Recherche 'tort...' : 32 mots trouvés
Page 1 : de tort-1 (1) à tortur (32) :- tort .1tort .1
adj. & m.
I. Adj.
(1) Tors, tortu.
●(1633) Nom 273a. Valgus : qui a les pieds courbez, & tournez en dehors : vn troad-boull, vnan en deffe ez treït tort ha troet voar an tu á renep. ●196b. Bulla : teste de gros clous esleuée en bossette : penn vn taig bras á ve eleuet eguis pa ve tort.
●(1732) GReg 929b. Cuisse tortuë, tr. «Morzed tort.» ●Jambe tortuë, tr. «gar dort.» ●Piez tortus, tr. «Treid tort.» ●(1792) HS 94. ha lod e hum greve, e hum zistruge int-memp ér gouréneu hac é ocasioneu aral, hac e stleinge er reste ag hou amzér ur horf tort ha bréet d'el lammeu.
(2) Bossu.
●(1838) CGK 15-16. Bugale en heus a bep sort / Ac ar re heon, ac a redort, / Re vrun, redu.
●(1955) STBJ 103. eul lôn mat ha reiz, teurt eun tammig. ●225. Teurt : tort.
II. M. War e dort : courbé.
●(1872) ROU 73a. Var e dort, tr. «en se courbant.» ●(1890) MOA 107a. En se courbant, tr. «var he dort.»
- tort .2tort .2
m. –ed Bossu.
●(1633) Nom 271b. Gibbus, gibbosus, gibet : bossu : vn tort.
●(1732) GReg 104b-105a. Bossu, qui a une bosse, tr. «tort. p. torted.» ●929b. Homme tortu, ou bossu, tr. «Un tort. p. torted.»
●(1869) KTB.ms 14 p 23. Rei a ra pemp kant-skoed d'ann tort, hag ur pook, oc'h ober neuziou fall. ●(1878) SVE 142/912. Kamm, luch, tort ha born, / A zo ganet diwar ar c'horn, tr. «Boiteux, bigles, bossus et borgnes / Sous le croissant sont nés.»
●(1933) DAGO 18. an hini a oa tenna an tortou dioc'h kein an dorted.
- tort .3tort .3
m. –où
(1) Bosse.
●(1633) Nom 19a. Nasus aquilus, aquilinus : nez aquilin : fry aquilin, fri agl, fry á ve vn torticq en è creis.
(2) Bosse d'un bossu.
●(1931) VALL 73b. Bosse d'un bossu, tr. «tort m.» ●(1933) DAGO 12. an hini en deus ar galloud da lemel an tortou.
(3) fam. Eeunañ e dort d'ub. : redresser, corriger qqn.
●(1872) ROU 99b. Redresser, tr. «eüna e dort da, (Triv.).» ●(1890) MOA 188b. Corriger q.q.. Dans le sens familier ou trivial, on dit : kivija u.b., - «eeuna he dort da u.b.» ●431b. Redresser au moral, tr. «Eeuna he dort da u.b. (Triv.)»
- tortadtortad
m. –où
(1) Faix, fardeau.
●(1878) SVE 154 §956. 'Teuio eun tortad war va chouk, tr. «Mes épaules ploieront sous le faix.»
(2) Ober un tortad : prendre une cuite
●(1879) ERNsup 168. ober eun tortad, s'en payer une bosse, Plusq[ellec].
●(1909) HBAL 28. Pebez tortat a raimp, hein, breur ? ●(1912) FHAB Mae 152. Te, pôtr-Yann, pa'z ez d'ar foariou, / A jom brao d'ober tortajou ! ●(1982) PBLS 51. (Sant-Servez-Kallag) tortad, tr. «cuite (littéralement = plein la bosse.»
- tortañ / tortaltortañ / tortal
v.
I. V. intr.
(1) Hésiter, lanterner.
●(1896) GMB 701. pet[it] tréc[orois] tortañ lanterner. ●(18--) SAQ II 54. da betra chomm aze da dorta.
●(1920) KZVr 363 - 15/02/20. torta, tr. «hésiter.» ●(1931) VALL 359b. Hésiter, tr. «torta(ñ).» ●418a. Lanterner, tr. «tortañ T[regor] popul.» ●(1939) MGGD 23. na chomit ket da deurtal. ●(1955) STBJ 84. ne jomas ket da deurta.
