Devri

Recherche 'strum...' : 4 mots trouvés

Page 1 : de strum (1) à strumm (4) :
  • strum
    strum

    m. & adv.

    I. M.

    (1) Embarras, gêne.

    (1925) DIHU 172/343. (Groe) Steurm (s. m.), tr. «ennui, dérangement.» Dastumet de Vleimor.

    (2) Reiñ strum da ub. : déranger qqn.

    (1913) RNDL 92. ne dall ket er boén rein steurm d'en Diouganér, tr. «ce n'est pas la peine de déranger le prophète.»

    II. Adv. A-strum : en désordre.

    (1977) LIMO 05 mars. Ne hret ket van ag er vugalé digampenn, ag en traou a steurm. ●A steurm, tr. «en désordre.»

  • strumet
    strumet

    adj.

    (1) Encombré, embarrassé.

    (1904) LZBg Du 245. er stérieu strumet get barrenneu danjerus. ●(1907) VBFV.bf 73a. stromet, part. tr. «embarrassé, chargé d'objets.» ●(1931) VALL 247a. Embarrassé, tr. «stromet V[annetais].» ●(1934) BRUS 120. Embarrassé, tr. «steurmet.» ●(1957) DSGL 90. tud steurmet, tr. «des gens chargés de paquets.» ●(1996) CRYK 215. ma daou zorn a zo steurmet, tr. «mes deux mains sont embarrassées.»

    (2) Paralysé, infirme.

    (1900) BUSF 22. J.-Baptist Clément e oé a vihanig stromet unañ ag é zivreh (...) é oé a skleij doh t'on èl un dra marù. ●(1919) DBFVsup 66a. stromet, sturmet, part., tr. «embarrassé, infirme.»

    (3) plais. Gris, éméché.

    (1917) LILH 15 a Eost. ne oè ket rè vèu anehon meit sturmet mat e oè !

  • strumiñ
    strumiñ

    v. tr. d.

    (1) Rendre infirme, paralyser.

    (17--) TE 223. Ean e oulènnas hoah guet Doué strumein deulagad er soudardèt e oai deit eit er hemér, hac e yas nezè én arbèn dehai èl pe vai bet eit ou difari.

    (1942) VALLsup 128a. Paralyser, tr. «strumein V[annetais].»

    (2) Strumiñ ub. a ober udb. : empêcher qqn de faire qqc.

    (c.1718) CHal.ms iv. Voila qui m'empesche de me plier, tr. «chetu hac em mir' a bleguein, chetu em strum' a bleguein.»

    (3) Encombrer, embarrasser, gêner.

    (1838) OVD 137. Ret-é quittat en deviseu væn (...) mar strumant un distér tra er réputation. ●(1896) HIS 3. en apostoled ne gavent ket é oé jaujabl lezel ou Mestr de vout stromet get tudigeu ken distér. ●(1896) HISger 4. Stromet, tr. «embarrassé, chargé d'objets.»

    (1934) BRUS 60. Embarrasser (de), tr. «steurmein (get).» ●(1942) DIHU 370/63. Kent diblas, stromet men dint get ou zreu, é tant de genig demb foén, plouz, ed, moh, iér. ●(1942) DHKN 119. Koh treu, emé er goard, ha ne rant 'meit steurmein er sulér.

  • strumm
    strumm

    adj. Subit. cf. trumm

    (1906) BOBL 10 novembre 111/3d. Eur maro strum. ●(1907) BOBL 27 juillet 148/3c. Maro strum.

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...