Devri

Recherche 'ti...' : 271 mots trouvés

Page 3 : de tieurin (101) à tilherezh (150) :
  • tieuriñ
    tieuriñ

    voir keuriñ

  • tifañ
    tifañ

    v. tr. d. Attifer.

    (1659) SCger 10a. atiser, tr. «tifa

  • tifoid
    tifoid

    s. (pathologie) Typhoïde.

    (1889) ISV 106. chomet seizet daou vloas zo varlerc'h an derzien tyfoïd.

  • tifuz
    tifuz

    m. (pathologie) Typhus.

    (1955) VBRU 181. bezañ paket gant an tifuz.

  • tigañ
    tigañ

    v. tr. i. Bouder.

    (1941) FHAB Meurzh/Ebrel 36. (Skrignag) An hini a dig ouz e voued, / a dig ouz e labour.

  • tign
    tign

    m.

    I. (pathologie) Teigne.

    (1499) Ca 197b. Ting. g. taingne. ●(1633) Nom 263a. Porrigo : la teigne : an tign.

    (1659) SCger 116a. teigne, tr. «tign.» ●175a. tign, tr. «teigne.» ●(1697) CN 11. Leou, Roign, taign, ordur ar Vró, tr. «Poux, rogne, teigne, ordure du pays.»

    (1869) KTB.ms 14 p 133. ur c'hrennard hag a oa ann tign en he benn. ●(1870) FHB 280/145b. ar re zo an tign enho.

    (1907) KANngalon Even 428. Evit an tign... ●(1955) STBJ 168. Hervez ar vrud, e roe ar c'hegined tign d'ar vugale.

    II. (botanique)

    (1) Louzaouenn-an-tign : bardane, grateron.

    (1633) Nom 87b-88a. Lapathum acutum, oxylapathum, rumex acutus : pareille, herbe aux teigneux : an teaul, lousaoüen ouz an ting.

    (1732) GReg 491b. L'herbe au teigneux, bardane, & grateron, tr. «lousaouënn an tign

    (1879) BLE 63. Bardane mineure. (L. minor. DC) Louzaouen-an-tin.

    (2) Parelle Rumex sp.

    (1732) GReg 693b. Parelle, ou patience, plante, tr. «lousaoüenn an tign. voyez bardane et gratteron.»

  • tignasenn
    tignasenn

    f. Tignasse.

    (1869) KTB.ms 14 p 134. he dignassenn euzuz da welet.

  • tignol
    tignol

    m. –où Plate.

    (1843) LZBg 1añ blezad-2l lodenn 135. ar er mor de besquetat guet en tignol nehué. ●(1844) LZBg 2l blezad-2l lodenn 106. diblacet a Wallis (...) ar un tignolik. ●(1856) VNA 56. une Nacelle, tr. «un Tignol

    (1907) VBFV.bf 76a. tignol, m. pl. eu, tr. «nacelle, esquif, pirogue, gondole, barque plate.» ●(1938) DIHU 326/117. Mikél Gilet én é dignol.

  • tignous
    tignous

    adj. Teigneux.

    (1499) Ca 197b. Tingnous. g. taingneux.

    (1659) SCger 116a. teigneux, tr. «tignous.» ●175a. tignous, tr. «teigneux.»

    (1913) FHAB Mezheven 168. eur vouez tignous.

  • tignous-glas
    tignous-glas

    m. (ornithologie) Mésange.

    (1931) FHAB Kerzu 475. Den ne sello ouzin-me ken rouz ha ken dilufr eo va fluñv e keñver re va c’henderv ar boc’h-ruzig ha zoken e-keñver re ar beufig a zo liou an tan war e vruched, re ar pabor ha re an tignouz glas.

  • tignouz
    tignouz

    m. –ed

    (1) (pathologie) Homme malade de la teigne.

    (1869) KTB.ms 14 p 133. hen defoa truez eûz ann tignouz. ●(1870) FHB 280/145b. pemp tignous varnugent.

    (1907) KANngalon Even 428. deuet eo da veza tignouz...

    (2) Homme teigneux.

    (1930) BIAL 28. Laer ! gaouiad ! hailhevod ! tignouz ! torfedour ma'z out. ●(1931) ATBR 17. Ha neuze, tignouz ! Petra a ra d'in e zilhad mar deo e zac'hadig leun a wenneien ? ●(1932) TUML 11. Piou eo an tignouz a Lukaz se ?

