Devri

Recherche 'sa...' : 846 mots trouvés

Page 4 : de safarour (151) à sakramant (200) :
  • safarour
    safarour

    m. –ion (?) Agitateur (?).

    (1861) BSJ 231. Ur saffarour-é, émé-ind, ne glasq meit laquat trous é misq er bobl. 233. deli e hra bout condannet d'er marhue, ur saffarour-é, ne glah meit roein penneu en dud.

  • safarus
    safarus

    adj.

    (1) Bruyant.

    (1732) GReg 122b. Bruiant, ante, tr. «safarus.» ●(1767) ISpour 184. enn æredeu brass ha saffaruss. ●(1790) MG 266. gobér festeu saffarus. ●(1792) HS 255. unn æredeu saffaruss.

    (1804) RPF 67. en divertissemanteu saffarussa. ●(1855) BDE 827. er vuhé saffarus-hont.

    (1921) BUFA 4. é vonet d'en deverranseu safarus. ●94. en énéd safarus. ●(1925) FHAB Mae 187. goueliou safarus ha dizurziou stronsus. ●(1961) LLMM 86/155. ken safarus ma krene war an daol mouchenn ar c’hantolioù-gouloù en arvar da vougañ.

    (2) (en plt de qqn) =

    (1932) BRTG 16. tud safarus.

  • safarusaat
    safarusaat

    v. intr. Devenir de plus en plus bruyant.

    (1939) RIBA 75. Dé ha dé eùé é safarusè darempredeu en davarn.

  • safir
    safir

    m. Saphir.

    (1499) Ca 179a. Saffir. g. saphir / pierre precieuse. ●(1633) Nom 255a-b. Sapphyrus : sapphir : saffir.

  • saflik
    saflik

    m. Clapotement, clapotis.

    (1927) GERI.Ern 77. chaflik m., tr. «Rejaillissement, rebondissement, comme du pied dans un sabot trop grand et plein d'eau.»

  • saflikañ
    saflikañ

    v. intr. Clapoter, rejaillir.

    (1877) EKG I 286. va goad a rede puill, chaflika a rea em boutou dre ma valeen.

    (1919) KZVr 350 - 15/11/19. chaflika, ar gwad a chaflik em boutou, tr. «fait du bruit, Loeiz ar Floc'h.» ●(1931) VALL 126b. Clapoter ; comme l'eau dans les sabots, tr. «saflika (et chaflika) Léon.» ●638b. Rejaillir, tr. «saflika, chaflika

  • safron .1
    safron .1

    coll.

    (1) Safran.

    (1499) Ca 179a. Saffroen. g. saffran. ●(1633) Nom 73a. Crocus : saffran : saffron. ●123b. Croceus, crocinus : iaulne comme saffran : melen eguis saffron.

    (1659) SCger 107a. safran, tr. «safroun.» ●(1732) GReg 837b. Safran, tr. «Zafron. zafraon. Van[netois] zafrann.» ●Jaune comme le safran, tr. «Mèlen evel zaffron. qer mèlen ha zaffraon

    (1838) OVD 122. Ræson bras e zou de gomparagein en inourieu doh er safran, péhani sel-mui m'en dé bet moustret guet en treid, mui é plantenne hag é cresque.

    (1914) DFBP 295b. safran, tr. «Safron

    (2) Safron gouez : safran bâtard (Carthamus tinctorius).

    (1633) Nom 82a. Cnicus, hortensis crocus, crocus Sarsinus, offic. cartamus : saffran bastard & sauuage : saffron gouez.

  • safron .2
    safron .2

    m. –ed Nasilleur.

    (1732) GReg 649b-650a. Nasilleur, tr. «safroun. p. safrouned

  • safron .3
    safron .3

    m. Bourdonnement.

    (1931) VALL 77a. Bourdonnement ; des abeilles, tr. «safron m.»

  • safronellañ
    safronellañ

    v. intr. Nasiller.

    (1732) GReg 649b. Nasiller, parler du nez, tr. «safrounella. pr. safrounellet

    (1931) VALL 490b. Nasiller, tr. «safronella

  • safronenn
    safronenn

    f. –ed (entomologie) Escarbot.

    (1659) SCger 170a. safronen, tr. «escarbot.» ●(1732) GReg 365b. Escarbot, sorte d'insecte, tr. «safronenn. p. safronenned

  • safroner
    safroner

    m. –ion Nasilleur.