(2) Attendre.
●(1958) BRUD 4/25. Traou merenn (...) a jome da dorta, da arrelachi e korn an daol.
(3) Tortañ o c'hoarzhin : se tordre de rire, être plié de rire.
●(1919) BUBR 8/205. lakaat eur bagad tud da dorta o c'hoarzin. ●(1935) KANNgwital 388/45. Torta a ra an holl o c'hoarzin.
(4) Ployer, se courber.
●(1879) ERNsup 168. torta 'ra dindan he veac'h, il est accablé sous son fardeau, Trég[uier], Go[ello].
(5) (argot de La Roche-Derrien) Mourir ; dormir.
●(1893) RECe xiv 268. më jes sou amañ 'torteign gañd ar graniq !
●(1975) BAHE 87/14. Tortañ, tortiñ : kousket ; mervel.
(6) Mont da dortañ : aller se coucher.
●(1885) ARN 36. Dormir. – Br. : Kouska. Arg[ot] : Torta, dans l'expression très connue mond da dorta (aller se coucher).
II. V. tr. d. (argot de La Roche-Derrien) Tuer.
●(1885) ARN 39. Tuer. – Br. : Lac'ha. Arg[ot] : Torta. ●(1893) RECe xiv 268. Kaset ër blèjer gourt ha torted i jes. ●269. 'peus torted ër blèjer gourd 'vid i jes.
III. V. impers. Ken a dorto : autant que faire se peut.
●(1909) FHAB Meurzh 74. ha beac'h dezi ken a dorto.
- tortell
- tortellañ
- tortellektortellek
adj. En forme de botte, de faisceau.
●(1931) VALL 73b. En forme de botte, faisceau, paquet, tr. «tortellek.»
- tortellenn
- tortellennektortellennek
adj. En forme de botte, de faisceau.
●(1931) VALL 73b. En forme de botte, faisceau, paquet, tr. «tortellennek.»
- tortellertorteller
m. –ion Botteleur.
●(1732) GReg 105b. Botteleur du foin, tr. «Torteller-foën. p. tortelleryen.»
- tortenn
- tortennektortennek
adj. Qui a une ou plusieurs bosses, gibbeux.
●(1903) MBJJ 351. henvel ouz eur c'hein tortennek.
- torter
- torterez
- tortet .1tortet .1
adj. Courbé.
●(1836) FLF 5. Eur c'hæz fagoder coz croummet didan an oad, / Tortet c'hoas gat eur bec'h queuned troc'het er c'hoad.
- tortet .2tortet .2
adj. (argot de La Roche-Derrien) Endormi.
●(1975) BAHE 87/4. an hini tiar a zo tortet. (…) tortet eo he jez.
- tortevtortev
coll. (agriculture) Tourteaux.
●(1917) LILH 23 a C'hwevrer. Marsé hui gavehè tortèu (tourteaux) de brenein eit er seud.
- torteztortez
f. –ed Femme bossue.
●(1732) GReg 104b-105a. Bossue, celle qui a une bosse, tr. «Tortès. p. tortesed.» ●929b. Femme tortuë, tr. «Tortès. un dortès. p. tortesed.» ●(1774) AC 31. e toues ar merhet cameset, torteset, dileïet, tr. «chez les boiteuses, bossues, déhanchées.»
●(1905) IVLD 205. Tortez d'he naontek vloaz. ●207. hag e oann deuet da veza tortez. ●(1908) FHAB Gouere 201. Ar bossou er grea tortez a oa ive teuzet.
- tortilhañ
- tortilhettortilhet
adj.
(1) (Serpent) lové.
●(c.1500) Cb 20a. g. cest vng serpent qui se enuolope pour decepuoir. b. azr tortillet agra semblant a bezaff maru eguyt deceff.
(2) Entortillé.
●(1633) Nom 17a. Antiæ, capronæ, anteuentuli, propenduli crines : le toufet, cheueux des femmes : bleo an graguez pa vezont touffoüillet, da lauaret eo tortillet, eguis vn barbet.
- tortis .1tortis .1
coll.
(1) Torchis.
●(1732) GReg 928b. Torchis, composition de terre grasse pétrie avec du foin pour faire des cloisons, des murailles de bauge, tr. «Tortiçzenn. p. tortiçz.»
