Recherche 'pit...' : 51 mots trouvés
Page 1 : de pit-1 (1) à pitronig (50) :- pit .1
- pit .2pit .2
voir pid
- pitapita
m. (botanique) Sisal Agave sisaliana.
●(1732) GReg 726a. Pite, plante qui tient lieu de lin, & de chanvre dans l'Amérique, tr. «Pita. pitra.» ●Une corde de pite, tr. «Ur gordenn pita. ur gordenn pitra.»
- pitachpitach
m. Bêtise(s).
●(1879) ERNsup 161. laret pitach, dire des bétises, Treg[uier], Pleud[aniel]. ●165. pitach, niaiserie.
- pitañs
- pitañserpitañser
m. –ion Pitancier.
●(1732) GReg 726a. Pitancier, Officier claustral d'Abaïe, tr. «Pitancèr. p. pitancéryen.»
- pitaod .1
- pitaod .2pitaod .2
m. –ed Richard.
●(1901) LZBg 59 blezad-4e lodenn 212. en eutru Loche-té, ur pitaud bras. ●(1902) LZBg Meurzh 66. de dinérat kalon er bitauded. ●(1907) VBFV.bf 61a. pitaud, s. m., pl. ed, tr. «richard.» ●(1910) DIHU 56/26. monet barh ti ur pitaud. ●(1934) BRUS 200. Un riche, tr. «ur pitaod –ed.» ●(1942) DHKN 56. Ur hroédur e vennent ; kén nameit unan, aveit ma vehè bet pinùik, ha m’hé dehè trohet ar er bitaoded aral ag er hornad.
- pitaodezpitaodez
f. –ed Femme riche.
●(1907) VBFV.bf 61a. pitaudez, f. pl. ed, tr. «richarde.» ●(1934) BRUS 200. Un riche, tr. «ur pitaod –ed, fém. ur bitaodéz –ed.» ●(1942) DHKN 72. Plijadur e hrè dehi sonjal é desped er bitaodézed aral ag er barréz. ●(1980) LIMO 02 février. é ti ur bitaodez. ●(1985) ADEM 96. (An Arradon) hi oa ar vrassañ pitaodes. ●(1984) HBPD 102. ur vam intanvéz ha hi pitaudéz open.
- pitaou
- pitaoua / pitaouat
- pitaouaerpitaouaer
m. –ion Amateur de femmes, paillard.
●(1838) CGK 30. ar mab a vo pitaouer.
●(1907) BOBL 16 février 125/2e. Gastaouer a zignifi putassier, paz pitaouer. Pitaouer a zo eur gir farserez ! ●(1913) PRPR 31. Prosper Proux na oa ket ken pitaouer hag a vefe gallet kredi en eul lenn e oberou. ●(1914) DFBP 232b. paillard, tr. «Pitaouer.»
- pitaouaeraj
- pitaouenneg
- piteker
- pitell
- pitellajpitellaj
m. Travail de femme (pour un homme).
●(1931) VALL 299a. cette façon d'agir [de faire un travail de femme], tr. «pitelaj m.»
- pitellatpitellat
v. intr. (en plt d'un homme) Faire un travail de femme.
●(1931) VALL 299a. agir ainsi [faire un travail de femme], tr. «pitelat.»
- pitellerpiteller
m. –ion Homme qui s'occupe du ménage.
●(1945) DWCZ 54. Ata piteller, e pelec'h eman da vern krampouez ?
- pitellerezhpitellerezh
m. Travail de femme (pour un homme).
●(1931) VALL 299a. cette façon d'agir [de faire un travail de femme], tr. «pitelerez m.»
- pitenn
- pitennaj
- pitennegpitenneg
m. Insulte à enfants.
●(1993) MARV xii 38. (Goudelin) Ahanta, te ! Pitenneg fall. Chom trankil.
- piteoz
- piti .1piti .1
interj. & s.
(1) Interj. Onomatopée pour appeler les poules, les poussins.
