Recherche 'sa...' : 846 mots trouvés
Page 4 : de safarour (151) à sakramant (200) :- safaroursafarour
m. –ion (?) Agitateur (?).
●(1861) BSJ 231. Ur saffarour-é, émé-ind, ne glasq meit laquat trous é misq er bobl. ●233. deli e hra bout condannet d'er marhue, ur saffarour-é, ne glah meit roein penneu en dud.
- safarussafarus
adj.
(1) Bruyant.
●(1732) GReg 122b. Bruiant, ante, tr. «safarus.» ●(1767) ISpour 184. enn æredeu brass ha saffaruss. ●(1790) MG 266. gobér festeu saffarus. ●(1792) HS 255. unn æredeu saffaruss.
●(1804) RPF 67. en divertissemanteu saffarussa. ●(1855) BDE 827. er vuhé saffarus-hont.
●(1921) BUFA 4. é vonet d'en deverranseu safarus. ●94. en énéd safarus. ●(1925) FHAB Mae 187. goueliou safarus ha dizurziou stronsus. ●(1961) LLMM 86/155. ken safarus ma krene war an daol mouchenn ar c’hantolioù-gouloù en arvar da vougañ.
(2) (en plt de qqn) =
●(1932) BRTG 16. tud safarus.
- safarusaatsafarusaat
v. intr. Devenir de plus en plus bruyant.
●(1939) RIBA 75. Dé ha dé eùé é safarusè darempredeu en davarn.
- safir
- safliksaflik
m. Clapotement, clapotis.
●(1927) GERI.Ern 77. chaflik m., tr. «Rejaillissement, rebondissement, comme du pied dans un sabot trop grand et plein d'eau.»
- saflikañsaflikañ
v. intr. Clapoter, rejaillir.
●(1877) EKG I 286. va goad a rede puill, chaflika a rea em boutou dre ma valeen.
●(1919) KZVr 350 - 15/11/19. chaflika, ar gwad a chaflik em boutou, tr. «fait du bruit, Loeiz ar Floc'h.» ●(1931) VALL 126b. Clapoter ; comme l'eau dans les sabots, tr. «saflika (et chaflika) Léon.» ●638b. Rejaillir, tr. «saflika, chaflika.»
- safron .1safron .1
coll.
(1) Safran.
●(1499) Ca 179a. Saffroen. g. saffran. ●(1633) Nom 73a. Crocus : saffran : saffron. ●123b. Croceus, crocinus : iaulne comme saffran : melen eguis saffron.
●(1659) SCger 107a. safran, tr. «safroun.» ●(1732) GReg 837b. Safran, tr. «Zafron. zafraon. Van[netois] zafrann.» ●Jaune comme le safran, tr. «Mèlen evel zaffron. qer mèlen ha zaffraon.»
●(1838) OVD 122. Ræson bras e zou de gomparagein en inourieu doh er safran, péhani sel-mui m'en dé bet moustret guet en treid, mui é plantenne hag é cresque.
●(1914) DFBP 295b. safran, tr. «Safron.»
(2) Safron gouez : safran bâtard (Carthamus tinctorius).
●(1633) Nom 82a. Cnicus, hortensis crocus, crocus Sarsinus, offic. cartamus : saffran bastard & sauuage : saffron gouez.
- safron .2
- safron .3
- safronellañ
- safronenn
- safroner
- safronerezhsafronerezh
m.
(1) Nasillement.
●(1732) GReg 649b. Action de nasiller, tr. «Safrounérez.»
●(1931) VALL 77a. Bourdonnement ; des abeilles, tr. «safronerez (et nasillement) m.» ●490b. Nasillement, tr. «safronerez m.»
(2) Bourdonnement des abeilles.
●(1931) VALL 77a. Bourdonnement ; des abeilles, tr. «safronerez m.»
- safronet
- safroniñ .1
- safroniñ .2safroniñ .2
v. intr.
(1)) Nasiller.
●(1732) GReg 649b. Nasiller, parler du nez, tr. «Safrouni. pr. safrounet.»
●(1870) FHB 287/203b. ho dizali da zafroni na war ar ger-ze na war geryou all. (...) Safron, ma bugel ; komz dre da fri.
●(1931) VALL 490b. Nasiller, tr. «safroni.»
