Recherche 'prun...' : 11 mots trouvés
Page 1 : de prun (1) à pruns (11) :- prunprun
coll.
I.
(1) (botanique) Prunes.
●(1633) Nom 69a. Prunum Damascenum : prune de Damas : prun Damas. ●Prunum passum, rugosum : prune de Damas : prun ruz, prun Damas. ●Prunum nanum : creiches : vn seurt prun á vez plat melen eguis ambr.
●(1659) SCger 98b. prune, tr. «prunen p. prun.» ●166a. prunen p. prun, tr. «prune.» ●(1744) L'Arm 312b. Des prunes, tr. «Prune.»
●(1849) LLB 932. Iskern kiriz ha prun. ●(18--) KTB.ms 14 p 104. ur banerad prun gant-hi war goupl he breac'h.
●(1921) PGAZ 26. per hag avalou, kerez ha pêchez, prun ha polotrez. ●(1922) EOVD 104. er hiriz, er prun, er sévi. ●(1923) KNOL 310. Ar prun a goueze atao.
(2) fam. Balles de fusil.
●(1911) RIBR 107. emaout o vont da gaout prun.
(3) Pruniers.
●(1849) LLB 655-656. Lod, avel er hiriz, er prun hag el loré, / A ziar ou grouiad e blanten a nehué.
II.
(1) Mont gant ar prun : devenir soudainement orgueilleux.
●(1952) LLMM 34/47 (Ki-Douarnenez). Mont gant ar prun : dont lorc'hus en un taol; (E galleg Dz : aller avec les prunes). Dre ma veze gwechall rago prun en euredoù pinvidik ?
(2) Lonkañ prun : croire à des mensonges.
●(1874) FHB 490/157b (L) G. Morvan. Hag e guirionez ar saoz a loncaz ar brunen-ze.
- pruneg
- prunenn .1prunenn .1
f. –ed, prun (botanique) Prunier.
●(1732) GReg 763b. Prunier, arbre, tr. «Prunenn. p. prunenned, prunennou.»
●(1910) EGBT 87. Ni hon deus gwe freuz en hon liorz : diou gerezen, eur bechezenn, diou brunen, peder avalen, ha peder beren, eur figezen hag eur ween graou. ●(1942) HERV 129. Ar prunenned a zigor o bleun skañv.
- prunenn .2prunenn .2
f. –où, prun
I. (botanique) Prune.
●(1499) Ca 166b. Prunenn g prune. ●(1633) Nom 69a. Prunum : prune : prunen.
●(1659) SCger 98b. prune, tr. «prunen p. prun.» ●166a. prunen p. prun, tr. «prune.» ●(1732) GReg 763a. Prune, fruit à noyau, tr. «Prunen. p. prun.» ●(1738) GGreg 20. prunenn, ur brunenn, tr. «prune.» ●(1744) L'Arm 312b. Prune, tr. «Prunênn.. neu.»
●(18--) KTB.ms 14 p 104. Kommerrit ur brunenn diganen.
●(1923) KNOL 310. setu diou brunen o koueza. ●311. da zibri eur brunenn.
II. fam.
(1) Balle (de fusil).
●(1889) ISV 355. Da brunen zo eat d'en em loja e corf eur macac braz a voa du-ze.
(2) Testicule.
●(1744) L'Arm 380b. Testicule, tr. «Prunênn.. neu.»
III. Prunenn al lagad : prunelle de l'œil.
●(c.1500) Cb 76a. Jtem hic et hec pupillaris et hoc / re. g. apartenant a orphelin ou a prunelle doeil b. tra aparchant da emdiuat pe da prunen an lagat.
- pruneozpruneoz
coll. (botanique) Pruneaux.
●(17--) BMa 113. pruneos ha resin, tr. «des pruneaux et des raisins.»
- prunev
- prunevenn
- prunjad
- prunoz
- prunozenn
- pruñspruñs
coll. & m.
(1) Coll. (botanique) Épicéas.
●(1732) GReg 763b. Prussier, arbre semblable, & inferieur au pin, tr. «Pruñsenn. p. pruñsenned, pruñsennou, pruñs.»
►gwezenn-bruñs f. : épicéa.
●(1633) Nom 104a. Abies : sap, sapin : sabr, guez en (lire : guezen) prunçc.
(2) M. Bois d'épicéa.
●(1732) GReg 763b. Du prussier, tr. «Pruñs. coad pruñs.»