●(1879) RECe IV 148. Pour appeler les poulets : peti, peti ! ou keti, keti ! St-M[ayeux]. ●(1895) RECe xvi 225. Piti-piti (cri pour appeler les poussins). Du français petit.
●(1931) VALL 580. Cri pour appeler les poules, tr. «pouti ! peti ! piti !»
(2) S. Poussins.
●(1895) RECe xvi 225. Piti-piti, poussins. Du français petit.
- piti .2piti .2
voir bouloù
- pitiborpitibor
m. –ioù m. (habillement) Partie d'une coiffe trégorroise.
●(1928) BREI 59/2b. Krenan 'ra ho «pitiboriou», plac'hed ? ●(1968) BAHE 55/65. ar vamm a lakae ar c'hoef er c'hiz kozh : ar gern izel-izel hag ar pitibor klozet ha da stokañ en he goug, a-dreñv he divskouarn. ●(1969) BAHE 62/26. sachañ war he fitiborioù an eil tu goude egile, ken m'he deveze tapet eeun hag ingal an daou du eus he c'hoef. ●(1994) HETO 23. ma welin hag-eñ a zo trawalh a jour gand ma fitibord.
- pitig
- pitikpitik
adj. = (?).
●(1872) DJL 49. evit eun den hag a n'eus desket grek ha latin, eo pitik avoalc'h doare ar C'hure.
- pitilhpitilh
adj.
I. Attr. Bezañ pitilh gant ub., udb. : être fou de qqn, qqc.
●(1920) MVRO 30/1c. Paeit eur banne d'ezan, hag e reoc'h a geroc'h gantan, an den n'o (lire : eo) ket droug, met va Doue ! pitilh gant e vanne avad ! ●(1920) MVRO 33/1a. «Hag unan benag a zo bet diskiant awalc'h da ober kamembre d'ar Benjamin !» «Han (lire : Hon) tad a oa pitilh gantan, hag hor moereb gwasoc'h c'hoaz (…).»
II. Adv. intens.
A. [après un adj.]
(1) Fall-pitilh : très mal.
●(1934) CDFi 23 juin. Eat fall-pitill he fenn o sarmoun hag o c'hourdrouz.
(2) Noazh-pitilh : tout nu.
●(1844/52) PKD. Noaz pitilh e giz raniged.
●(1970) GSBG 327. (Groe) noazh-pitilh, tr. «tout nu.»
(3) Sot-pitilh : complètement sot.
●(1890) MOA 473b. Très sot, tr. «sot-pitill.»
●(1931) VALL 701b. très sot, tr. «sot-pitilh.» ●(1974) GAME 7. Dont a rin sod-pill.
(4) Droch-pitilh : sot.
●(1931) VALL 701a-b. Sot, tr. «droch-pitilh C[ornouaille].»
(5) Diot-pitilh : très sot.
●(1931) VALL 701b. très sot, tr. «diot-pitilh.»
(6) Bezañ sot-pitilh gant : être fou de.
●(1912) BOBL 26 octobre 410/1d. Ar markiz a oa sod pitill gant merc'h ar c'hemener. ●(1927) TSPY 35. ar merc'hed a zo sot-pitilh gant pôtred ar c'houarnamant. ●(1931) VALL 16b. Aimer à la folie, tr. «beza sot (-pitilh) gant.»
B. [devant un adj.] Pitilh-sot : très sot.
●(1931) VALL 701b. très sot, tr. «pitilh-sot.»
- pitillikpitillik
(cuisine) Farz pitillik =
●(1921) PGAZ 70. Eur pez pladat farz pitillik. ●71. farz pitilig. ●(1930) DGEShy. farz pitilik, s.m., fars de 4 cuillérées de farine, 1/2 litre de lait, un oeuf, 3 ou 4 cuillérées de sucre, cuit à la poêle, servi saupoudré de sucre ; Cléder et Lesneven, 1930 ; avec syn. farz pitilh ; (farz buhan à Guipavas). (d'après HYZH 83/451).
- pitiñvadpitiñvad
s. –où Coup porté.
●(1876) RECe III 239. pitinvad$$$, tr. «coup, soufflet.»