(2) Bourdonner.
●(1931) VALL 77a. Bourdonner ; abeilles, tr. «safroni.»
- safronus
- sagailh
- sagou
- Saig
- sailh .1sailh .1
f. –où
I.
(1) Seau.
●(1499) Ca 179a. Saill. g. ceau / a eaue. ●(1633) Nom 159b. Hydria, fitula, modiolus : seau : saill. ●159b-160a. Haustrum : seau à puiser l'eau : saill da tennaff dour.
●(1659) SCger 108b. seau d'eau, tr. «saill dour.» ●(1732) GReg 423a. Foncer un baquet, un seau, tr. «strada ur c'helorn, ur sailh, pr. et.» ●852b. Seau, vaisseau à puiser & à porter de l'eau, tr. «Sailh. p. sailhou. seilh. p. seilhou. Van[netois] seilh. p. seilhéü.» ●(1744) L'Arm 160b. Foncer un seau, un bacquet, tr. «Foncein ur seille, ur bailloc ou ranjott.»
●(1897) EST 75. get ur sailh koed don.
●(1925) FHAB Gouere 268. sailh an dour fank. ●(1926) FHAB Genver 27. podezou hudur, kirinennou pe zailhou louz.
(2) Corps de pompe, cylindre de machine.
●(1920) KZVr 361 - 01/02/20. sailh, tr. «corps de pompe (Pleudaniel).» ●(1931) VALL 177b. Cylindre de machine à pistons, tr. «sailh m.» ●574b. corps de pompe, tr. «sailh m.»
II. Leun evel ur sailh : très plein.
●(1766) (Li) C.-M. le Laé MM 1361-1362. edo gata e bistolen / carguet leun sail betec ar pen.
- sailh .2sailh .2
m. & adv. –où
I. M.
(1) Saut, bond.
●(1732) GReg 848b. Saut, tr. «sailh. p. sailhou.» ●(1744) L'Arm 33a. Bond, tr. «Sailleu.. eu. m.» ●350b. Saut, tr. «Saille.. leu.»
●(1907) VBFV.fb 12b. bond, tr. « saill, m. (pl. eu).» ●(1921) BUFA 140. Er lon gouiù (...) hag a dauleu sail e za aben de Franséz. ●(1931) DIHU 245/263. ur saill a drest er hoah.
(2) Troc'hañ sailh : décamper par bonds.
●(1939) RIBA 40. Hag en tad-gad koutellein, trohein saill.
(3) Lamm-sailh : bond.
●(1908) PIGO II 12. Itien a reas eul lamm-sailh. ●51. Ma c'halon a reas eur lamp-zailh 'n em c'hreiz. ●(1935) BREI 392/stag 6. oc'h ober eul lamm-sailh.
(4) =
●(1744) L'Arm 291a. Petillement, tr. «Bouill ; berhuë ; Tarh : Saille. m.»
(5) Plongeon.
●(1902) PIGO I 168. kemer a reaze lans, ha… bloump ! e reaz eur sailh en toull.
(6) A-daoloù sailh : par des bonds répétés.
●(1921) BUFA 140. Er lon gouiù, p’en des ean guélet, e saù, e skrign é zent hag a dauleu saill e za aben de Franséz.
II. Adv. Dañs, koroll a-sailhoù : danse sautée.
●(1939) RIBA 99. de gorol a sailleu. ●(1963) TDBB 143. Dans un petit terroir à l'est de Quimperlé (autour d'Arzano et Plouay) l'expression dañs a ruz (danse qui glisse) oppose la gavotte à la dañs a zailheu (danse qui saute) du proche Morbihan. ●295. En dro, avec son style a zailheu remonte au nord au moins jusqu'à Inguiniel.
- sailh-pik
- sailh-tousegsailh-touseg
m. Mauvais coup.
●(1879) ERNsup 160. lamm ou zaill tosek, (faire un) mauvais coup, St-M[ayeux].
- sailh-ujeni
- sailhad
- sailhadennsailhadenn
f. –où
(1) Saut.
●(c.1718) CHal.ms i. bond rejaillissement, tr. «sailladen, sailladenneu.»
●(1906) DIHU 11/190. Pipi (...) e geméré é randon, hag é hé en ur sailladen én tu ral d'er pont.
