Devri

Recherche 'b...' : 5779 mots trouvés

Page 20 : de bastarderezh-2 (951) à batimantad (1000) :
  • bastarderezh .2
    bastarderezh .2

    m. Bâtardement.

    (1931) VALL 60b. Bâtardement, tr. «bastarderez m.»

  • bastardet
    bastardet

    adj. Abâtardi.

    (1868) FHB 178/172b. bretoned divouennet, bastardet ha divadezet.

  • bastardez
    bastardez

    f. –ed Bâtarde.

    (1499) Ca 18b. gallice bastarde. britonice bastardes.

    (1744) L'Arm 27b. Batarde, tr. «Bastardéss.. ézétt. f.» ●(17--) EN 1079. bastardien, bastardien, a [hoas] bastardesed, tr. «bâtards, bâtards et encore bâtardes.»

    (1803) MQG 8. Ne voa qet bastardez, p'e devoa mam ha tad.

    (1904) DBFV 18b. bastard, m. pl. ed, f. –éz, pl. ed tr. «bâtard.»

  • bastardiaj
    bastardiaj

    m. Bâtardise.

    (1876) TDE.BF 39b. Bastardiach, s. m., tr. «Bâtardise.»

    (1904) DBFV 18b. bastardiaj, s., tr. «bâtardise.»

  • bastardiezh
    bastardiezh

    f. –où Bâtardise.

    (1744) L'Arm 27b. Batardise, tr. «Bastardiah.. heu. m.»

    (1904) DBFV 18b. bastardiah, f. pl. eu, tr. «bâtardise.» ●(1927) GERI.Ern 39. bastardiez f., tr. «bâtardise.» ●(1931) VALL 60b. Bâtardise, tr. «bastardiez f.»

  • bastardigezh
    bastardigezh

    f. Bâtardise.

    (c.1718) CHal.ms i. bastardise, tr. «bastardigueh

    (1904) DBFV 18b. bastardigeh, f. pl. eu, tr. «bâtardise.»

  • bastardiñ
    bastardiñ

    v.

    I. V. intr. S'abâtardir.

    (1732) GReg 3b. S'abatardir, degenerer, tr. «bastardi. pr. bastardet

    (1927) GERI.Ern 39. bastardi v. n., tr. «s'abâtardir, dégénérer.»

    II. V. tr. d.

    (1) Abâtardir.

    (1909) BOBL 30 octobre 253/2d. da ziwall zo da re veska kezek-labour ha kezek Norfolk breton, gant aoun da vastardi ar ouenn. ●(1914) DFBP 1a. abâtardir, tr. «Bastardi.» ●(1941) DIHU 361/286. bastardein speredeu Breihiz.

    (2) Abatardir, fausser.

    (1633) Nom 122a. Colorem mentiri fuco, fucare lanam : donner quelque couleur bastarde ou fausse, faulset ou abastardir la couleur : bastardiff an liou, da lauaret eo, faussiff an liou.

    II. V. pron. réfl. En em vastardiñ : s'abâtardir.

    (1914) DFBP 1a. s'abâtardir, tr. «En em vastardi

  • Bastav
    Bastav

    n. pr. Sébastien.

    (1895) FOV 261. Bastau e flour elkent, tr. «Bastien se radoucit.»

  • bastet
    bastet

    adj. Pourvu, garni (de).

    (1878) EKG II 200. eur groaz bastet a bep tu gand kregign ha perlez.

  • basti
    basti

    = (?).

    (1909) BROU 205. (Eusa) On met «basti» sur la grève, lorsqu'on décide que le goémon ne sera pas partagé ce jour-là. ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Basti. On met «basti» sur la grève, lorsque l'on décide que le goémon ne sera pas partagé ce jour-là. Ouessant, D. Malgorn.

  • Bastian
    Bastian

    n. pr. Diminutif de Sebastian.

    (1868) FHB 187/246a. e peb mare Bastien a veze prest da vont en hent.

