Devri

Recherche 'ti...' : 271 mots trouvés

Page 3 : de tieurin (101) à tilherezh (150) :
  • tieuriñ
    tieuriñ

    voir keuriñ

  • tifañ
    tifañ

    v. tr. d. Attifer.

    ●(1659) SCger 10a. atiser, tr. «tifa.»

  • tifoid
    tifoid

    s. (pathologie) Typhoïde.

    ●(1889) ISV 106. chomet seizet daou vloas zo varlerc'h an derzien tyfoïd.

  • tifuz
    tifuz

    m. (pathologie) Typhus.

    ●(1955) VBRU 181. bezañ paket gant an tifuz.

  • tigañ
    tigañ

    v. tr. i. Bouder.

    ●(1941) FHAB Meurzh/Ebrel 36. (Skrignag) An hini a dig ouz e voued, / a dig ouz e labour.

  • tign
    tign

    m.

    I. (pathologie) Teigne.

    ●(1499) Ca 197b. Ting. g. taingne. ●(1633) Nom 263a. Porrigo : la teigne : an tign.

    ●(1659) SCger 116a. teigne, tr. «tign.» ●175a. tign, tr. «teigne.» ●(1697) CN 11. Leou, Roign, taign, ordur ar Vró, tr. «Poux, rogne, teigne, ordure du pays.»

    ●(1869) KTB.ms 14 p 133. ur c'hrennard hag a oa ann tign en he benn. ●(1870) FHB 280/145b. ar re zo an tign enho.

    ●(1907) KANngalon Even 428. Evit an tign... ●(1955) STBJ 168. Hervez ar vrud, e roe ar c'hegined tign d'ar vugale.

    II. (botanique)

    (1) Louzaouenn-an-tign : bardane, grateron.

    ●(1633) Nom 87b-88a. Lapathum acutum, oxylapathum, rumex acutus : pareille, herbe aux teigneux : an teaul, lousaoüen ouz an ting.

    ●(1732) GReg 491b. L'herbe au teigneux, bardane, & grateron, tr. «lousaouënn an tign.»

    ●(1879) BLE 63. Bardane mineure. (L. minor. DC) Louzaouen-an-tin.

    (2) Parelle Rumex sp.

    ●(1732) GReg 693b. Parelle, ou patience, plante, tr. «lousaoüenn an tign. voyez bardane et gratteron.»

  • tignasenn
    tignasenn

    f. Tignasse.

    ●(1869) KTB.ms 14 p 134. he dignassenn euzuz da welet.

  • tignol
    tignol

    m. –où Plate.

    ●(1843) LZBg 1añ blezad-2l lodenn 135. ar er mor de besquetat guet en tignol nehué. ●(1844) LZBg 2l blezad-2l lodenn 106. diblacet a Wallis (...) ar un tignolik. ●(1856) VNA 56. une Nacelle, tr. «un Tignol.»

    ●(1907) VBFV.bf 76a. tignol, m. pl. eu, tr. «nacelle, esquif, pirogue, gondole, barque plate.» ●(1938) DIHU 326/117. Mikél Gilet én é dignol.

  • tignous
    tignous

    adj. Teigneux.

    ●(1499) Ca 197b. Tingnous. g. taingneux.

    ●(1659) SCger 116a. teigneux, tr. «tignous.» ●175a. tignous, tr. «teigneux.»

    ●(1913) FHAB Mezheven 168. eur vouez tignous.

  • tignous-glas
    tignous-glas

    m. (ornithologie) Mésange.

    ●(1931) FHAB Kerzu 475. Den ne sello ouzin-me ken rouz ha ken dilufr eo va fluñv e keñver re va c’henderv ar boc’h-ruzig ha zoken e-keñver re ar beufig a zo liou an tan war e vruched, re ar pabor ha re an tignouz glas.

  • tignouz
    tignouz

    m. –ed

    (1) (pathologie) Homme malade de la teigne.

    ●(1869) KTB.ms 14 p 133. hen defoa truez eûz ann tignouz. ●(1870) FHB 280/145b. pemp tignous varnugent.

    ●(1907) KANngalon Even 428. deuet eo da veza tignouz...

    (2) Homme teigneux.

    ●(1930) BIAL 28. Laer ! gaouiad ! hailhevod ! tignouz ! torfedour ma'z out. ●(1931) ATBR 17. Ha neuze, tignouz ! Petra a ra d'in e zilhad mar deo e zac'hadig leun a wenneien ? ●(1932) TUML 11. Piou eo an tignouz a Lukaz se ?