(2) En ur sailhadenn : en un rien de temps.
●(1866) FHB 100/380a. em beuz sternet ma marc'h en eur zailladenn, ha setu me en hent.
- sailhadur
- sailhañ / sailhiñ / sailhal / sailhatsailhañ / sailhiñ / sailhal / sailhat
v.
I. V. intr.
(1) Sauter, bondir.
●(1499) Ca 179a. Saillaff. g. saillir. ●(1580) G 1176. sayllet dyambaf en scaff se, tr. «Sautez sans hésiter dans cette barque»
●(1659) SCger 15b. bondir, tr. «sailla.» ●107b. saillir, tr. «sailla.» ●108b. sauter, tr. «sailla.» ●(1732) GReg 848b. Sauter, tr. «sailha. pr. sailhet. Van[netois] sailheiñ.» ●(1744) L'Arm 33a. Bondir, tr. «Saillein.» ●351a. Sauter, tr. «Saillein.»
●(1834) SIM 146. sailla rê dreist ar c'hleuyou. ●(1849) LLB 725-726. Lausket hou marh dihaud (…) / de saillal. ●1202. saillal ar er ponteu risklus. ●(1857) HTB 123. Na daolas ket evez ouz eun toull braz doun hag en em gavas euen war he hent, ha dre drouk-eur e eas da salat ebarz. ●220. sallat gant joa.
●(1906) HIVL 145. Deruder hum laka de saillar. ●(1907) VBFV.fb 12b. bondir, tr. «saillal.» ●(1942) DADO 10. ha kaer ho po lammat ha sailhat, e klevot ho kentel penn-da-benn.
(2) Sortir.
●(c.1500) Cb. g. entree et issue secrette. b. lech secret da antren ha da saillaff.
(3) Commencer, éclater (révolte, etc.).
●(1915) HBPR 33. Pa saillaz ar Revolusion. ●244. araog ma saillaz ar Revolusion.
(4) (en plt de paroles) Sailhañ digant ub. =
●(1907) AVKA 320. Me am eus gwelet an Aotro, a saillas diganthi, ha setu ar pez am eus klevet ganthan.
(5) S'élancer.
●(1872) ROU 82b. S'élancer, tr. «sailla.» ●102a. Saillir, sortir brusquement, s'élancer, tr. «Sailla.»
(6) (en plt du cœur) Battre fort.
●(1744) L'Arm 33a. Le cœur me bondit, me palpite, tr. «Saillein a-ra me halon énn an, quena eelan m'emm bout me henale.»
●(1907) BSPD I 135. kalon er sant e saill get er joé. ●(1925) VINV 51. um dapet me halon de saillein én-an.
(7) Jaillir.
●(1633) Nom 259b. Profiuuium natium, cruptio sanguinis è naribus : saillie de sang hors du nez : pa saill an goat ves an fry.
●(1907) BSPD II 10. ur fetan deur biù e sail ag er roh-sé. ●(1921) BUFA 122. ur vammen kriù e saillas ag er roh.
(8) Sailhañ da c'hoarzhin : éclater de rire.
●(1910) MAKE 30. Kement-hini a oa en ti a zailhas da c'hoarzin e walc'h.
(9) triv. Baiser, coïter.
●(1947) LEBR (d’après SONE n° 249 1979, [p. 2], et voir PLNN 6/1980-1981, p. 54). Re ledan ma reor, ma bitouzenn re moan, / Met daoust da ze me ’gar sailhañ ! ●note à me ’gar : pe : me oar.
II. V. tr.
A. V. tr. i.
(1) Sailhañ gant udb. : sauter, se jeter sur qqc.
●(1642) CAntiquou 83/10. An Azier à saill gant ar boet.
(2) Sailhañ gant ub. : sauter, se jeter sur qqn.
●(1893) IAI 98. An diskolperien milliget ne reant forz gant piou sailla.
(3) Sailhañ war ub. : sauter, se jeter sur qqn.
●(1868) KMM 173. mall ganto sailla varna. ●(18--) SAQ II 254. an den diskrouget a saillaz var an hini hen doa he zoveteet.
(4) Sailhañ war : attaquer.
●(1894) BUZmornik 131. ha setu hema ha dastum eun arme evit sailla var Rom.
