Devri

Recherche 'pit...' : 51 mots trouvés

Page 1 : de pit-1 (1) à pitronig (50) :
  • pit .1
    pit .1

    m. enfant. Poule.

    (1955) STBJ 174. E lavar ar re vitous e oa (...) eur yar eur pit.

  • pit .2
    pit .2

    voir pid

  • pita
    pita

    m. (botanique) Sisal Agave sisaliana.

    (1732) GReg 726a. Pite, plante qui tient lieu de lin, & de chanvre dans l'Amérique, tr. «Pita. pitra.» ●Une corde de pite, tr. «Ur gordenn pita. ur gordenn pitra

  • pitach
    pitach

    m. Bêtise(s).

    (1879) ERNsup 161. laret pitach, dire des bétises, Treg[uier], Pleud[aniel]. ●165. pitach, niaiserie.

  • pitañs
    pitañs

    f. –où

    (1) Pitance.

    (1633) Nom 53a. Obsonium : pitance, toute viande outre le pain & le vin : pitançc, pep seurt boüet en ouz pen an bara hac an guin.

    (2) (religion) Pitance.

    (1732) GReg 726a. Pitance, terme de Religieux, tr. «pitançz ur Religius. p. pitançzou

  • pitañser
    pitañser

    m. –ion Pitancier.

    (1732) GReg 726a. Pitancier, Officier claustral d'Abaïe, tr. «Pitancèr. p. pitancéryen

  • pitaod .1
    pitaod .1

    adj. Richard.

    (1907) VBFV.bf 61a. pitaud, adj., tr. «richard.»

  • pitaod .2
    pitaod .2

    m. –ed Richard.

    (1901) LZBg 59 blezad-4e lodenn 212. en eutru Loche-té, ur pitaud bras. ●(1902) LZBg Meurzh 66. de dinérat kalon er bitauded. ●(1907) VBFV.bf 61a. pitaud, s. m., pl. ed, tr. «richard.» ●(1910) DIHU 56/26. monet barh ti ur pitaud. ●(1934) BRUS 200. Un riche, tr. «ur pitaod –ed.» ●(1942) DHKN 56. Ur hroédur e vennent ; kén nameit unan, aveit ma vehè bet pinùik, ha m’hé dehè trohet ar er bitaoded aral ag er hornad.

  • pitaodez
    pitaodez

    f. –ed Femme riche.

    (1907) VBFV.bf 61a. pitaudez, f. pl. ed, tr. «richarde.» ●(1934) BRUS 200. Un riche, tr. «ur pitaod –ed, fém. ur bitaodéz –ed.» ●(1942) DHKN 72. Plijadur e hrè dehi sonjal é desped er bitaodézed aral ag er barréz. ●(1980) LIMO 02 février. é ti ur bitaodez. ●(1985) ADEM 96. (An Arradon) hi oa ar vrassañ pitaodes. ●(1984) HBPD 102. ur vam intanvéz ha hi pitaudéz open.

  • pitaou
    pitaou

    m. –ed =

    (1971) LIMO 6 février. ur lavreg (…) unan velous èl ma zougè pitaoued er hornad.

  • pitaoua / pitaouat
    pitaoua / pitaouat

    v. intr. Paillarder.

    (1905) BOBL 11 mars 25/2c. pa'z eont d'ar saloniou da bitaouat gant ar merc'hejou… ●(1974) YABA 24.08. Paotred kailh é pitaouad.

  • pitaouaer
    pitaouaer

    m. –ion Amateur de femmes, paillard.

    (1838) CGK 30. ar mab a vo pitaouer.

    (1907) BOBL 16 février 125/2e. Gastaouer a zignifi putassier, paz pitaouer. Pitaouer a zo eur gir farserez ! ●(1913) PRPR 31. Prosper Proux na oa ket ken pitaouer hag a vefe gallet kredi en eul lenn e oberou. ●(1914) DFBP 232b. paillard, tr. «Pitaouer

  • pitaouaeraj
    pitaouaeraj

    m. Paillardise.

    (1914) DFBP 232b. paillardise, tr. «Pitaouerach

  • pitaouenneg
    pitaouenneg

    m. =

    (1879) ERNsup 165. pitowèn(n)ek, un drôle de corps, Lanr[odec].

  • piteker
    piteker

    m. Homme mou, sans force.

