Recherche 'staen...' : 9 mots trouvés
Page 1 : de staen (1) à staenus (9) :- staenstaen
m. & coll. (métal)
I. M.
(1) Étain.
●(1499) Ca 190a. Sten. g. estain metall. ●(1633) Nom 249b. Plumbum candidum, plumbum argentarium : estain : stæn.
●(1659) SCger 53a. etain, tr. «sten.» ●173a. stean, tr. «etain.» ●(1732) GReg 371a. Étain, espece de metail blanc, mitoïen entre le plomb & l'argent, tr. «Stean. stæn.» ●371a. Vaisselle d'étain, tr. «Listry stean.» ●(1744) L'Arm 143a. Etain, métal, tr. «Steinn. m.»
●(1838) OVD 59. plom pé stein. ●(1849) LLBg vi 28. ur bizeu stein. ●(1878) EKG II 42. var eru plat stean ker guenn hag arc'hant. ●(1891) CLM 88. ur marhadour stén. ●(1876) TDE.BF 589a. Sten, tr. «Etain, métal.» ●(18--) SAQ II 156. korzennou stean, kueor pe arc'hant.
●(1907) VBFV.bf 72a. stén, m., tr. «étain.»
(2) Ur rumm staen : un service d'étain.
●(17--) BMa 122. eur rum sten, tr. «un service en étain.»
(3) Poder staen : potier d'étain.
●(1732) GReg 371b. Potier d'étain, celui qui fait, & qui vend de la vaisselle d'étain, tr. «poder stæn. poder stean.» ●(1744) L'Arm 143a. Potier d'étain, tr. «Podourr steinn. m.» ●(17--) BMa 121. ar poder sten, tr. «le potier d'étain.» ●575. Poderjen sten a gueraerjen, tr. «des potiers d'étain et des marchants de verre.»
II. Coll. Vaisselle d'étain.
●(17--) ST 186. Da netaat ar steen, da walc'hi al listri, tr. «de frotter les plats d'étain, et de laver la vaisselle.»
- staenadur
- staenajstaenaj
m. Vaisselle d'étain.
●(1732) GReg 371a. Vaisselle d'étain, tr. «steañnaich. stænaich.» ●(1744) L'Arm 215a. Laver la vaisselle, tr. «Scaudein er steïnage.» ●(17--) BMa 88. Ar stenag hac ar chantello, tr. «La vaisselle d'étain et les couteaux.»
●(1876) TDE.BF 589a. Stenaj, tr. «Vaisselle de table faite en métal d'étain.»
- staenañ / staeniñstaenañ / staeniñ
v.
(1) V. tr. d. Étamer.
●(1732) GReg 371b. Étamer, ou étaimer, enduire d'étain, tr. «Steana. pr. steanet. stæna. pr. stænet. Van[netois] stæneiñ.» ●(1744) L'Arm 143b. Etamer, étaimer, tr. «Steinnein ou steinna.. étt.» ●(1876) TDE.BF 589a. Stena, tr. «Etamer ; p. et.»
●(1907) VBFV.bf 72a. sténein, v. a., tr. «étamer.» ●(1914) DFBP 128b. etamer, tr. «Stena.» ●(1934) BRUS 63. Etamer, tr. «sténein.»
(2) V. intr. Blêmir, se plomber.
●(1732) GReg 98b. Blemir, devenir blême, pâlir, changer de visage par l'émotion de quelque passion, tr. «stæna. pr. stænet.»
●(1867) FHB 117/102b. he zrem a deuas da steni gant an nec'hamant. ●(1872) ROU 86b. Je fus presque glacé d'effroi, tr. «mennout a ris stena.» ●(1889) ISV 196. hag he bizach a deu da stena.
●(1931) VALL 568a. se plomber, se décolorer, tr. «staena.»
- staenerstaener
m. –ion
(1) Étameur, rétameur.
●(1732) GReg 371b. Celui qui étame les vaisseaux, tr. «Stæner. p. stænéryen.» ●(1744) L'Arm 143b. Celui qui étame, tr. «Steinnérr.. nerion.»
●(1876) TDE.BF 589b. Stenour, s. m., tr. «Etameur ; stennerion.»
●(1914) DFBP 128b. etameur, tr. «Stener.» ●(1934) BRUS 269. Un étameur, tr. «ur sténour.»
(2) Ferblantier.
●(1931) VALL 299b. Ferblantier, tr. «staener pl. ien.»
- staenerezh
- staenetstaenet
adj.
(1) Étamé.
●(1633) Nom 162b. Diploma, duplex vas, Balneum Mariæ : pot estainné : pot stænet. ●Incoctilia : vaisseaux estainnez : vesellou stænet.
●(1732) GReg 371b. Étamé, ée, tr. «Steanet. stænet.»
(2) Saisi, pétrifié.
●(1958) ADBr lxv 4/529. (An Ospital-Kammfroud) (...) stenet dont le sens est : demeuré muet et livide de saisissement, sidéré, pétrifié. – Stenet e chome an dud o hortoz ar helou.
(3) Blême, plombé.
●(1710) IN I 47. d'e c'horf pehini so steanet ha melenet, diffiguret ha flerius.
●(1864) SMM 81. he vizac'h (lire : vizach) so stenet. ●132. ar visach-se stenet. ●(1870) FHB 273/94a. muzellou drouklivet ha stenet an hini glanv. ●(18--) SAQ I 313. stenet he zal gant an dienez.
●(1927) GERI.Ern 573. staenet, tr. «(teint) livide, pâle.»
- staeneür
- staenus