  • tignouzenn
    tignouzenn

    f. –où Tignasse.

    ●(1732) GReg 908b. Teignasse, perruque, ou cheveux mal coupez, & mal peignez, tr. «Tignousenn. p. tignousennou.»

  • Tigr
    Tigr

    n. de l. (hydronymie) Tigre.

    ●(1499) Ca 197b. Tigr. g. tigre. la. hic tigris / gris / vel idis cest vne riuiere.

  • tigr
    tigr

    m. –ed (zoologie) Tigre.

    I.

    ●(1633) Nom 35a. Tigris : tigre : tigr.

    ●(1732) GReg 922b. Tigre, bête feroce, tr. «Tygr. p. tygred.» ●(1744) L’Arm 382a. Tigre, tr. «Tigre.» ●(1794) ABR.goerz 8a. A enep dan tigret furius.

    ●(1835) AMV 100. an tigret hac al leonet.

    II. Kruel evel un tigr : très cruel.

    ●(1869) SAG 54 (L) G.-M. Karoff. An Turked : anevaled louz, kruel evel tigred.

  • tigrenn
    tigrenn

    f. –ed (zoologie) Tigresse.

    ●(1744) L'Arm 382a. Tigresse, tr. «Tigrênn.»

  • tigrez
    tigrez

    f. –ed (zoologie) Tigresse.

    ●(1732) GReg 922b. Tigresse, tr. «Tygrès. p. tygrèsed.»

  • tihour
    tihour

    m. = (?) tizhour, tec'hour (?).

    ●(1940) DIHU 350/112. Pier e oé ber a spered ha tihour un nebed.

  • tik .1
    tik .1

    adj.

    (1) Entiché.

    ●(1931) VALL 261b. Entiché de, tr. «tik.»

    (2) Bezañ tik gant, ouzh, war udb. : être entiché de.

    ●(1936) BREI 451/1a. Tik eo ouz al labour ha dilui ; dibun hag intrudu he deus ennan. ●(1985) AMRZ 76. ar melved a oa tig ganto. ●119. Tig e oant war al labouriou kaled.

  • tik .2
    tik .2

    adj.

    (1) Qui a un tic.

    ●(1925) FHAB C'hwevrer 44. ar marc'h a oa tik. ●(1941) SAV 20/19. (Pleiben) Lakait ar minot d'ar marc'h tik. ●(1964) BRUD 18/44. leun a gezeg tik o hourrichal.

    (2) Tik koad : qui mord continuellement son râtelier.

    ●(1996) VEXE 215. Du fait aussi qu'ils sont affligés d'un tic (tig koad), des chevaux mordent continuellement leur râtelier.

    (3) Tik lostenn =

    ●(1872) GAM 26. Petra eo, gouscoude, beza tik losten, pe zu pe ven e c'hellfe beza ?

    (4) [empl. comme subst.] Mont e tik =

    ●(1956) BLBR 92/12. Bioc'h Fanch Kerzivoret a zo aet e tig ! ●(1959) BRUD 10/18. kezeg a yee e tig.

  • tik-tak
    tik-tak

    interj.

    (1) Onomatopée du bruit de l'horloge.

    ●(1955) STBJ 149. Emede an horolaj en he arbell, gant ur mell momeder koueor lugernus o vrañsigellat hag oc'h ober tik-tak hep ehan.

    (2) Onomatopée du bruit du métier à tisser.

    ●(1878) SVE 128 §859. Ar guiader en he stern, / E-giz ann diaoul en ifern, / Oc'h ober tik-tak, tik-tak, / Hag o tenna hag o lakat, tr. «Le tisserand à son métier, Comme diable en enfer se démène, / Avec son tic-tac, tic-tac / Quand navette il tire et repousse.»

    (3) Onomatopée du bruit du moulin.

    ●(1912) MMKE 80. tik-tak ma milin goz. ●(1922) BUBR 15/71. Klevout a rea tic-tac ar velin ha grosmol an dour o koueza war ar rod zu.

  • tikal
    tikal

    v. intr. Pépier.

    ●(1976) BAHE 91/24a. ur blijadur klevout al laboused bihan o tikal.

  • tiked
    tiked

    m. –où

    (1) Tiquet.

    ●(1910) MBJL 151. am bije bet poan, daoust d'am «ziket », o kaout ur skabellig. ●(1970) BHAF 83. N'eo ket gand ar gwin-tiked e halle an nen ober korvadou.

    (2) Point sur le i.

    ●(1931) VALL 571a. Point sur l'i, tr. «tiked m. pl. ou.»