    (1732) GReg 649b. Nasilleur, tr. «Safrouner. p. safrounéryen

    (1870) FHB 287/203b. ha setu hèn en divez safroner koulz ha pep-hini.

  • safronerezh
    safronerezh

    m.

    (1) Nasillement.

    (1732) GReg 649b. Action de nasiller, tr. «Safrounérez

    (1931) VALL 77a. Bourdonnement ; des abeilles, tr. «safronerez (et nasillement) m.» ●490b. Nasillement, tr. «safronerez m.»

    (2) Bourdonnement des abeilles.

    (1931) VALL 77a. Bourdonnement ; des abeilles, tr. «safronerez m.»

  • safronet
    safronet

    adj. Safrané.

    (1633) Nom 57b. Panis crocatus : pain ensafrané : bara saffronet.

  • safroniñ .1
    safroniñ .1

    v. tr. d. Safraner.

    (1732) GReg 837b. Safraner, peindre en jaune, ou avec du safran, tr. «zaffrôni. pr. zaffrônet

    (1914) DFBP 295b. safraner, tr. «Safroni

  • safroniñ .2
    safroniñ .2

    v. intr.

    (1)) Nasiller.

    (1732) GReg 649b. Nasiller, parler du nez, tr. «Safrouni. pr. safrounet

    (1870) FHB 287/203b. ho dizali da zafroni na war ar ger-ze na war geryou all. (...) Safron, ma bugel ; komz dre da fri.

    (1931) VALL 490b. Nasiller, tr. «safroni

    (2) Bourdonner.

    (1931) VALL 77a. Bourdonner ; abeilles, tr. «safroni

  • safronus
    safronus

    adj.

    (1) Bourdonnant.

    (1931) VALL 76b-77a. Bourdonnant, tr. «safronus

    (2) Nasillard.

    (1931) VALL 490b. Nasillard, tr. «safronus

  • sagailh
    sagailh

    s. Vacarme.

    (1499) Ca 179a. Saffar sagaill ect. vide in murmur.

  • sagou
    sagou

    m. (alimentation) Sagou.

    (1889) ISV 359. bleud sagou. ●o pilat sagou.

  • Saig
    Saig

    n. pr. Diminutif de Frañsa.

    (1954) BISO.llmm 28. Saig ne da ket ken war vor. ●(1959) BRUD 7/19. Saig a oa truezuz da weloud.

  • sailh .1
    sailh .1

    f. –où

    I.

    (1) Seau.

    (1499) Ca 179a. Saill. g. ceau / a eaue. ●(1633) Nom 159b. Hydria, fitula, modiolus : seau : saill. ●159b-160a. Haustrum : seau à puiser l'eau : saill da tennaff dour.

    (1659) SCger 108b. seau d'eau, tr. «saill dour.» ●(1732) GReg 423a. Foncer un baquet, un seau, tr. «strada ur c'helorn, ur sailh, pr. et.» ●852b. Seau, vaisseau à puiser & à porter de l'eau, tr. «Sailh. p. sailhou. seilh. p. seilhou. Van[netois] seilh. p. seilhéü.» ●(1744) L'Arm 160b. Foncer un seau, un bacquet, tr. «Foncein ur seille, ur bailloc ou ranjott.»

    (1897) EST 75. get ur sailh koed don.

    (1925) FHAB Gouere 268. sailh an dour fank. ●(1926) FHAB Genver 27. podezou hudur, kirinennou pe zailhou louz.

    (2) Corps de pompe, cylindre de machine.

    (1920) KZVr 361 - 01/02/20. sailh, tr. «corps de pompe (Pleudaniel).» ●(1931) VALL 177b. Cylindre de machine à pistons, tr. «sailh m.» ●574b. corps de pompe, tr. «sailh m.»

    II. Leun evel ur sailh : très plein.

    (1766) (Li) C.-M. le Laé MM 1361-1362. edo gata e bistolen / carguet leun sail betec ar pen.

  • sailh .2
    sailh .2

    m. & adv. –où

    I. M.

    (1) Saut, bond.

