Recherche 'b...' : 5779 mots trouvés
Page 20 : de bastarderezh-2 (951) à batimantad (1000) :- bastarderezh .2
- bastardet
- bastardezbastardez
f. –ed Bâtarde.
●(1499) Ca 18b. gallice bastarde. britonice bastardes.
●(1744) L'Arm 27b. Batarde, tr. «Bastardéss.. ézétt. f.» ●(17--) EN 1079. bastardien, bastardien, a [hoas] bastardesed, tr. «bâtards, bâtards et encore bâtardes.»
●(1803) MQG 8. Ne voa qet bastardez, p'e devoa mam ha tad.
●(1904) DBFV 18b. bastard, m. pl. ed, f. –éz, pl. ed tr. «bâtard.»
- bastardiaj
- bastardiezh
- bastardigezh
- bastardiñbastardiñ
v.
I. V. intr. S'abâtardir.
●(1732) GReg 3b. S'abatardir, degenerer, tr. «bastardi. pr. bastardet.»
●(1927) GERI.Ern 39. bastardi v. n., tr. «s'abâtardir, dégénérer.»
II. V. tr. d.
(1) Abâtardir.
●(1909) BOBL 30 octobre 253/2d. da ziwall zo da re veska kezek-labour ha kezek Norfolk breton, gant aoun da vastardi ar ouenn. ●(1914) DFBP 1a. abâtardir, tr. «Bastardi.» ●(1941) DIHU 361/286. bastardein speredeu Breihiz.
(2) Abatardir, fausser.
●(1633) Nom 122a. Colorem mentiri fuco, fucare lanam : donner quelque couleur bastarde ou fausse, faulset ou abastardir la couleur : bastardiff an liou, da lauaret eo, faussiff an liou.
II. V. pron. réfl. En em vastardiñ : s'abâtardir.
●(1914) DFBP 1a. s'abâtardir, tr. «En em vastardi.»
- Bastav
- bastetbastet
adj. Pourvu, garni (de).
●(1878) EKG II 200. eur groaz bastet a bep tu gand kregign ha perlez.
- basti
- BastianBastian
n. pr. Diminutif de Sebastian.
●(1868) FHB 187/246a. e peb mare Bastien a veze prest da vont en hent.
- bastikbastik
interj. =
●(1910) MAKE 41. Mes bastik ! lemm eo va aotenn, ha skanv eo va dorn. Deomp ! ●(1936) IVGA 94. Basting ! n'emañ ket war goll atao gant ar menoiou nevez. ●(1947) (1947) YNVL 29. Mes, bastiñg ! n'eo ket c'hoazh hiziv e teuy va bigoudenn. ●(1948) LLMM 7/76. Bastig, emezi en ur farsal, eñ a c'hoerzh dign ha me a c'hoerzh deñ !
- bastilhbastilh
s. Bastille.
●(1633) Nom 241b. Propugnaculum : bastille, bastillon, forteresse : bastill, vn læch cref.
- bastilhenn
- bastiñbastiñ
voir bastañ
- bastingaj
- bastoc'hañbastoc'hañ
voir mastoc'hañ
- bastoutbastout
voir bastañ
- bastrouilh .1bastrouilh .1
adj.
(1) Sale.
●(c.1718) CHal.ms ii. maussade, tr. «lous, uil, dibrop'. pocrassous, bastroüil.»
●(1876) TDE.BF 40a. Bastrouill, adj. C[ornouaille] V[annetais], tr. «Qui est barbouillé sur une partie du corps.» ●(1890) MOA 137a. Barbouillé sur une partie du corps, tr. «bastrouill.»
●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bastrouilh adj., tr. «malpropre, sale, obscène.»
(2) Mauvais.
●(1975) YABA 29.11. ur brehoneg «bastrouill.»
(3) Mari-vastrouilh : souillon, salope.
●(1876) TDE.BF 40a. Mari vastrouill, tr. «se dit d'une femme malpropre.» ●(1890) MOA 455. Femme ordinairement sale, tr. «mari-vastrouill.»
- bastrouilh .2bastrouilh .2
m./f. –ed cf. mastrouilh
(1) Personne sale.
●(1803) MQG 9. Penn scanv, penn avelet, jacqezen, libouden / Toull stad ha beg sukret, liperez ar c'hafe / Couillouren iffrontet, catell-glanv didalve, / Pillerez he guenou, conterez mil fablen, / Goast-langach, ampoeson ha planquen millaouen, Babillerez hep fin, lost-rambre, pil-cojou, / mastrouill, ragacherez, souillerez an treujou. ●15. Deut oll ta, deut da fest ar vastrouill.
●(1904) DBFV 18b. bastrouilh, tr. «barbouilleur, personne sale.» ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bastrouilh subst. m. pl. ed, tr. «saligaud.» ●(1974) YABA 31.08. er baotred truhek e gavem éh ober en amiot pé er bastrouilh d'en déieu gouél.
(2) Barbouilleur.
●(c.1718) CHal.ms i. Barboüilleur, tr. «un deen balibous, ur bastroüil.» ●(1744) L'Arm 26a. Barbouilleur, tr. «Bastrouille.. étt. m.»