  • tignouzenn
    tignouzenn

    f. –où Tignasse.

    (1732) GReg 908b. Teignasse, perruque, ou cheveux mal coupez, & mal peignez, tr. «Tignousenn. p. tignousennou

  • Tigr
    Tigr

    n. de l. (hydronymie) Tigre.

    (1499) Ca 197b. Tigr. g. tigre. la. hic tigris / gris / vel idis cest vne riuiere.

  • tigr
    tigr

    m. –ed (zoologie) Tigre.

    I.

    (1633) Nom 35a. Tigris : tigre : tigr.

    (1732) GReg 922b. Tigre, bête feroce, tr. «Tygr. p. tygred.» ●(1744) L’Arm 382a. Tigre, tr. «Tigre.» ●(1794) ABR.goerz 8a. A enep dan tigret furius.

    (1835) AMV 100. an tigret hac al leonet.

    II. Kruel evel un tigr : très cruel.

    (1869) SAG 54 (L) G.-M. Karoff. An Turked : anevaled louz, kruel evel tigred.

  • tigrenn
    tigrenn

    f. –ed (zoologie) Tigresse.

    (1744) L'Arm 382a. Tigresse, tr. «Tigrênn

  • tigrez
    tigrez

    f. –ed (zoologie) Tigresse.

    (1732) GReg 922b. Tigresse, tr. «Tygrès. p. tygrèsed

  • tihour
    tihour

    m. = (?) tizhour, tec'hour (?).

    (1940) DIHU 350/112. Pier e oé ber a spered ha tihour un nebed.

  • tik .1
    tik .1

    adj.

    (1) Entiché.

    (1931) VALL 261b. Entiché de, tr. «tik

    (2) Bezañ tik gant, ouzh, war udb. : être entiché de.

    (1936) BREI 451/1a. Tik eo ouz al labour ha dilui ; dibun hag intrudu he deus ennan. ●(1985) AMRZ 76. ar melved a oa tig ganto. ●119. Tig e oant war al labouriou kaled.

  • tik .2
    tik .2

    adj.

    (1) Qui a un tic.

    (1925) FHAB C'hwevrer 44. ar marc'h a oa tik. ●(1941) SAV 20/19. (Pleiben) Lakait ar minot d'ar marc'h tik. ●(1964) BRUD 18/44. leun a gezeg tik o hourrichal.

    (2) Tik koad : qui mord continuellement son râtelier.

    (1996) VEXE 215. Du fait aussi qu'ils sont affligés d'un tic (tig koad), des chevaux mordent continuellement leur râtelier.

    (3) Tik lostenn =

    (1872) GAM 26. Petra eo, gouscoude, beza tik losten, pe zu pe ven e c'hellfe beza ?

    (4) [empl. comme subst.] Mont e tik =

    (1956) BLBR 92/12. Bioc'h Fanch Kerzivoret a zo aet e tig ! ●(1959) BRUD 10/18. kezeg a yee e tig.

  • tik-tak
    tik-tak

    interj.

    (1) Onomatopée du bruit de l'horloge.

    (1955) STBJ 149. Emede an horolaj en he arbell, gant ur mell momeder koueor lugernus o vrañsigellat hag oc'h ober tik-tak hep ehan.

    (2) Onomatopée du bruit du métier à tisser.

    (1878) SVE 128 §859. Ar guiader en he stern, / E-giz ann diaoul en ifern, / Oc'h ober tik-tak, tik-tak, / Hag o tenna hag o lakat, tr. «Le tisserand à son métier, Comme diable en enfer se démène, / Avec son tic-tac, tic-tac / Quand navette il tire et repousse.»

    (3) Onomatopée du bruit du moulin.

    (1912) MMKE 80. tik-tak ma milin goz. ●(1922) BUBR 15/71. Klevout a rea tic-tac ar velin ha grosmol an dour o koueza war ar rod zu.

  • tikal
    tikal

    v. intr. Pépier.

    (1976) BAHE 91/24a. ur blijadur klevout al laboused bihan o tikal.

  • tiked
    tiked

    m. –où

    (1) Tiquet.

    (1910) MBJL 151. am bije bet poan, daoust d'am «ziket », o kaout ur skabellig. ●(1970) BHAF 83. N'eo ket gand ar gwin-tiked e halle an nen ober korvadou.

    (2) Point sur le i.

