o fistomeg.

  • pistouilh
    pistouilh

    m. Piquette, mauvais vin.

    ●(1970) BHAF 136. Red eo anzav em-beze ordinal gwin mat ha n'eo ket «pistouill».

  • pistoutou
    pistoutou

    s.

    (1) Laezh pistoutoù = (?).

    ●(1910) YPAG 1. aboue on o skei 'barz ar banne lêz pistoutou-man. ●(1935) BREI 390/1c-d. o ribotât e lêz pistoutou.

    (2) Saladenn pistoutou : pissenlit.

    ●(1933) ALBR 15. Planta (...) Saladenn «pistoutou».

  • pistrak
    pistrak

    voir bistrak

  • pistri
    pistri

    m. Poison.

    ●(1499) Ca 159b. Pistri. g. poison.

    ●(1732) GReg 336a. Empoisonnement, tr. «pistry.»

    ●(1876) TDE.BF 519a. Pistri, s. m. (anc.), tr. «Poison.»

    ●(1927) GERI.Ern 469. pistri m., tr. «Poison.» ●(1931) VALL 572b. Poison, tr. «pistri m.»

  • pistriadur
    pistriadur

    m. –ioù Empoisonnement.

    ●(1931) VALL 251b. Empoisonnement, tr. «pistriadur m.»

  • pistriañ
    pistriañ

    v. tr. d. Empoisonner.

    ●(1876) TDE.BF 519a. Pistria, v. a. (anc.), tr. «Faire mourir par poison.»

    ●(1927) GERI.Ern 469. pistria, tr. «empoisonner.» ●(1931) VALL 251b. Empoisonner, tr. «pistria.»

  • pistrier
    pistrier

    m. –ion Empoisonneur.

    ●(1931) VALL 251b. Empoisonneur, tr. «pistrier.»

  • pistrioniezh
    pistrioniezh

    f. Toxicologie.

    ●(1931) VALL 749a. Toxicologie, tr. «pistrioniour.»

  • pistrioniour
    pistrioniour

    m. –ion Toxicologue.

    ●(1931) VALL 749a. Toxicologue, tr. «pistrioniez f.»

  • pistrius
    pistrius

    adj. Toxique.

    ●(1931) VALL 749a. Toxique, tr. «pistrius.»

  • pistroll
    pistroll

    s. (ornithologie) Chevalier.

    ●(1909) BROU 410. (Eusa) Chevalier, tr. «Pistroll Cf. Chilpion.» ●(1927) GERI.Ern 469. pistroll s., tr. «Chevalier, oiseau, Ouess[ant].»

  • pistronkenn
    pistronkenn

    f. pistronked (ichtyonymie) Pétoncle.

    ●(1744) L'Arm 282a. Petoncle, tr. «Pisstronquênn.. quétt. f.»

    ●(1934) BRUS 257. Une palourde pétoncle, tr. «ur bistronken ; pistronked.»

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...