- bastrouilhaj
- bastrouilhañ / bastrouilhat / bastrouilhiñbastrouilhañ / bastrouilhat / bastrouilhiñ
v.
I. V. tr. d.
(1) Barbouiller, salir.
●(c.1718) CHal.ms i. Barboüiller, tr. «balibousein, bastroüillein.» ●(1744) L'Arm 26a. Barbouiller, tr. «Bastrouillein.»
●(1904) DBFV 18b. bastrouilhein, v. a., tr. «barbouiller, souiller.» ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bastrouilha, verb. act., tr. «barbouiller, salir.»
(2) par ext. Bâcler (le travail).
●(1982) PBLS 343. (Langoned) mastrouilho, tr. «bâcler le travail.»
(3) sens fig. Bredouiller ; mal parler (une langue).
●(1905) HFBI 46. an estranjour â vrastouillas dezan eun dra bennac en gallek. ●(1908) FHAB Genver 25. bastrouilhat eun tammik galleg.
II. V. intr. Devenir malpropre.
●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bastrouilha, verb. neut., tr. «devenir malpropre.»
- bastrouilhatbastrouilhat
voir bastrouilhañ
- bastrouilhenn
- bastrouilherbastrouilher
m. –ion
(1) Barbouilleur, personne sale.
●(c.1718) CHal.ms i. Barbouilleus, tr. «balibouser, bastroüillour.»
●(1904) DBFV 18b. bastrouilhour, tr. «barbouilleur, personne sale.»
(2) Barbouilleur, mauvais peintre.
●(1904) DBFV 18b. bastrouilhér, m. pl. –lerion, tr. «barbouilleur, mauvais peintre.» ●(1934) BRUS 268. Un barbouilleur, tr. «ur bastrouillour.»
- bastrouilhiñbastrouilhiñ
voir bastrouilhañ
- bastusbastus
adj. Satisfaisant, suffisant.
●(1931) VALL 676a. Satisfaisant, tr. «bastus.» ●714a. Suffisant, tr. «bastus.»
- bat
- batadennbatadenn
f. –où =
●(1948) LLMM 8/64. badouell pe badaouell ak (sic) tra drellus, badaouüs pe batadenn.
- batailh
- batailhañ / batailhiñbatailhañ / batailhiñ
v. intr. Batailler.
●(c.1500) Cb. g. combastre / bastailler. b. bataillaff. ●(1633) Nom 193a. Ad manis venire, collato pede prœliari, conferre manum, conferre signa vel pedem, confligere acie, gradum conferre cum hoste, decernere armis, decernere acie vel ferro : batailler, combattre, venir à la main, liurer la bataille : battailliff, coumbatiff, coummeret an armou ha neuse hoariff ez paotr.
- batailhetbatailhet
adj. Assommé.
●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Batailhet, tr. «étourdi (comme le bœuf sous le marteau) Caer.»
- batailhiñbatailhiñ
voir batailhañ
- batailhonbatailhon
f./m. –où Bataillon.
●(1847) FVR 244. Ar bugale bras, armet a fusuillou, a furm eur batailloun. ●(1878) EKG II 200. an diou vataillon.
●(1919) BUBR 8/206. ar vatailhon a-bez. ●(1921) PGAZ 100. Ar bedervet koumpagnunez euz ar pevare bataillon. ●(1942) DRAN 78. hag, en adreñv, an daou vatailhon all, stok ouz stok.
- batalmbatalm
f. –où
(1) Fronde.
●(1633) Nom 186a. Funda, balearis funda : fonde : an battalm. ●Scurale : le cuir de la fonde : lezr an battalm.
●(1659) SCger 58b. fonde, tr. «batalm.» ●131a. batalm, tr. «fonde.» ●(1732) GReg 440a. Fronde, instrument de cordes pour jetter des pierres, tr. «Baltramm. p. baltrammou.» ●Une fronde, tr. «Ur valtramm. ur vetalm. ur vedalm.»
●(1867) MGK 20. Da zinkla eeun out-hi eur mean gant he valtamm. ●(1869) HTC 79. eur vaz hag eur valtamm. ●(1883) MIL 244. mania ar c’hleze, ar goarek, hag ar vatalm.
●(1904) DBFV 18b. batalm, s., tr. «fronde.» ●(1916) KZVr 153 - 06/02/16. Bleton, bletoun, fronde, à lîle de Batz d’après Milin (pour blatam de batalm). ●(1927) GERI.Ern 39. batalm f., tr. «Fronde.» ●(1984) ECDR 104. Ur valtrom er sac’h, pegen brav e oa tennañ war ar podoù-se.
(2) (jeu) C’hoari’r vatalm : jeu de fronde.
●(1857) CBF 125. C’hoari’r valtam, tr. Jeu de fronde. »
- batalmad
- batalmat / batalmiñbatalmat / batalmiñ
v.
(1) V. intr. Fronder, se servir d'une fronde.
●(1927) GERI.Ern 39. batalmat v. n., tr. «jeter des pierres avec une fronde.»