  • tikedenn
    tikedenn

    f. –où

    (1) Étiquette.

    ●(1659) SCger 53b. etiquette, tr. «tiquetenn.» ●(c.1718) CHal.ms i. Etiquette, tr. «tiqueten, dialué ac er pacquet.» ●(1732) GReg 374b. Étiquette, écriteau qu'on met sur un sac avec le nom de la partie, tr. «Tiqedenn. p. tiqedennou.»

    ●(1931) VALL 277a. Étiquette, tr. «tikedenn f.»

    (2) Ticket.

    ●(1931) VALL 738b. Ticket, tr. «tikedenn f. pl. ou.»

  • tikedennañ
    tikedennañ

    v. tr. d. Étiqueter.

    ●(1732) GReg 374. Étiqueter, mettre l'étiquette, tr. «Tiqedenna séyer ur procès.»

  • tiker
    tiker

    m. (harnachement) Licol de cuir.

    ●(1982) PBLS 104. (Sant-Servez-Kallag) tiker, tr. «licol de cuir.»

  • tildenn
    tildenn

    f. (typographie) Tilde.

    ●(1947) YBBK 55. Setu an tiredoù a vez graet ganto e brezhoneg : an tired kognek (^), an tired serr pe tired begek (’), an daouboent (¨), an dildenn (~), ar virgulenn-grec’h (') hag ar varrennig-stagañ (-).

  • tiler
    tiler

    m. –ioù Tiroir.

    ●(1907) VBFV.bf 76a. tilér, m. pl. ieu, tr. «tiroir.»

  • tilh .1
    tilh .1

    adj. Dru, épais.

    ●(1659) SCger 46a. dru & espais, tr. «till.»

  • tilh .2
    tilh .2

    coll. (botanique)

    (1) Tilleuls.

    ●(1744) L'Arm 382b. Du tilleul, tr. «Thill.» ●(17--) VO 60. un alé bordét a goæd thill.

    ●(1849) LLB 1808. Ar en till, en haleg hag ar zel en erwen.

    ●(1924) BILZbubr 37/807. deliou eur bodad tilh.

    (2) local. Frêne.

    ●(1982) PBLS 16. (Sant-Servez-Kallag) tilh, tr. «frêne.»

  • tilh .3
    tilh .3

    coll. Teille, tille.

    ●(1913) NECH 6. tilh kanab.

  • tilh .4
    tilh .4

    m. & coll.

    (1) M. Torchis.

    ●(1907) PERS 65. eun nebeut tiez pri pe till.

    (2) Coll. Cloisons en torchis.

    ●(1732) GReg 174b. Cloison faite de mortier, de torchis, tr. «tilheñ. p. tilh.»

  • tilh .5
    tilh .5

    m. –ed (entomologie) Tique.

    ●(1876) TDE.BF 617b. Tilh, s. m., tr. «Insecte qui s'attache à la peau des animaux.»

    ●(1931) VALL 740a. Tique, tr. «tilh m. pl. ed.»

  • tilhadeg
    tilhadeg

    f. –où

    (1) Lieu de teillage.

    ●(1732) GReg 908b. Le lieu où l'on teille, tr. «Tilhadeg. p. gou.»

    ●(1876) TDE.BF 618a. Tilladek, s. f., tr. «Lieu où l'on teille le lin, le chanvre.»

    (2) Réunion de tillage.

    ●(1876) TDE.BF 618a. Tilladek, s. f., tr. «Réunion des personnes qui font ce travail[tillage].»

  • tilhadur
    tilhadur

    m. Teillage, action de teiller.

    ●(1732) GReg 908b. Action de teiller, tr. «tilhadur.»

  • tilhaj
    tilhaj

    m. Matière qui vient de la teille de chanvre.

    ●(1834) SIM 83. Cetu aze plench o fonci ar gambr, elec'h an tillach lous ha pounner.

  • tilhañ / tilhat / tilhiñ
    tilhañ / tilhat / tilhiñ

    v. tr. d. Teiller.

    ●(1659) SCger 116a. teiller, tr. «teilla.» ●(1732) GReg 908b. Teiller, teiller du chanvre, tr. «Tilha. pr. tilhet. tilha canap. Van[netois] tilheiñ. tilheiñ coüarh.»

    ●(1849) LLB 215. Er bautred e dill koarh.

    ●(1907) DIHU 30/471. monet de dillein koarh. ●(1910) EGBT 105. tillan kanab. ●(1913) NECH 10. O nozvez a dremenont o tilhat lin. ●(1935) ANTO 53. ar baotred a dilhe kanab da ober tortisou.