  • bastik
    bastik

    interj. =

    (1910) MAKE 41. Mes bastik ! lemm eo va aotenn, ha skanv eo va dorn. Deomp ! ●(1936) IVGA 94. Basting ! n'emañ ket war goll atao gant ar menoiou nevez. ●(1947) (1947) YNVL 29. Mes, bastiñg ! n'eo ket c'hoazh hiziv e teuy va bigoudenn. ●(1948) LLMM 7/76. Bastig, emezi en ur farsal, eñ a c'hoerzh dign ha me a c'hoerzh deñ !

  • bastilh
    bastilh

    s. Bastille.

    (1633) Nom 241b. Propugnaculum : bastille, bastillon, forteresse : bastill, vn læch cref.

  • bastilhenn
    bastilhenn

    f. –où Bastille.

    (1931) VALL 60a. Bastille ouvrage fortifié, tr. «bastilhenn f.»

  • bastiñ
    bastiñ

    voir bastañ

  • bastingaj
    bastingaj

    f. Bastingage.

    (1931) BAGA 71. war ar vastingaj penn-da-benn.

  • bastoc'hañ
    bastoc'hañ

    voir mastoc'hañ

  • bastout
    bastout

    voir bastañ

  • bastrouilh .1
    bastrouilh .1

    adj.

    (1) Sale.

    (c.1718) CHal.ms ii. maussade, tr. «lous, uil, dibrop'. pocrassous, bastroüil

    (1876) TDE.BF 40a. Bastrouill, adj. C[ornouaille] V[annetais], tr. «Qui est barbouillé sur une partie du corps.» ●(1890) MOA 137a. Barbouillé sur une partie du corps, tr. «bastrouill

    (1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bastrouilh adj., tr. «malpropre, sale, obscène.»

    (2) Mauvais.

    (1975) YABA 29.11. ur brehoneg «bastrouill

    (3) Mari-vastrouilh : souillon, salope.

    (1876) TDE.BF 40a. Mari vastrouill, tr. «se dit d'une femme malpropre.» ●(1890) MOA 455. Femme ordinairement sale, tr. «mari-vastrouill

  • bastrouilh .2
    bastrouilh .2

    m./f. –ed cf. mastrouilh

    (1) Personne sale.

    (1803) MQG 9. Penn scanv, penn avelet, jacqezen, libouden / Toull stad ha beg sukret, liperez ar c'hafe / Couillouren iffrontet, catell-glanv didalve, / Pillerez he guenou, conterez mil fablen, / Goast-langach, ampoeson ha planquen millaouen, Babillerez hep fin, lost-rambre, pil-cojou, / mastrouill, ragacherez, souillerez an treujou. ●15. Deut oll ta, deut da fest ar vastrouill.

    (1904) DBFV 18b. bastrouilh, tr. «barbouilleur, personne sale.» ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bastrouilh subst. m. pl. ed, tr. «saligaud.» ●(1974) YABA 31.08. er baotred truhek e gavem éh ober en amiot pé er bastrouilh d'en déieu gouél.

    (2) Barbouilleur.

    (c.1718) CHal.ms i. Barboüilleur, tr. «un deen balibous, ur bastroüil.» ●(1744) L'Arm 26a. Barbouilleur, tr. «Bastrouille.. étt. m.»

  • bastrouilhaj
    bastrouilhaj

    s. Barbouillage.

    (1744) L'Arm 26a. Barbouillage, tr. «Bastrouillage

    (1904) DBFV 18b. bastrouilhaj, s., tr. «barbouillage.»

  • bastrouilhañ / bastrouilhat / bastrouilhiñ
    bastrouilhañ / bastrouilhat / bastrouilhiñ

    v.

    I. V. tr. d.

    (1) Barbouiller, salir.

    (c.1718) CHal.ms i. Barboüiller, tr. «balibousein, bastroüillein.» ●(1744) L'Arm 26a. Barbouiller, tr. «Bastrouillein

    (1904) DBFV 18b. bastrouilhein, v. a., tr. «barbouiller, souiller.» ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bastrouilha, verb. act., tr. «barbouiller, salir.»

    (2) par ext. Bâcler (le travail).

    (1982) PBLS 343. (Langoned) mastrouilho, tr. «bâcler le travail.»

    (3) sens fig. Bredouiller ; mal parler (une langue).

    (1905) HFBI 46. an estranjour â vrastouillas dezan eun dra bennac en gallek. ●(1908) FHAB Genver 25. bastrouilhat eun tammik galleg.