(2) par méton. Cloisons de torchis.
●(1732) GReg 174b. Cloison faite de mortier, de torchis, tr. «tortiçzen. p. tortiçz.»
- tortis .2tortis .2
m. –où
(1) Garrot.
●(1732) GReg 450b. Garrot, gros bâton court pour serrer les cordes sur un fardeau en une charrette, &c., tr. «Tortiçz. p. tortiçzou.» ●Garrotter, lier fortement, tr. «amarra gand un tortiçz.»
●(1931) VALL 426a. Lien de la charge de la charrette, tr. «tortis m. T[regor].»
(2) Grosse corde.
●(1874) TLK I FHB 481/87b. an tortisou a stage eur valizenn.
●(1920) KZVr 364 - 22/02/20. tortiz, tr. «gros cable.» ●(1935) ANTO 53. ar baotred a dilhe kanab da ober tortisou. ●(1954) VAZA 171. Brav e oa an amzer hag o vezañ n’am boa ket c’hoant kousket e oan chomet war ar pont em c’hoazez war ur rollad tortisoù gant ul levr em dorn.
- tortisañtortisañ
v. tr. d.
(1) Torsader, tortiller, tresser.
●(1633) Nom 113a. Cinctus Gabinus, manteau qui par-dessous l'aisselle entortille tout le corps : mantell pehiny á dindan an casel á tortis an corf oll.
●(1732) GReg 163a. Tresser ses cheveux, tr. «Tortiçza e vléau.» ●929a. Tordre, tr. «Tortiçza. pr. tortiçzet.» ●Tordre des branches en forme de chaînes, tr. «Tortiçza brinçzad.» ●929b. Tortiller, tr. «Tortiçza. pr. tortiçzet.»
(2) Attacher avec un gros câble.
●(1920) KZVr 364 - 22/02/20. tortisa, tr. «attacher avec ce cable.»
- tortisenn .1tortisenn .1
f. tortis
(1) Torchis.
●(1732) GReg 928b. Torchis, composition de terre grasse pétrie avec du foin pour faire des cloisons, des murailles de bauge, tr. «Tortiçzenn. p. tortiçz.»
(2) par méton. Cloison de torchis.
●(1732) GReg 174b. Cloison faite de mortier, de torchis, tr. «tortiçzen. p. tortiçz.»
- tortisenn .2
- tortisettortiset
adj.
(1) Entortillé, serré.
●(1530) J p. 12b. Dren auaricc ho delch nycc torticet, tr. «tant l'avarice le tient étroitement serré.»
(2) Tressé.
●(1633) Nom 115a. Spira : corde ou bendeau entortillé : corden pe banden cordet, fortisset lire : tortisset), carquan.
●(1659) SCger 25a. cheueux entortillés, tr. «bleo tortisset.» ●175a. bleo tortisset, tr. «cheueux frisez.» ●(1732) GReg 163a. Cheveux tressez, tr. «Bléau-tortiçzet.»
- tortouzektortouzek
adj. Tortu.
●(1910) ISBR 12. Ar en doar fal nen da nameit koed tortouzek ha lann tret ha ber.
- tortuenn
- tortuilhañtortuilhañ
v.
I. V. tr. d.
(1) Tortiller.
●(1732) GReg 929b. Tortiller, tr. «tortuilha. pr. tortuilhet. Van[netois] tortilheiñ. tortuilheiñ.»
(2) Envelopper.
●(1659) SCger 52a. enueloper, tr. «tortuilla.»
(3) sens fig. Entortiller, emberlificoter qqn, le tromper.
●(1872) DJL 8. Ha peurvuia, ka[er] ve klask troïdellerez ganthan, n'eo ket brao he dortullia.
II. V. pron. réfl. En em dortuilhañ : s'entortiller.
●(c.1718) CHal.ms i. Le lierre, la vigne le serpent s'entortillent autour des arbres, tr. «en deliau, en Iliau, er c'huin er serpant en him gue' en him dortuill' en him groun' ardrou er güe.»
- tortuilhet
- torturtortur
s. Torture.
●(1633) Nom 135b-136a. Equuleus, eculeus : instrument à bailler la torture : instrumant da reiff an tortur pe'n question.