  • tilhat
    tilhat

    voir tilhañ

  • tilheg
    tilheg

    f. –i

    (1) Plantation d'ormes.

    ●(1732) GReg 679b. Ormaie, ou ormoïe, lieu planté d'ormes, tr. «tilhecg. p. gou.»

    (2) Plantation de tilleuls.

    ●(1931) VALL 739b. lieu planté de tilleuls, tr. «tilheg f.»

  • tilhek
    tilhek

    adj. Abondant en tilleuls.

    ●(1931) VALL 739b. abondant en tilleuls, tr. «tilhek.»

  • tilhenn .1
    tilhenn .1

    f. –ed, tilh (botanique) Tilleul.

    ●(1499) Ca 197b. Tillenn. g. ourme vng arbre.

    ●(1659) SCger 175a. tillen, tr. «ourme.» ●(1744) L'Arm 382b. Teilleul, tr. «Thillênn.. neu.»

  • tilhenn .2
    tilhenn .2

    f. –ed Personne maline.

    ●(1929) DIHU 211/199. Tillen, tr. «malin. Henneh zo un dillen.»

  • tilhenn .3
    tilhenn .3

    f. tilhed (entomologie) Tique.

    ●(1732) GReg 921a-b. Ticque, insecte noirâtre qui s'engendre dans la chair en été, & qui ronge les oreilles des chiens, des beufs, &c., tr. «tilhen. p. tilhed.»

  • tilhenn .4
    tilhenn .4

    f. –où

    I. (construction)

    (1) Torchis.

    ●(1732) GReg 928b. Torchis, composition de terre grasse pétrie avec du foin pour faire des cloisons, des murailles de bauge, tr. «tilhenn. p. tilh.»

    (2) Cloison en torchis.

    ●(1732) GReg 174b. Cloison faite de mortier, de torchis, tr. «tilhenn. p. tilh.»

    II. (anatomie) Cloison nasale.

    ●(1744) L'Arm 460b. Paroi du nez, tr. «Tillænn enn iffrænn. f.»

  • tilhenneg
    tilhenneg

    f. –i

    (1) Plantation de d'ormes.

    ●(1732) GReg 679b. Ormaie, ou ormoïe, lieu planté d'ormes, tr. «tilhennecg. p. gou.»

    (2) Plantation de tilleuls.

    ●(1931) VALL 739b. lieu planté de tilleuls, tr. «tilhenneg f.»

  • tilhennek
    tilhennek

    adj. Planté de tilleuls.

    ●(1870) FHB 263/13a. E pen ar c'hoat e zo eun alle tillinec.

    ●(1931) VALL 739b. abondant en tilleuls, tr. «tilhennek.»

  • tilhennet
    tilhennet

    adj. Mité.

    ●(1909) DIHU 173/367. Ur soutañnen tillenet brein.

  • tilher .1
    tilher .1

    m. –ion Teilleur.

    ●(1732) GReg 908b. Celui qui teille, tr. «Tilhèr. p. tilhéryen.»

  • tilher .2
    tilher .2

    m. tilhiri

    (1) (marine) Tillac.

    ●(1633) Nom 151b. Fori : le tillac ou beisle : an tiller.

    ●(1732) GReg 922b. Tillac, d'un Vaisseau, tr. «An tilher.»

    ●(1876) TDE.BF 618a. Tiller, s. m., tr. «Tillac de navire.»

    ●(1925) BILZ 121. eun tôl skubellenn d'ar pont ha d'an tilher. ●(1959) TGPB 135. betek penn pellañ an tilher a-raok. ●(1987) GOEM 78. Quel que soit le bateau, l'avant et l'arrière sont garnis d'un petit plancher, an tilher : tilher araok à l'avant, tilher a dreonv à l'arrière. ●79. pour empêcher le goémon de s'étaler sur les tilhiri (tillacs).

    (2) Cloison faite en torchis.

    ●(1876) TDE.BF 618a. Tiller, s. m., tr. «séparation ou cloison faite en torchis ; pl. ou.»

  • tilherez
    tilherez

    f. –ed Teilleuse, tilleuse.

    ●(1732) GReg 908b. Celle qui teille, tr. «Tilherès. p. tilheresed.»

    ●(1941) ARVR 11/5c. Mari Goazdoue, tilherez lin e Koz-Vilin.

  • tilherezh
    tilherezh

    m. Teillage, action de teiller.

    ●(1732) GReg 908b. Action de teiller, tr. «Tilhérez.»

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...