    (1732) GReg 848b. Saut, tr. «sailh. p. sailhou.» ●(1744) L'Arm 33a. Bond, tr. «Sailleu.. eu. m.» ●350b. Saut, tr. «Saille.. leu

    (1907) VBFV.fb 12b. bond, tr. « saill, m. (pl. eu).» ●(1921) BUFA 140. Er lon gouiù (...) hag a dauleu sail e za aben de Franséz. ●(1931) DIHU 245/263. ur saill a drest er hoah.

    (2) Troc'hañ sailh : décamper par bonds.

    (1939) RIBA 40. Hag en tad-gad koutellein, trohein saill.

    (3) Lamm-sailh : bond.

    (1908) PIGO II 12. Itien a reas eul lamm-sailh. ●51. Ma c'halon a reas eur lamp-zailh 'n em c'hreiz. ●(1935) BREI 392/stag 6. oc'h ober eul lamm-sailh.

    (4) =

    (1744) L'Arm 291a. Petillement, tr. «Bouill ; berhuë ; Tarh : Saille. m.»

    (5) Plongeon.

    (1902) PIGO I 168. kemer a reaze lans, ha… bloump ! e reaz eur sailh en toull.

    (6) A-daoloù sailh : par des bonds répétés.

    (1921) BUFA 140. Er lon gouiù, p’en des ean guélet, e saù, e skrign é zent hag a dauleu saill e za aben de Franséz.

    II. Adv. Dañs, koroll a-sailhoù : danse sautée.

    (1939) RIBA 99. de gorol a sailleu. ●(1963) TDBB 143. Dans un petit terroir à l'est de Quimperlé (autour d'Arzano et Plouay) l'expression dañs a ruz (danse qui glisse) oppose la gavotte à la dañs a zailheu (danse qui saute) du proche Morbihan. ●295. En dro, avec son style a zailheu remonte au nord au moins jusqu'à Inguiniel.

  • sailh-pik
    sailh-pik

    m. =

    (1902) PIGO I 108. ober sailhou-pik.

  • sailh-touseg
    sailh-touseg

    m. Mauvais coup.

    (1879) ERNsup 160. lamm ou zaill tosek, (faire un) mauvais coup, St-M[ayeux].

  • sailh-ujeni
    sailh-ujeni

    f. Pod de chambre.

    (1974) SKVT III 82. memes er sailh-ujeni.

  • sailhad
    sailhad

    f. –où Contenu d'un seau.

    (1732) GReg 852b. Un seau d'eau, tr. «Ur sailhad dour. ur seilhad dour. (Van[netois] ur seilhad déür.» ●Des seaux d'eau, tr. «Seilhadou dour. (Van[netois] seilhadéü déür.»

    (1910) MAKE 12. tenna sailhadou dour. ●(1935) SARO 29. ar sailhad dour.

  • sailhadenn
    sailhadenn

    f. –où

    (1) Saut.

    (c.1718) CHal.ms i. bond rejaillissement, tr. «sailladen, sailladenneu

    (1906) DIHU 11/190. Pipi (...) e geméré é randon, hag é hé en ur sailladen én tu ral d'er pont.

    (2) En ur sailhadenn : en un rien de temps.

    (1866) FHB 100/380a. em beuz sternet ma marc'h en eur zailladenn, ha setu me en hent.

  • sailhadur
    sailhadur

    adj. Rejaillissement.

    (c.1718) CHal.ms iii. reiaillissement, tr. «strinquadur sailladur

  • sailhañ / sailhiñ / sailhal / sailhat
    sailhañ / sailhiñ / sailhal / sailhat

    v.

    I. V. intr.

    (1) Sauter, bondir.

    (1499) Ca 179a. Saillaff. g. saillir. ●(1580) G 1176. sayllet dyambaf en scaff se, tr. «Sautez sans hésiter dans cette barque»

    (1659) SCger 15b. bondir, tr. «sailla.» ●107b. saillir, tr. «sailla.» ●108b. sauter, tr. «sailla.» ●(1732) GReg 848b. Sauter, tr. «sailha. pr. sailhet. Van[netois] sailheiñ.» ●(1744) L'Arm 33a. Bondir, tr. «Saillein.» ●351a. Sauter, tr. «Saillein

    (1834) SIM 146. sailla rê dreist ar c'hleuyou. ●(1849) LLB 725-726. Lausket hou marh dihaud (…) / de saillal. ●1202. saillal ar er ponteu risklus. ●(1857) HTB 123. Na daolas ket evez ouz eun toull braz doun hag en em gavas euen war he hent, ha dre drouk-eur e eas da salat ebarz. ●220. sallat gant joa.

