Devri

Recherche 'simant...' : 5 mots trouvés

Page 1 : de simant (1) à simantet (5) :
  • simant
    simant

    m. Ciment.

    (1464) Cms (d’après GMB 104). Cimant, ciment. ●(1499) Ca 37a. Ciment. g. idem.

    (1732) GReg 169a. Ciment, mortier de brique pilée et de chaux, tr. «Cimant

    (1890) MOA 170a. Ciment, s. m., tr. «Simant, m. (mot importé.).»

  • simantañ / simantiñ
    simantañ / simantiñ

    v. tr. d. Cimenter.

    (1732) GReg 169a. Cimenter, tr. «Cimanti. cimanta. ppr. cimantet

    (1838) OVD 158. En eined hanhuet alcion e vatisse ou néh én ur fæçon admirable : ind er groa ar vord er mor ér memb forme guet un aval, hag er cimante quer ferme tro-ha-tro, nameit un toullicg distér e lausquant d'er hlué. ●(1854) PSA I 247. cimandein en alliance ag el lézen nehué.

    (1919) FHAB Here 104. meinit ha simantit al leur-zi. ●(1931) VALL 123b. Cimenter, tr. «simanta

    ►sens fig.

    (1790) Ismar 41. cimantét guet ou goaid.

  • simantenn
    simantenn

    f. Surface cimentée.

    (1962) BAHE 31/27. Hanter-kant kilometrad a rejomp war ar simantenn goloet a-der-du-se.

  • simanter
    simanter

    m. –ion Cimentier.

    (1931) VALL 123b. Cimentier, tr. «simanter

  • simantet
    simantet

    adj. Cimenté.

    (1908) BOBL 15 août 190/3a. eun toull simantet.

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...