●(1911) BUAZperrot 77. ar bleizi a glaskas sailha varnan. ●221. eur strollad Saozon gouez o sailha war e vro.
(5) sens fig. Sailhañ war : fondre sur.
●(1907) KANngalon Gwengolo 494. nag a valeuriou zo saillet var ar Franz !
(6) Sailhañ ouzh : assaillir.
●(1659) SCger 9b. assaillir, tr. «sailla oc'h.»
B. V. tr. d.
(1) Sauter par-dessus.
●(1849) LLB 1259. saillal ur harh.
(2) Couvrir, saillir.
●(1931) VALL 167a. Couvrir ; saillir, tr. «sailha (taureau).»
III. Sailhañ er bailh : voir bailh.
- sailhersailher
m. –ien
(1) Sauteur.
●(1732) GReg 849a. Sauteur, tr. «sailhèr. p. sailhéryen. Van[netois] sailhour. p. yon, yan.» ●(1744) L'Arm 351a. Sauteur, tr. «Saillour.. lerion. m.»
●(1907) VBFV.bf 67a. saillour, m. pl. –erion, tr. «sauteur.»
(2) Marc'h-sailher : étalon.
●(1732) GReg 162a. Cheval entier, tr. «marc'h sailher.»
●(1931) VALL 806. Etalon, tr. «marc'h sailher.»
- sailherez
- sailherezh
- sailhetsailhet
adj. Qui a explosé.
●(1941) DIHU 357/233. Ur spont é guélet, én amen dehon, berneu obuseu saillet.
- sailhour-kontellsailhour-kontell
m. (entomologie) Grande sauterelle verte Tettigonia viridissima.
●(1925) DIHU 172/343. (Groe) Saillour, saillour-koutel, tr. «(s. m.) sauterelle.» Dastumet de Vleimor.
- sak
- saka-maoutsaka-maout
(1) Affrontement.
●(1908) FHAB Eost 255. Etre ar re-ma hag ar grevisted e vez avechou saka-maout.
(2) Ober saka-maout : se cogner la tête entre deux personnes.
●(1931) VALL 130b. se cogner la tête, en parl. de deux personnes, tr. «ober saka-maout fam.»
(3) C'hoari saka-maout : jouer à se cogner la tête.
●(1931) VALL 158a. Jouer à se cosser, à se cogner la tête, tr. «C'hoari saka-maout.»
- sakad
- sakañsakañ
v. tr. d. Saccager.
●(1732) GReg 836b. Sacager, piller, ruiner une Ville, tr. «Sacqa. pr. sacqet. sacqa ur guær.»
- sakansakan
adj. =
●(1984) BRLI I 139. sakan, /sakâ/, ou /sakà/ tr. «drôle, "droch" (= "gleb", pas dégourdi) ; sale. ex : e zo den sâkâ : c’est un homme sale.»
- sakandiennsakandienn
interj. ; juron.
(1) =
●(1847) MDM 152. Sakandien, skei a rear adarre.
●(1909) HBAL 3. Sakondien nag a draou poaniuz !●8. Sakondien, defot gouzout sklear e pe du ma ar wirionez. ●(1932) ALMA 92. Sakoundien ! Biskoaz anne ne voe ker pounner. ●109. Sakoudien ! Ne c'hellan tenna er meaz nak ar bara, nak an dourn.
(2) Mil sakondienn ! =
●(1909) HBAL 3. O mil sakondien ! pebes tra euzus !!
- sakernondedistagsakernondedistag
interj. ; juron. Forme atténuée de «sakre nondedie».
●(1982) TKRH 74. Sakernondedistak Marianna lez ac'hanon da sevel bepred. Na sko ket warnon ! ●Sakernondedistak, eme Wilh-Jañ, ma ne lârit ket din petore pajenn ne'm eus ket ezhomm ma levr ivez.
- sakiñsakiñ
v. tr.
I V. tr. d.
(1) Enfoncer.
●(1856) GRD 181. un dén (…) a pe saquehé ur goutel én é galon.
(2) Sakiñ udb. en ub. : jeter qqc. sur qqn.