    (1906) HIVL 145. Deruder hum laka de saillar. ●(1907) VBFV.fb 12b. bondir, tr. «saillal.» ●(1942) DADO 10. ha kaer ho po lammat ha sailhat, e klevot ho kentel penn-da-benn.

    (2) Sortir.

    (c.1500) Cb. g. entree et issue secrette. b. lech secret da antren ha da saillaff.

    (3) Commencer, éclater (révolte, etc.).

    (1915) HBPR 33. Pa saillaz ar Revolusion. ●244. araog ma saillaz ar Revolusion.

    (4) (en plt de paroles) Sailhañ digant ub. =

    (1907) AVKA 320. Me am eus gwelet an Aotro, a saillas diganthi, ha setu ar pez am eus klevet ganthan.

    (5) S'élancer.

    (1872) ROU 82b. S'élancer, tr. «sailla.» ●102a. Saillir, sortir brusquement, s'élancer, tr. «Sailla

    (6) (en plt du cœur) Battre fort.

    (1744) L'Arm 33a. Le cœur me bondit, me palpite, tr. «Saillein a-ra me halon énn an, quena eelan m'emm bout me henale.»

    (1907) BSPD I 135. kalon er sant e saill get er joé. ●(1925) VINV 51. um dapet me halon de saillein én-an.

    (7) Jaillir.

    (1633) Nom 259b. Profiuuium natium, cruptio sanguinis è naribus : saillie de sang hors du nez : pa saill an goat ves an fry.

    (1907) BSPD II 10. ur fetan deur biù e sail ag er roh-sé. ●(1921) BUFA 122. ur vammen kriù e saillas ag er roh.

    (8) Sailhañ da c'hoarzhin : éclater de rire.

    (1910) MAKE 30. Kement-hini a oa en ti a zailhas da c'hoarzin e walc'h.

    (9) triv. Baiser, coïter.

    (1947) LEBR (d’après SONE n° 249 1979, [p. 2], et voir PLNN 6/1980-1981, p. 54). Re ledan ma reor, ma bitouzenn re moan, / Met daoust da ze me ’gar sailhañ ! ●note à me ’gar : pe : me oar.

    II. V. tr.

    A. V. tr. i.

    (1) Sailhañ gant udb. : sauter, se jeter sur qqc.

    (1642) CAntiquou 83/10. An Azier à saill gant ar boet.

    (2) Sailhañ gant ub. : sauter, se jeter sur qqn.

    (1893) IAI 98. An diskolperien milliget ne reant forz gant piou sailla.

    (3) Sailhañ war ub. : sauter, se jeter sur qqn.

    (1868) KMM 173. mall ganto sailla varna. ●(18--) SAQ II 254. an den diskrouget a saillaz var an hini hen doa he zoveteet.

    (4) Sailhañ war : attaquer.

    (1894) BUZmornik 131. ha setu hema ha dastum eun arme evit sailla var Rom.

    (1911) BUAZperrot 77. ar bleizi a glaskas sailha varnan. ●221. eur strollad Saozon gouez o sailha war e vro.

    (5) sens fig. Sailhañ war : fondre sur.

    (1907) KANngalon Gwengolo 494. nag a valeuriou zo saillet var ar Franz !

    (6) Sailhañ ouzh : assaillir.

    (1659) SCger 9b. assaillir, tr. «sailla oc'h

    B. V. tr. d.

    (1) Sauter par-dessus.

    (1849) LLB 1259. saillal ur harh.

    (2) Couvrir, saillir.

    (1931) VALL 167a. Couvrir ; saillir, tr. «sailha (taureau).»

    III. Sailhañ er bailh : voir bailh.

  • sailher
    sailher

    m. –ien

    (1) Sauteur.

    (1732) GReg 849a. Sauteur, tr. «sailhèr. p. sailhéryen. Van[netois] sailhour. p. yon, yan.» ●(1744) L'Arm 351a. Sauteur, tr. «Saillour.. lerion. m.»

    (1907) VBFV.bf 67a. saillour, m. pl. –erion, tr. «sauteur.»

    (2) Marc'h-sailher : étalon.

    (1732) GReg 162a. Cheval entier, tr. «marc'h sailher

    (1931) VALL 806. Etalon, tr. «marc'h sailher

  • sailherez
    sailherez

    f. –ed (entomologie) Sauterelle.