    (1931) VALL 571a. Point sur l'i, tr. «tiked m. pl. ou

  • tikedenn
    tikedenn

    f. –où

    (1) Étiquette.

    (1659) SCger 53b. etiquette, tr. «tiquetenn.» ●(c.1718) CHal.ms i. Etiquette, tr. «tiqueten, dialué ac er pacquet.» ●(1732) GReg 374b. Étiquette, écriteau qu'on met sur un sac avec le nom de la partie, tr. «Tiqedenn. p. tiqedennou

    (1931) VALL 277a. Étiquette, tr. «tikedenn f.»

    (2) Ticket.

    (1931) VALL 738b. Ticket, tr. «tikedenn f. pl. ou

  • tikedennañ
    tikedennañ

    v. tr. d. Étiqueter.

    (1732) GReg 374. Étiqueter, mettre l'étiquette, tr. «Tiqedenna séyer ur procès.»

  • tiker
    tiker

    m. (harnachement) Licol de cuir.

    (1982) PBLS 104. (Sant-Servez-Kallag) tiker, tr. «licol de cuir.»

  • tildenn
    tildenn

    f. (typographie) Tilde.

    (1947) YBBK 55. Setu an tiredoù a vez graet ganto e brezhoneg : an tired kognek (^), an tired serr pe tired begek (’), an daouboent (¨), an dildenn (~), ar virgulenn-grec’h (') hag ar varrennig-stagañ (-).

  • tiler
    tiler

    m. –ioù Tiroir.

    (1907) VBFV.bf 76a. tilér, m. pl. ieu, tr. «tiroir.»

  • tilh .1
    tilh .1

    adj. Dru, épais.

    (1659) SCger 46a. dru & espais, tr. «till

  • tilh .2
    tilh .2

    coll. (botanique)

    (1) Tilleuls.

    (1744) L'Arm 382b. Du tilleul, tr. «Thill.» ●(17--) VO 60. un alé bordét a goæd thill.

    (1849) LLB 1808. Ar en till, en haleg hag ar zel en erwen.

    (1924) BILZbubr 37/807. deliou eur bodad tilh.

    (2) local. Frêne.

    (1982) PBLS 16. (Sant-Servez-Kallag) tilh, tr. «frêne.»

  • tilh .3
    tilh .3

    coll. Teille, tille.

    (1913) NECH 6. tilh kanab.

  • tilh .4
    tilh .4

    m. & coll.

    (1) M. Torchis.

    (1907) PERS 65. eun nebeut tiez pri pe till.

    (2) Coll. Cloisons en torchis.

    (1732) GReg 174b. Cloison faite de mortier, de torchis, tr. «tilheñ. p. tilh

  • tilh .5
    tilh .5

    m. –ed (entomologie) Tique.

    (1876) TDE.BF 617b. Tilh, s. m., tr. «Insecte qui s'attache à la peau des animaux.»

    (1931) VALL 740a. Tique, tr. «tilh m. pl. ed

  • tilhadeg
    tilhadeg

    f. –où

    (1) Lieu de teillage.

    (1732) GReg 908b. Le lieu où l'on teille, tr. «Tilhadeg. p. gou

    (1876) TDE.BF 618a. Tilladek, s. f., tr. «Lieu où l'on teille le lin, le chanvre.»

    (2) Réunion de tillage.

    (1876) TDE.BF 618a. Tilladek, s. f., tr. «Réunion des personnes qui font ce travail[tillage].»

  • tilhadur
    tilhadur

    m. Teillage, action de teiller.

    (1732) GReg 908b. Action de teiller, tr. «tilhadur

  • tilhaj
    tilhaj

    m. Matière qui vient de la teille de chanvre.

    (1834) SIM 83. Cetu aze plench o fonci ar gambr, elec'h an tillach lous ha pounner.

  • tilhañ / tilhat / tilhiñ
    tilhañ / tilhat / tilhiñ

    v. tr. d. Teiller.

    (1659) SCger 116a. teiller, tr. «teilla.» ●(1732) GReg 908b. Teiller, teiller du chanvre, tr. «Tilha. pr. tilhet. tilha canap. Van[netois] tilheiñ. tilheiñ coüarh.»

    (1849) LLB 215. Er bautred e dill koarh.

    (1907) DIHU 30/471. monet de dillein koarh. ●(1910) EGBT 105. tillan kanab. ●(1913) NECH 10. O nozvez a dremenont o tilhat lin. ●(1935) ANTO 53. ar baotred a dilhe kanab da ober tortisou.