    (1879) ERNsup 165. pitekhiar, homme mou, sans force.

  • pitell
    pitell

    m. Homme qui s'occupe du ménage.

    (1919) KZVr 354 - 15/12/19. Katel ou pitel, tr. «(homme) qui s'occupe des travaux de femme.» ●(1931) VALL 299a. homme qui fait un travail de femme, tr. «pitel

  • pitellaj
    pitellaj

    m. Travail de femme (pour un homme).

    (1931) VALL 299a. cette façon d'agir [de faire un travail de femme], tr. «pitelaj m.»

  • pitellat
    pitellat

    v. intr. (en plt d'un homme) Faire un travail de femme.

    (1931) VALL 299a. agir ainsi [faire un travail de femme], tr. «pitelat

  • piteller
    piteller

    m. –ion Homme qui s'occupe du ménage.

    (1945) DWCZ 54. Ata piteller, e pelec'h eman da vern krampouez ?

  • pitellerezh
    pitellerezh

    m. Travail de femme (pour un homme).

    (1931) VALL 299a. cette façon d'agir [de faire un travail de femme], tr. «pitelerez m.»

  • pitenn
    pitenn

    f. (anatomie) Pénis, membre viril.

    (1981) DFBV 176b. verge (pénis), tr. « pitenn. » ●(1995) ABBV 391. (Goueloù) Pitenn a vez lâret ivez. ●(Caudan/Kaodan) E bitenn : e galc’h, evit ur paotr bihan.

  • pitennaj
    pitennaj

    m. Sottise.

    (1879) ERNsup 165. piten(n)ach, sottise, Trév[érec].

  • pitenneg
    pitenneg

    m. Insulte à enfants.

    (1993) MARV xii 38. (Goudelin) Ahanta, te ! Pitenneg fall. Chom trankil.

  • piteoz
    piteoz

    m. (zoologie)

    (1) Putois.

    (1914) DFBP 266b. putois, tr. «Pitoch

    (2) Gouez evel ur piteoz : très grognon.

    (1978) PBPP 2.1/230 (T-Plougouskant). Gouez evel ur piteoz, tr. J. le Du «grognon comme un putois.»

  • piti .1
    piti .1

    interj. & s.

    (1) Interj. Onomatopée pour appeler les poules, les poussins.

    (1879) RECe IV 148. Pour appeler les poulets : peti, peti ! ou keti, keti ! St-M[ayeux]. ●(1895) RECe xvi 225. Piti-piti (cri pour appeler les poussins). Du français petit.

    (1931) VALL 580. Cri pour appeler les poules, tr. «pouti ! peti ! piti

    (2) S. Poussins.

    (1895) RECe xvi 225. Piti-piti, poussins. Du français petit.

  • piti .2
    piti .2

    voir bouloù

  • pitibor
    pitibor

    m. –ioù m. (habillement) Partie d'une coiffe trégorroise.

    (1928) BREI 59/2b. Krenan 'ra ho «pitiboriou», plac'hed ? ●(1968) BAHE 55/65. ar vamm a lakae ar c'hoef er c'hiz kozh : ar gern izel-izel hag ar pitibor klozet ha da stokañ en he goug, a-dreñv he divskouarn. ●(1969) BAHE 62/26. sachañ war he fitiborioù an eil tu goude egile, ken m'he deveze tapet eeun hag ingal an daou du eus he c'hoef. ●(1994) HETO 23. ma welin hag-eñ a zo trawalh a jour gand ma fitibord.

  • pitig
    pitig

    s. = (?).

    (1936) DIHU 304/160. Parig hag é hroah : / Pitik ha kaoh-kah !

  • pitik
    pitik

    adj. = (?).

    (1872) DJL 49. evit eun den hag a n'eus desket grek ha latin, eo pitik avoalc'h doare ar C'hure.

  • pitilh
    pitilh

    adj.

    I. Attr. Bezañ pitilh gant ub., udb. : être fou de qqn, qqc.

    (1920) MVRO 30/1c. Paeit eur banne d'ezan, hag e reoc'h a geroc'h gantan, an den n'o (lire : eo) ket droug, met va Doue ! pitilh gant e vanne avad ! ●(1920) MVRO 33/1a. «Hag unan benag a zo bet diskiant awalc'h da ober kamembre d'ar Benjamin !» «Han (lire : Hon) tad a oa pitilh gantan, hag hor moereb gwasoc'h c'hoaz (…).»