    (c.1718) CHal.ms iv. sauterelle, tr. «h/carués, caruigueu, saillerés, saillerezet, caruet ur c'haruet, caruedeu.»

    (1867) FHB 118/107a. Eizved Gouli. – Ar C'hilleïen-raden, pe ar zaillerezed.

  • sailherezh
    sailherezh

    m. Action de sauter.

    (1732) GReg 447b. Gambade, tr. «sailhérez. p. ou

    (1904) LZBg Gouere 152. un taul deverans get postereh ha saillereh er vugalé. ●(1939) RIBA 38. É saillereh e rekè bout tré de ruzereh é gousteléour.

  • sailhet
    sailhet

    adj. Qui a explosé.

    (1941) DIHU 357/233. Ur spont é guélet, én amen dehon, berneu obuseu saillet.

  • sailhour-kontell
    sailhour-kontell

    m. (entomologie) Grande sauterelle verte Tettigonia viridissima.

    (1925) DIHU 172/343. (Groe) Saillour, saillour-koutel, tr. «(s. m.) sauterelle.» Dastumet de Vleimor.

  • sak
    sak

    m.

    (1) Secousse.

    (1904) DBFV 201b. sak, s., tr. «action de secouer.»

    (2) Taol sak : saccade.

    (1744) L'Arm 345a. Saccade, tr. «Taule segousse ou saque m.»

    (1904) DBFV 201b. taul sak, tr. «saccade (l'A.).»

  • saka-maout
    saka-maout

    (1) Affrontement.

    (1908) FHAB Eost 255. Etre ar re-ma hag ar grevisted e vez avechou saka-maout.

    (2) Ober saka-maout : se cogner la tête entre deux personnes.

    (1931) VALL 130b. se cogner la tête, en parl. de deux personnes, tr. «ober saka-maout fam.»

    (3) C'hoari saka-maout : jouer à se cogner la tête.

    (1931) VALL 158a. Jouer à se cosser, à se cogner la tête, tr. «C'hoari saka-maout

  • sakad
    sakad

    m. –où Heurt.

    (1931) VALL 360b. Heurt (et effort violent), tr. «sakad m.»

  • sakañ
    sakañ

    v. tr. d. Saccager.

    (1732) GReg 836b. Sacager, piller, ruiner une Ville, tr. «Sacqa. pr. sacqet. sacqa ur guær.»

  • sakan
    sakan

    adj. =

    (1984) BRLI I 139. sakan, /sakâ/, ou /sakà/ tr. «drôle, "droch" (= "gleb", pas dégourdi) ; sale. ex : e zo den sâkâ : c’est un homme sale.»

  • sakandienn
    sakandienn

    interj. ; juron.

    (1) =

    (1847) MDM 152. Sakandien, skei a rear adarre.

    (1909) HBAL 3. Sakondien nag a draou poaniuz !●8. Sakondien, defot gouzout sklear e pe du ma ar wirionez. ●(1932) ALMA 92. Sakoundien ! Biskoaz anne ne voe ker pounner. ●109. Sakoudien ! Ne c'hellan tenna er meaz nak ar bara, nak an dourn.

    (2) Mil sakondienn ! =

    (1909) HBAL 3. O mil sakondien ! pebes tra euzus !!

  • sakernondedistag
    sakernondedistag

    interj. ; juron. Forme atténuée de «sakre nondedie».

    (1982) TKRH 74. Sakernondedistak Marianna lez ac'hanon da sevel bepred. Na sko ket warnon ! ●Sakernondedistak, eme Wilh-Jañ, ma ne lârit ket din petore pajenn ne'm eus ket ezhomm ma levr ivez.

  • sakiñ
    sakiñ

    v. tr.

    I V. tr. d.

    (1) Enfoncer.

    (1856) GRD 181. un dén (…) a pe saquehé ur goutel én é galon.

    (2) Sakiñ udb. en ub. : jeter qqc. sur qqn.

    (1861) BSJ 151. mar dès unan-benac a nehai hag hum gav dibéh, saquein er hetan mein én-hi. ●159. mein aveit saquein én-hou. ●183. n'en dès chet hoah calz a zéeieu ma fallé d'er Juiffed saquein mein én-ah.