(2) V. tr. d. sens fig. Fronder, critiquer.
●(1917) KZVr 232 - 12/08/17. Baltami, tr. «insulter, calomnier, Loeiz ar Floc'h.» ●(1943) VKST Mae-Mezheven 279. En em lezel da veza batalmet gant eun teod flemmus...
- batalmer
- batalmiñbatalmiñ
voir batalmat
- batañbatañ
v.
I. V. intr.
(1) S'évanouir.
●(1907) AVKA 65. He zad hag he mam e felle d'he bata gant ar spont hag ar joa.
(2) Être étourdi, abasourdi.
●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bata, tr. «être étourdi, ébloui, étonné, déconcerté, Trég[uier] Goelo, Even.» ●(1927) GERI.Ern 39. bata v. n., tr. «être étourdi, abasourdi.»
(3) S'étonner.
●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bata, tr. «s'étonner, Trég[uier] Goelo, Even.»
II. V. tr. d.
(1) Étourdir.
●(1919) KZVr 338 - 24/08/19. bata, tr. «étourdir, Treger.» ●(1927) GERI.Ern 39. bata v. a., tr. «Etourdir.»
(2) Battre, frapper.
●(1973) AMED 6. Hag a ma on koant (comprendre : kontant) da ve batet.
- batarbatar
m. Outil tranchant de l'ardoisier.
●(1988) TIEZ II 144. Après la fente vient le rondissage, qui consiste à égaliser les bords de l'ardoise. La technique ancienne nécessitait le recours à un gabarit et à un outil tranchant, ar batar.
- bataraz
- batasiñbatasiñ
voir batisañ
- bateledbateled
voir pateled
- bateller
- batetbatet
adj.
(1) Très étonné, ébaubi.
●(1867) BUE 73. Hamon ar Berr a chomaz eno evel eunn den batet.
●(1902) PIGO I 202. Matilin a oa batet abalamour d'an treo gaer a wele. ●(1904) BSAB 16. batet ha dilavar o sonjal er burzud an nevoa gwelet. ●(1906) DIHU 12/208. Mari-Jobig, hantér vatet get en eun, a zevizas nezé er péh e oé digoéhet geti. ●(1910) MBJL 59. Hag int batet, moarvat ! ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Batet, tr. «déconcerté, stupéfait.»
(2) Batet e c'henoù : bouche bée.
●(1921) LZBt Here 24. An dra a lakas ar baganed da chom batet o geno.
(3) Chom, menel batet : rester, demeurer ébaubi.
●(1902) TMJG 349. Ha Mari-Job manet battet gant an eston. ●(1902) PIGO I 185. Ar bôtred avad a chome batet. ●(1903) MBJJ 302. Chom a reaz batet. ●(1904) BSAB 7. an dud 'oa chomet batet dirag eun hevelep burzud. ●(1907) AVKA 9. Kement a oa eno a chomas batet. ●(1910) MBJL 31. ec'h on manet batet dirake. ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. chom batet, tr. «rester bouche bée, Corn[ouaille] Besco.»
- batezbatez
adj. Sot.
●(1984) HBPD 70. Bégek èl ma vezé laret. Hemb bout eit kement-sé, ken battéz èl ma vehé bet kredet.
- batigell
- batimantbatimant
f./m. –où
(1) F./M. Bâtiment, bateau.
●(1744) L'Arm 27b. Bâtiment, navire, tr. «Batimantt.. teu. m.»
●(c.1825-1830) AJC 457. amarin ar varen stur ous bord ar batimand. ●(1869) KTB.ms 14 p 97. Roët eo d'ehan ann diou vatimant.
●(1903) MBJJ 18. Hir ha ledan e seblant bean ar vatimant. ●59. tapout eur plas mad tost da raug ar vatimant. ●(1904) DBFV 18b. batimant, f. pl. eu, tr. «navire.» ●(1934) BRUS 283. Un navire, tr. «ur batimant –eu.»
(2) M. Bâtiment, édifice.
●(1633) Nom 137a. Substructio, fabrica, structura : bastiment, fabrique : batymant, edefiçc. ●Substruction insana : bastiment grand outre mesure : batymant bras dreïst musur. ●126b-127a. Area, solum, pes planus : place sans bastiment : plaçc ep batimant, placem l(lire : placen) goullò.
●(1744) L'Arm 27b. Bâtiment, tr. «Batimantt.. teu. m.»
●(1825) COSp 139. er mæstr batissour souveræn e bôs er vein sol peré e chervige de sehuel é vatimant.
●(1904) DBFV 18b. batimant, m., tr. «bâtiment, édifice.»
(3) (argot de La Roche-Derrien) Sabot.
●(1885) ARN 39. Sabots, sabots de bois. – Br. : Boto, boto-koat. Arg[ot] : Batimancho (batiments, bateaux), gros sabots.
- batimantadbatimantad
f./m. –où Plein un bâtiment.
●(1868) KTB.ms 14 p 124. o tiskouez ar vatimantad brignenn. ●(18--) KTB.ms 14 p 187. ur vatimantad-win euz a Vourdel.