- pitochpitoch
voir piteoz
- pitoiapl
- pitonpiton
m. –ioù, –où
(1) Piton.
●(1732) GReg 726b. Piton, petit fer percé qui sert à soutenir des vergettes de fer, &c., tr. «Piton. pitoñnou.»
(2) Crochet de fixation des panneaux amovibles avants et arrières de la charrette.
●(1987) GOEM 174. La fixation de ces tableaux [avant et arrière de la charrette] se fait à l'aide de crochets, pitounniou.
- pitorañs
- pitoupitou
m. Coureur de femmes.
●(1838) CGK 5. ar paour quès Pitou. ●11. Ar pitou qœs zo barnet bepret da souffr poaniou, / Gant ar Vovoau ve flemmet, brevet a vac'hadou. ●29. Vijen Pitou pad va bue.
- pitouchpitouch
m.
(1) péjor. Garnement.
●(1958) BLBR 114/13. E Skaer e vez distaget pitouch evid eur paotrig : «Deut amañ 'ta, pitouch fall.» ●(1982) PBLS 57. (Langoned) pitouch, tr. «garnement, vaurien.»
(2) Drôle de corps.
●(1879) ERNsup 165. pitouch, un drôle de corps (St-M[ayeux, id.]. ●(1896) GMB 493. Pitouch drôle de corps, en pet[it] tréc[orois] et en cornou[aillais].
- pitouilh .1pitouilh .1
adj.
I. (en plt de qqn)
(1) Qui aime les mets délicats.
●(1659) SCger 72b. leche plat, tr. «pitouill.» ●(1732) GReg 261a. Delicat, qui a le goût delicat, friand, tr. «pitouilh. (...) tud pitouilh.» ●437a. Friand, friande, qui aime les morceaux délicats & bien assaisonnez, tr. «pitouilh.»
●(1866) LZBt Gouere 163. Ne oa ket hon-nez ann amzer da vean figuz na pitouil. ●(1876) TDE.BF 519a. Pitouill (les L mouillées), adj., tr. «Friand, lèche-plat, difficile pour la nourriture.»
●(1931) VALL 195a. Délicat, tr. «pitouilh L[éon].» ●(1982) PBLS 177. (Sant-Servez-Kallag) pitouilh, tr. «qui mange du bout des doigts.»
(2) Douillet.
●(1732) GReg 305a. Douillet, ette, qui ne peut souffrir aucune incommodité, tr. «pitouilh.»
●(1876) TDE.BF 519a. Pitouill (les L mouillées), adj., tr. «douillet, parlant des personnes.» ●(1890) MOA 225a. Douillet, (Parlant des personnes), tr. «pitouill.»
II. (en plt de qqc.)
(1) (en plt d'un mets) Exquis.
●(1876) TDE.BF 519a. Pitouill (les L mouillées), adj., tr. «exquis, parlant des mets.»
(2) (en plt d'un travail) Délicat à faire, qui prend du temps.
●(1980) LLMM 210/259. Ul labour pitouilh a-walc'h oa hennezh. ●(1982) TKRH 168. Ar c'harotez-se 'oa pitouilh-tre da c'hwennat. ●(2001) GWEKO 7. A ! sell aze eun tamm labour bitoul, stouvañ ar pez toull-ze. ●bitoul : gand pasianted.
- pitouilh .2
- pitouilh .3
- pitouilhañ
- pitouilherpitouilher
m. –ion Celui qui mangeote.
●(1931) VALL 445b. celui qui mangeote, tr. «pitouilher pl. ien.»
- pitouilhezpitouilhez
voir pitrouilhez
- pitous
- pitouz
- pitouzal
- pitrapitra
= sakre.
●(1969) LIMO 01 mars. «Hama, pitra a baotr, ne ouian get piu éh oh bet é tiskein spered, atao ne vank ket tead deoh».
- pitrolpitrol
voir putrol
- pitronigpitronig
m. Garçon ou fille de très petite taille.
●(1952) LLMM 34/47. (Douarnenez) Pitronig g. paotr pe plac'h bihan-tre.