  • tilhat
    tilhat

    voir tilhañ

  • tilheg
    tilheg

    f. –i

    (1) Plantation d'ormes.

    (1732) GReg 679b. Ormaie, ou ormoïe, lieu planté d'ormes, tr. «tilhecg. p. gou

    (2) Plantation de tilleuls.

    (1931) VALL 739b. lieu planté de tilleuls, tr. «tilheg f.»

  • tilhek
    tilhek

    adj. Abondant en tilleuls.

    (1931) VALL 739b. abondant en tilleuls, tr. «tilhek

  • tilhenn .1
    tilhenn .1

    f. –ed, tilh (botanique) Tilleul.

    (1499) Ca 197b. Tillenn. g. ourme vng arbre.

    (1659) SCger 175a. tillen, tr. «ourme.» ●(1744) L'Arm 382b. Teilleul, tr. «Thillênn.. neu

  • tilhenn .2
    tilhenn .2

    f. –ed Personne maline.

    (1929) DIHU 211/199. Tillen, tr. «malin. Henneh zo un dillen

  • tilhenn .3
    tilhenn .3

    f. tilhed (entomologie) Tique.

    (1732) GReg 921a-b. Ticque, insecte noirâtre qui s'engendre dans la chair en été, & qui ronge les oreilles des chiens, des beufs, &c., tr. «tilhen. p. tilhed

  • tilhenn .4
    tilhenn .4

    f. –où

    I. (construction)

    (1) Torchis.

    (1732) GReg 928b. Torchis, composition de terre grasse pétrie avec du foin pour faire des cloisons, des murailles de bauge, tr. «tilhenn. p. tilh.»

    (2) Cloison en torchis.

    (1732) GReg 174b. Cloison faite de mortier, de torchis, tr. «tilhenn. p. tilh.»

    II. (anatomie) Cloison nasale.

    (1744) L'Arm 460b. Paroi du nez, tr. «Tillænn enn iffrænn. f.»

  • tilhenneg
    tilhenneg

    f. –i

    (1) Plantation de d'ormes.

    (1732) GReg 679b. Ormaie, ou ormoïe, lieu planté d'ormes, tr. «tilhennecg. p. gou

    (2) Plantation de tilleuls.

    (1931) VALL 739b. lieu planté de tilleuls, tr. «tilhenneg f.»

  • tilhennek
    tilhennek

    adj. Planté de tilleuls.

    (1870) FHB 263/13a. E pen ar c'hoat e zo eun alle tillinec.

    (1931) VALL 739b. abondant en tilleuls, tr. «tilhennek

  • tilhennet
    tilhennet

    adj. Mité.

    (1909) DIHU 173/367. Ur soutañnen tillenet brein.

  • tilher .1
    tilher .1

    m. –ion Teilleur.

    (1732) GReg 908b. Celui qui teille, tr. «Tilhèr. p. tilhéryen

  • tilher .2
    tilher .2

    m. tilhiri

    (1) (marine) Tillac.

    (1633) Nom 151b. Fori : le tillac ou beisle : an tiller.

    (1732) GReg 922b. Tillac, d'un Vaisseau, tr. «An tilher

    (1876) TDE.BF 618a. Tiller, s. m., tr. «Tillac de navire.»

    (1925) BILZ 121. eun tôl skubellenn d'ar pont ha d'an tilher. ●(1959) TGPB 135. betek penn pellañ an tilher a-raok. ●(1987) GOEM 78. Quel que soit le bateau, l'avant et l'arrière sont garnis d'un petit plancher, an tilher : tilher araok à l'avant, tilher a dreonv à l'arrière. ●79. pour empêcher le goémon de s'étaler sur les tilhiri (tillacs).

    (2) Cloison faite en torchis.

    (1876) TDE.BF 618a. Tiller, s. m., tr. «séparation ou cloison faite en torchis ; pl. ou

  • tilherez
    tilherez

    f. –ed Teilleuse, tilleuse.

    (1732) GReg 908b. Celle qui teille, tr. «Tilherès. p. tilheresed

    (1941) ARVR 11/5c. Mari Goazdoue, tilherez lin e Koz-Vilin.

  • tilherezh
    tilherezh

    m. Teillage, action de teiller.

    (1732) GReg 908b. Action de teiller, tr. «Tilhérez

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...