    II. Adv. intens.

    A. [après un adj.]

    (1) Fall-pitilh : très mal.

    (1934) CDFi 23 juin. Eat fall-pitill he fenn o sarmoun hag o c'hourdrouz.

    (2) Noazh-pitilh : tout nu.

    (1844/52) PKD. Noaz pitilh e giz raniged.

    (1970) GSBG 327. (Groe) noazh-pitilh, tr. «tout nu.»

    (3) Sot-pitilh : complètement sot.

    (1890) MOA 473b. Très sot, tr. «sot-pitill

    (1931) VALL 701b. très sot, tr. «sot-pitilh.» ●(1974) GAME 7. Dont a rin sod-pill.

    (4) Droch-pitilh : sot.

    (1931) VALL 701a-b. Sot, tr. «droch-pitilh C[ornouaille].»

    (5) Diot-pitilh : très sot.

    (1931) VALL 701b. très sot, tr. «diot-pitilh

    (6) Bezañ sot-pitilh gant : être fou de.

    (1912) BOBL 26 octobre 410/1d. Ar markiz a oa sod pitill gant merc'h ar c'hemener. ●(1927) TSPY 35. ar merc'hed a zo sot-pitilh gant pôtred ar c'houarnamant. ●(1931) VALL 16b. Aimer à la folie, tr. «beza sot (-pitilh) gant

    B. [devant un adj.] Pitilh-sot : très sot.

    (1931) VALL 701b. très sot, tr. «pitilh-sot

  • pitillik
    pitillik

    (cuisine) Farz pitillik =

    (1921) PGAZ 70. Eur pez pladat farz pitillik. ●71. farz pitilig. ●(1930) DGEShy. farz pitilik, s.m., fars de 4 cuillérées de farine, 1/2 litre de lait, un oeuf, 3 ou 4 cuillérées de sucre, cuit à la poêle, servi saupoudré de sucre ; Cléder et Lesneven, 1930 ; avec syn. farz pitilh ; (farz buhan à Guipavas). (d'après HYZH 83/451).

  • pitiñvad
    pitiñvad

    s. –où Coup porté.

    (1876) RECe III 239. pitinvad$$$, tr. «coup, soufflet.»

  • pitoch
    pitoch

    voir piteoz

  • pitoiapl
    pitoiapl

    adj. Pitoyable.

    (1621) Mc 3. ô Iesus meurbet pitoyabl.

  • piton
    piton

    m. –ioù, –où

    (1) Piton.

    (1732) GReg 726b. Piton, petit fer percé qui sert à soutenir des vergettes de fer, &c., tr. «Piton. pitoñnou

    (2) Crochet de fixation des panneaux amovibles avants et arrières de la charrette.

    (1987) GOEM 174. La fixation de ces tableaux [avant et arrière de la charrette] se fait à l'aide de crochets, pitounniou.

  • pitorañs
    pitorañs

    f. Mixture.

    (1919) DBFVsup 56a. pitorans (B[as] v[annetais]), s., tr. «mixture, potion ou ragoût.» ●(1934) BRUS 229. Une mixture, tr. «ur pitorans

  • pitou
    pitou

    m. Coureur de femmes.

    (1838) CGK 5. ar paour quès Pitou. ●11. Ar pitou qœs zo barnet bepret da souffr poaniou, / Gant ar Vovoau ve flemmet, brevet a vac'hadou. ●29. Vijen Pitou pad va bue.

  • pitouch
    pitouch

    m.

    (1) péjor. Garnement.

    (1958) BLBR 114/13. E Skaer e vez distaget pitouch evid eur paotrig : «Deut amañ 'ta, pitouch fall.» ●(1982) PBLS 57. (Langoned) pitouch, tr. «garnement, vaurien.»

    (2) Drôle de corps.

    (1879) ERNsup 165. pitouch, un drôle de corps (St-M[ayeux, id.]. ●(1896) GMB 493. Pitouch drôle de corps, en pet[it] tréc[orois] et en cornou[aillais].

  • pitouilh .1
    pitouilh .1

    adj.

    I. (en plt de qqn)

    (1) Qui aime les mets délicats.