    II. V. intr. Souffler.

    (1913) AVIE 89. en aùél en des huéhet ha saket ar en ti zé. ●90. en aùél e za hag e sak ar en ti zé.

  • saklañ
    saklañ

    voir sankañ

  • sako
    sako

    m. local. Très bon pêcheur.

    (1952) LLMM 34/48. (Douarnenez) Sako : unan mat-tre war ar peskerezh, ur gwall-goneiour.

  • sakot
    sakot

    voir chakot

  • sakr
    sakr

    (religion) adj & m.

    A. Adj.

    (1) Sacré.

    (1499) Ca 178a. Sacr. g. sacre. ●(1557) B 257. dour sacr dihacr, tr. «eau pure et sacrée.» ●(1612) Cnf 10b. heruez an Canonyou sacrr. ●21b. an officc sacrr eues an inquisition. ●36a-b. mar deo bellec, pé cloarec constituet en vn vrz sacrr bennac. ●(1621) Mc 35. mar en deues laezret netra sacr, nac à lech sacr. ●(1633) Nom 198b. Rituales libri, libri sacri : Missels, la Bible, & le nouueau Testament : Missalou, an Bibl, hac an Testamant neuez, leuryou sacr.

    (1659) SCger 170a. sacr, tr. «sacré.» ●(1732) GReg 837a. Sacré, ée, qui est oint, béni, saint, tr. «Sacr. sagr

    (1868) KMM 142. Sonjit (…) en taoliou fouet a zispennas e gorf sakr.

    (2) Ar Skritur Sakr : les Saintes Écritures.

    (1621) Mc 97. len leurou ves an scriptur sacr.

    (1913) KANNgwital 133/353. Dre gomsou ar Skritur Sakr.

    (3) Ar Galon Sakr : le Sacré Cœur de Jésus/le Sacré Cœur.

    (1916) KANNlandunvez 55/390. Alia ’ran kenan oll famillou kristen an eskopti d’en em gonzakri d’ar Galoun Sakr.

    B. M.

    (1) Sacrement.

    (1732) GReg 837a. Sacrement, tr. «sacr. p. sacraou

    (1862) JKS.lam 529. O veza bet savet dre zakr ar velegiach etre ann douar hag ann env.

    (2) Ar seizh sakr : les sept sacrements.

    (1732) GReg 837a. Les sept Sacrements, tr. «Ar seiz Sacr. ar seiz Sagr

    (1847) FVR 152. Kredi ’rann a greiz kalon hag anzavout ive / Sembol vraz ann Ebestel, hag ar seiz sakr goude.

    (3) [empl. comme subst. neutre] Choses sacrées, le sacré.

    (1869) HTC 133. Ne respete na sacr na dizacr. ●(1893) IAI 60. Ne respetas na sakr na dizakr. ●(1894) BUZmornik 486. ne respetent na sakr na dizakr.

  • sakrad
    sakrad

    s. –où (religion) Mystère.

    (1872) ROU 92b. Les mystères de chaque fête, tr. «sacradou (misteriou) peb gouel.»

  • sakradur
    sakradur

    m. –ioù (religion)) Sacre, consécration.

    (1931) VALL 145b. Consécration, tr. «sakradur m.» ●670a. Sacre, tr. «sakradur m.» ●(1954) BAHE 3/9. sakradur eur bugel d'ar Werc'hez Vari.

  • sakradurezh
    sakradurezh

    f. –ioù (religion) Sacre, consécration.

    (1505) Vc 8. Ha sacradurez spirituel, tr. «Et consécration spirituelle.»

    (1732) GReg 253b. Dedicace, consecration d'une Eglise, tr. «sacradurez un Ilis.» ●836b. Sacre, consecration d'un Roy, d'un Prélat, tr. «Sacradurez ar Roë.»

    (1868) FHB 159/20a. Eol ar zakradurez (…) Moïzes a reaz ar zakradureziou-ze gant kalz a lid.

    (1931) VALL 145b. Consécration, tr. «sakradurez f.» ●670a. Sacre, tr. «sakradurez f.»

  • sakramant
    sakramant

    m./f. –où

    I. (religion)

    (1) Sacrement.

