Devri

Recherche 'strog...' : 9 mots trouvés

Page 1 : de strog (1) à strognad (9) :
  • strog
    strog

    m. Humeurs qui embarrassent la gorge.

    (1942) VALLsup 88a. se nettoyer le gosier en faisant hum ! pour se débarrasser des humeurs strogeal T[régor] (de strog humeur).

  • strogadur
    strogadur

    m. Chaulage (du blé).

    (1931) VALL 115b. Chaulage, tr. «le blé : strogadur T[regor].»

  • strogaj
    strogaj

    m.

    (1) Saletés, choses mauvaise qualité.

    (1928) BREI 61/2c. ar strogaj a ve gwerzet bemde.

    (2) =

    (1969) BAHE 62/39. rak ma oan techet da zebriñ strogaj : ili-dant, avaloù put, triñchin, kistin kriz (…).

    (3) Produits, drogues.

    (1936) BREI 456/1a. Pa gomzomp eus strogach da laza an drouk-louzou, gweg, piz-logod, hag all.

  • strogañ
    strogañ

    v. tr. d.

    (1) Donner un apprêt (au fil).

    (1927) GERI.Ern 588. strogañ v. a., tr. «Donner un apprêt (au fil).»

    (2) (agriculture) Chauler (le blé).

    (1927) GERI.Ern 588. strogañ v. a., tr. «chauler (le blé).» ●(1931) VALL 115b. Chauler ; le blé, tr. «strogañ T[regor].»

  • strogeal
    strogeal

    v. intr. Graillonner.

    (1942) VALLsup 88a. se nettoyer le gosier en faisant hum ! pour se débarrasser des humeurs strogeal T[régor] (de strog humeur).

  • strogell
    strogell

    f. –ed

    (1) Femme qui travaille mal et sans goût.

    (1927) GERI.Ern 588. strogell f., tr. «femme qui travaille mal et sans goût.» ●(1931) VALL 298b. Femme ; qui travaille mal et sans goût, tr. «strogell T[regor].» ●754a. Femme ; qui travaille mal et sans goût, tr. «strogell

    (2) Souillon.

    (1906-1907) EVENnot 4. (Pleuvian) Piou a c'houllfe diwid te da wreg strogell a zo anout ! ●(1906-1907) EVENnot 23. (Priel) Dillad ker he deuz ha popred ec'h e strogel.

  • strogellaj
    strogellaj

    m. Objets, choses sans valeurs.

    (1879) ERNsup 167. strogellach, des riens, Trév[érec].

    (1927) GERI.Ern 588. strogellaj, strogellach col., tr. «objets sans valeur, (tas de) saletés T[régor].»

  • stroget
    stroget

    adj. =

    (1985) ADEM 47. (An Arradon) botoù koad stroget.

  • strognad
    strognad

    s. –où Gifle.

    (1942) FHAB Meurzh/Ebrel 150. (Plouarzhel) Strougnad = boc'had. ●(1964) BRUD 18/26. Me a bakas eur strognad gand va mamm.

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...