●(1861) BSJ 151. mar dès unan-benac a nehai hag hum gav dibéh, saquein er hetan mein én-hi. ●159. mein aveit saquein én-hou. ●183. n'en dès chet hoah calz a zéeieu ma fallé d'er Juiffed saquein mein én-ah.
II. V. intr. Souffler.
●(1913) AVIE 89. en aùél en des huéhet ha saket ar en ti zé. ●90. en aùél e za hag e sak ar en ti zé.
- saklañsaklañ
voir sankañ
- sakosako
m. local. Très bon pêcheur.
●(1952) LLMM 34/48. (Douarnenez) Sako : unan mat-tre war ar peskerezh, ur gwall-goneiour.
- sakotsakot
voir chakot
- sakrsakr
(religion) adj & m.
A. Adj.
(1) Sacré.
●(1499) Ca 178a. Sacr. g. sacre. ●(1557) B 257. dour sacr dihacr, tr. «eau pure et sacrée.» ●(1612) Cnf 10b. heruez an Canonyou sacrr. ●21b. an officc sacrr eues an inquisition. ●36a-b. mar deo bellec, pé cloarec constituet en vn vrz sacrr bennac. ●(1621) Mc 35. mar en deues laezret netra sacr, nac à lech sacr. ●(1633) Nom 198b. Rituales libri, libri sacri : Missels, la Bible, & le nouueau Testament : Missalou, an Bibl, hac an Testamant neuez, leuryou sacr.
●(1659) SCger 170a. sacr, tr. «sacré.» ●(1732) GReg 837a. Sacré, ée, qui est oint, béni, saint, tr. «Sacr. sagr.»
●(1868) KMM 142. Sonjit (…) en taoliou fouet a zispennas e gorf sakr.
(2) Ar Skritur Sakr : les Saintes Écritures.
●(1621) Mc 97. len leurou ves an scriptur sacr.
●(1913) KANNgwital 133/353. Dre gomsou ar Skritur Sakr.
(3) Ar Galon Sakr : le Sacré Cœur de Jésus/le Sacré Cœur.
●(1916) KANNlandunvez 55/390. Alia ’ran kenan oll famillou kristen an eskopti d’en em gonzakri d’ar Galoun Sakr.
B. M.
(1) Sacrement.
●(1732) GReg 837a. Sacrement, tr. «sacr. p. sacraou.»
●(1862) JKS.lam 529. O veza bet savet dre zakr ar velegiach etre ann douar hag ann env.
(2) Ar seizh sakr : les sept sacrements.
●(1732) GReg 837a. Les sept Sacrements, tr. «Ar seiz Sacr. ar seiz Sagr.»
●(1847) FVR 152. Kredi ’rann a greiz kalon hag anzavout ive / Sembol vraz ann Ebestel, hag ar seiz sakr goude.
(3) [empl. comme subst. neutre] Choses sacrées, le sacré.
●(1869) HTC 133. Ne respete na sacr na dizacr. ●(1893) IAI 60. Ne respetas na sakr na dizakr. ●(1894) BUZmornik 486. ne respetent na sakr na dizakr.
- sakradsakrad
s. –où (religion) Mystère.
●(1872) ROU 92b. Les mystères de chaque fête, tr. «sacradou (misteriou) peb gouel.»
- sakradur
- sakradurezhsakradurezh
f. –ioù (religion) Sacre, consécration.
●(1505) Vc 8. Ha sacradurez spirituel, tr. «Et consécration spirituelle.»
●(1732) GReg 253b. Dedicace, consecration d'une Eglise, tr. «sacradurez un Ilis.» ●836b. Sacre, consecration d'un Roy, d'un Prélat, tr. «Sacradurez ar Roë.»
●(1868) FHB 159/20a. Eol ar zakradurez (…) Moïzes a reaz ar zakradureziou-ze gant kalz a lid.
●(1931) VALL 145b. Consécration, tr. «sakradurez f.» ●670a. Sacre, tr. «sakradurez f.»
- sakramantsakramant
m./f. –où
I. (religion)
(1) Sacrement.
●(1499) Ca 178a. Sacramant. g. sacrament. ●(1576) Cath p. 15. an sacrament a badiziant, tr. «le sacrement du baptême.» ●(1576) H 52. Iuez ez contracter querentiez spirituel dre an sacramant a confirmation, tr. « Likewise there is contracted a spiritual relationship through the sacrament of Confirmation. » ●(1612) Cnf 46v. né gallé quet è absolff, n'ac administraff dezo nep sacramant.