    (1499) Ca 178a. Sacramant. g. sacrament. ●(1576) Cath p. 15. an sacrament a badiziant, tr. «le sacrement du baptême.» ●(1576) H 52. Iuez ez contracter querentiez spirituel dre an sacramant a confirmation, tr. « Likewise there is contracted a spiritual relationship through the sacrament of Confirmation. » ●(1612) Cnf 46v. né gallé quet è absolff, n'ac administraff dezo nep sacramant.

    (1659) SCger 107a. Sacrement, tr. «Sacramant.» ●(c.1680) NG 1623. En ol sacrementeu. ●(1732) GReg 837a. Sacrement, tr. «Sacramand. p. sacramanchou. sécramand. p. sécramanchou. Van[netois] sacremant. p. sacremantéü

    (2) Bennozh ar Sakramant : bénédiction eucharistique.

    (1909) FAHB Ebrel 106. bennoz ar Sakramant a vezo roet. ●(1930) KANNgwital 335/466. an hosti sakr a vez lakeat en ostansouer evit bennoz ar Zakramant.

    (3) Salud ar Sakramant : au moment où l’on sort l’ostie du tabernacle.

    (1903) MBJJ 34. Wardro seiz heur hanter, salud ar zakramant, a roer d'imp 'barz ar chapel. ●(1910) MBJL 141. n'helljont ket kât salud ar zakramant. ●(1911) KANNgwital 105/62. En distro, Salud ar Zakramant en iliz parrez, vardro 4 heur. ●(1923) KANngalon Mae 412. Epad Salud ar Zakramant.

    (4) Sul ar Sakramant vihan =

    (1987) DBHB 29. Gouel ar Galon-Zakr, anvet c'hoaz Sul ar Zakramant-vihan.

    (5) absol. Extrême onction.

    (1873) GBI II 494. 'Vont da gas ar Zakramant d'un den a oa fall-braz, tr. «Qui allait porter le Sacrement à un homme qui était très malade.»

    (6) Sakramant an Urzh : sacrement de l’Ordre, sacrement du ministère apostolique (évêque, prêtre, diacre).

    (1900) MSJO 226. Jesus a lavare d'he Ebestel goude beza roet Sakramant an Urs.

    (7) Taol ar Sakramant : chancel, balustrade.

    (1935) KANNgwital 393/89. o tostaat ouz taol ar zakramant.

    (8) Sakramant an Aoter : l’eucharistie.

    (1732) GReg 837a. Le très-saint Sacrement, tr. «Sacramand an autèr

    (1857) CBF 64. Sakramand ann aoter, tr. «L'eucharistie.» ●(1868) KMM 7. Tostaït eta aliessoc'h ouz Sacramant an Aoter.

    (1912) MMPM 150. pennadou hir a amzer dirak Sakramant an aoter, meulet ra vezo. ●(1923) KTKG 58. Sakramant an Aoter a ves hanvet avechou Bara an elez. ●(1927) GERI.Ern 20. sakramant an aoter, tr. «l'Eucharistie.»

    (9) Heol ar Sakramant, heol-sakramant : ostensoir.

    (1924) NOLU 41. èl en héaul-sakremand. ●(1976) LIMO 17 avril. Héol er Sakremant, tr. «ostensoir.» ●(1984) HBPD 223. en eutru person é toug get doujans ha respet héaul er Sakremant.

    (10) Sakramantoù diwezhañ : les derniers sacrements.

    (17--) BSbi p. 148. D'en devout el ur guir gristan / E sacremanteu deuéhan.

    (1877) BSA 156. Dare oa d'ezhi receo he zacramanchou diveza. ●(1878) EKG II 176. da rei d'ign va Zakramanchou diveza.

    (11) Sakramant bihan : petit sacrement.

    (1936) PRBD 50. Ar re-se [ar pec'hejou veniel] a c'hell beza pardonet dre ar Sakramanchou bihan.

    (12) Sakramant ar briedelezh : sacrement du mariage.

    (1625) Bel 278. Obligation an priedou an eil da quehelaff heguille, dre abec an Sacramant à Priedelæz.

    (13) Gouel-ar-Sakramant : la fête du Saint-Sacrement.

    (1732) GReg 407a. La Fête-Dieu, tr. «gouël ar sacramand

    (1876) BJM 15. D'ar guener goude gouel ar sacramant.

    II. (botanique) Bleuñv-ar-Sakramant : orchis maculé, tacheté Orchis maculata.

    (1879) BLE 291. Orchis maculé. (O. maculata. L.) Bleûn ar Sakramant.

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...