    (1659) SCger 72b. leche plat, tr. «pitouill.» ●(1732) GReg 261a. Delicat, qui a le goût delicat, friand, tr. «pitouilh. (...) tud pitouilh.» ●437a. Friand, friande, qui aime les morceaux délicats & bien assaisonnez, tr. «pitouilh

    (1866) LZBt Gouere 163. Ne oa ket hon-nez ann amzer da vean figuz na pitouil. ●(1876) TDE.BF 519a. Pitouill (les L mouillées), adj., tr. «Friand, lèche-plat, difficile pour la nourriture.»

    (1931) VALL 195a. Délicat, tr. «pitouilh L[éon].» ●(1982) PBLS 177. (Sant-Servez-Kallag) pitouilh, tr. «qui mange du bout des doigts.»

    (2) Douillet.

    (1732) GReg 305a. Douillet, ette, qui ne peut souffrir aucune incommodité, tr. «pitouilh

    (1876) TDE.BF 519a. Pitouill (les L mouillées), adj., tr. «douillet, parlant des personnes.» ●(1890) MOA 225a. Douillet, (Parlant des personnes), tr. «pitouill

    II. (en plt de qqc.)

    (1) (en plt d'un mets) Exquis.

    (1876) TDE.BF 519a. Pitouill (les L mouillées), adj., tr. «exquis, parlant des mets.»

    (2) (en plt d'un travail) Délicat à faire, qui prend du temps.

    (1980) LLMM 210/259. Ul labour pitouilh a-walc'h oa hennezh. ●(1982) TKRH 168. Ar c'harotez-se 'oa pitouilh-tre da c'hwennat. ●(2001) GWEKO 7. A ! sell aze eun tamm labour bitoul, stouvañ ar pez toull-ze. ●bitoul : gand pasianted.

  • pitouilh .2
    pitouilh .2

    m. –ion

    (1) Homme qui aime les mets délicats.

    (1732) GReg 261a. Delicat, qui a le goût delicat, friand, tr. «pitouilh. p. pitouilhéyen

    (2) Douillet.

    (1876) TDE.BF 519a. Pitouill (les L mouillées), s. m., tr. «douillet, parlant des personnes.»

  • pitouilh .3
    pitouilh .3

    m. Laine de récupération, laine renaissante, charpie de laine.

    (1924) BILZbubr 40/898. Izabel (...) a raio stamm gant ar gloan hag ar pitouilh. ●(1925) BILZ 108. daou re lêrou stamm ha pitouilh. ●156. hag o c'hamachou kanab ha pitouilh.

  • pitouilhañ
    pitouilhañ

    v. intr.

    (1) Manger beaucoup de friandises.

    (1876) TDE.BF 519a. Pitouilla (les L mouillées), v. n., tr. «Manger beaucoup de friandises.»

    (2) Mangeoter.

    (1931) VALL 445b. Mangeoter ; comme une personne délicate, tr. «pitouilhat L[éon].»

  • pitouilher
    pitouilher

    m. –ion Celui qui mangeote.

    (1931) VALL 445b. celui qui mangeote, tr. «pitouilher pl. ien

  • pitouilhez
    pitouilhez

    voir pitrouilhez

  • pitous
    pitous

    adj. Piteux.

    (1732) GReg 726a. Piteux, euse, qui fait le piteux, tr. «Pitous

    (1876) TDE.BF 519b. Pitouz, adj., tr. «Piteux.» ●(1890) MOA 390a. Piteux, tr. «Pitouz

    (1985) AMRZ 128. Ar re genta a erruas a oa gwall-bitouz.

  • pitouz
    pitouz

    m. Piteux.

    (1732) GReg 726a. Faire le piteux, tr. «ober ar pitous

  • pitouzal
    pitouzal

    v. intr. Faire le piteux.

    (1732) GReg 726a. Faire le piteux, tr. «Pitousal

    (1876) TDE.BF 519b. Pitouzal, v. n., tr. «Faire le piteux.» ●(1890) MOA 390a. faire le piteux, tr. «pitouzal, v. n.»

  • pitra
    pitra

    = sakre.

    (1969) LIMO 01 mars. «Hama, pitra a baotr, ne ouian get piu éh oh bet é tiskein spered, atao ne vank ket tead deoh».

  • pitrol
    pitrol

    voir putrol

  • pitronig
    pitronig

    m. Garçon ou fille de très petite taille.

    (1952) LLMM 34/47. (Douarnenez) Pitronig g. paotr pe plac'h bihan-tre.

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...