●(1659) SCger 107a. Sacrement, tr. «Sacramant.» ●(c.1680) NG 1623. En ol sacrementeu. ●(1732) GReg 837a. Sacrement, tr. «Sacramand. p. sacramanchou. sécramand. p. sécramanchou. Van[netois] sacremant. p. sacremantéü.»
(2) Bennozh ar Sakramant : bénédiction eucharistique.
●(1909) FAHB Ebrel 106. bennoz ar Sakramant a vezo roet. ●(1930) KANNgwital 335/466. an hosti sakr a vez lakeat en ostansouer evit bennoz ar Zakramant.
(3) Salud ar Sakramant : au moment où l’on sort l’ostie du tabernacle.
●(1903) MBJJ 34. Wardro seiz heur hanter, salud ar zakramant, a roer d'imp 'barz ar chapel. ●(1910) MBJL 141. n'helljont ket kât salud ar zakramant. ●(1911) KANNgwital 105/62. En distro, Salud ar Zakramant en iliz parrez, vardro 4 heur. ●(1923) KANngalon Mae 412. Epad Salud ar Zakramant.
(4) Sul ar Sakramant vihan =
●(1987) DBHB 29. Gouel ar Galon-Zakr, anvet c'hoaz Sul ar Zakramant-vihan.
(5) absol. Extrême onction.
●(1873) GBI II 494. 'Vont da gas ar Zakramant d'un den a oa fall-braz, tr. «Qui allait porter le Sacrement à un homme qui était très malade.»
(6) Sakramant an Urzh : sacrement de l’Ordre, sacrement du ministère apostolique (évêque, prêtre, diacre).
●(1900) MSJO 226. Jesus a lavare d'he Ebestel goude beza roet Sakramant an Urs.
(7) Taol ar Sakramant : chancel, balustrade.
●(1935) KANNgwital 393/89. o tostaat ouz taol ar zakramant.
(8) Sakramant an Aoter : l’eucharistie.
●(1732) GReg 837a. Le très-saint Sacrement, tr. «Sacramand an autèr.»
●(1857) CBF 64. Sakramand ann aoter, tr. «L'eucharistie.» ●(1868) KMM 7. Tostaït eta aliessoc'h ouz Sacramant an Aoter.
●(1912) MMPM 150. pennadou hir a amzer dirak Sakramant an aoter, meulet ra vezo. ●(1923) KTKG 58. Sakramant an Aoter a ves hanvet avechou Bara an elez. ●(1927) GERI.Ern 20. sakramant an aoter, tr. «l'Eucharistie.»
(9) Heol ar Sakramant, heol-sakramant : ostensoir.
●(1924) NOLU 41. èl en héaul-sakremand. ●(1976) LIMO 17 avril. Héol er Sakremant, tr. «ostensoir.» ●(1984) HBPD 223. en eutru person é toug get doujans ha respet héaul er Sakremant.
(10) Sakramantoù diwezhañ : les derniers sacrements.
●(17--) BSbi p. 148. D'en devout el ur guir gristan / E sacremanteu deuéhan.
●(1877) BSA 156. Dare oa d'ezhi receo he zacramanchou diveza. ●(1878) EKG II 176. da rei d'ign va Zakramanchou diveza.
(11) Sakramant bihan : petit sacrement.
●(1936) PRBD 50. Ar re-se [ar pec'hejou veniel] a c'hell beza pardonet dre ar Sakramanchou bihan.
(12) Sakramant ar briedelezh : sacrement du mariage.
●(1625) Bel 278. Obligation an priedou an eil da quehelaff heguille, dre abec an Sacramant à Priedelæz.
(13) Gouel-ar-Sakramant : la fête du Saint-Sacrement.
●(1732) GReg 407a. La Fête-Dieu, tr. «gouël ar sacramand.»
●(1876) BJM 15. D'ar guener goude gouel ar sacramant.
II. (botanique) Bleuñv-ar-Sakramant : orchis maculé, tacheté Orchis maculata.
●(1879) BLE 291. Orchis maculé. (O. maculata. L.) Bleûn ar Sakramant.