    II. V. intr. Devenir malpropre.

    (1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bastrouilha, verb. neut., tr. «devenir malpropre.»

  • bastrouilhat
    bastrouilhat

    voir bastrouilhañ

  • bastrouilhenn
    bastrouilhenn

    f.

    (1) Femme sale.

    (1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bastrouilhen f., tr. «femme sale, Milin.» ●(1974) YABA 11.08. ur vastrouilhenn get ur houif giz Ploé.

    (2) Chose sale.

    (1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bastrouilhen f., tr. «chose malpropre, Milin.»

  • bastrouilher
    bastrouilher

    m. –ion

    (1) Barbouilleur, personne sale.

    (c.1718) CHal.ms i. Barbouilleus, tr. «balibouser, bastroüillour

    (1904) DBFV 18b. bastrouilhour, tr. «barbouilleur, personne sale.»

    (2) Barbouilleur, mauvais peintre.

    (1904) DBFV 18b. bastrouilhér, m. pl. –lerion, tr. «barbouilleur, mauvais peintre.» ●(1934) BRUS 268. Un barbouilleur, tr. «ur bastrouillour

  • bastrouilhiñ
    bastrouilhiñ

    voir bastrouilhañ

  • bastus
    bastus

    adj. Satisfaisant, suffisant.

    (1931) VALL 676a. Satisfaisant, tr. «bastus.» ●714a. Suffisant, tr. «bastus

  • bat
    bat

    adj. Déconcerté, stupéfait.

    (1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bat, tr. «déconcerté, stupéfait.»

  • batadenn
    batadenn

    f. –où =

    (1948) LLMM 8/64. badouell pe badaouell ak (sic) tra drellus, badaouüs pe batadenn.

  • batailh
    batailh

    f. –où Bataille.

    (c.1500) Cb 23b. gal. batailleusement. b. dre bataill. ●(1530) J p. 69a. Quae dan bataill pa ez assailler, tr. «marche au combat, puisqu'on t'attaque.»

    (1792) BD 3204. en quement batail ma homp bet, tr. «dans chaque bataille où nous avons été.»

  • batailhañ / batailhiñ
    batailhañ / batailhiñ

    v. intr. Batailler.

    (c.1500) Cb. g. combastre / bastailler. b. bataillaff. ●(1633) Nom 193a. Ad manis venire, collato pede prœliari, conferre manum, conferre signa vel pedem, confligere acie, gradum conferre cum hoste, decernere armis, decernere acie vel ferro : batailler, combattre, venir à la main, liurer la bataille : battailliff, coumbatiff, coummeret an armou ha neuse hoariff ez paotr.

  • batailhet
    batailhet

    adj. Assommé.

    (1914) KZVr 75 - 09/08/14. Batailhet, tr. «étourdi (comme le bœuf sous le marteau) Caer.»

  • batailhiñ
    batailhiñ

    voir batailhañ

  • batailhon
    batailhon

    f./m. –où Bataillon.

    (1847) FVR 244. Ar bugale bras, armet a fusuillou, a furm eur batailloun. ●(1878) EKG II 200. an diou vataillon.

    (1919) BUBR 8/206. ar vatailhon a-bez. ●(1921) PGAZ 100. Ar bedervet koumpagnunez euz ar pevare bataillon. ●(1942) DRAN 78. hag, en adreñv, an daou vatailhon all, stok ouz stok.

  • batalm
    batalm

    f. –où

    (1) Fronde.

    (1633) Nom 186a. Funda, balearis funda : fonde : an battalm. ●Scurale : le cuir de la fonde : lezr an battalm.

    (1659) SCger 58b. fonde, tr. «batalm.» ●131a. batalm, tr. «fonde.» ●(1732) GReg 440a. Fronde, instrument de cordes pour jetter des pierres, tr. «Baltramm. p. baltrammou.» ●Une fronde, tr. «Ur valtramm. ur vetalm. ur vedalm

    (1867) MGK 20. Da zinkla eeun out-hi eur mean gant he valtamm. ●(1869) HTC 79. eur vaz hag eur valtamm. ●(1883) MIL 244. mania ar c’hleze, ar goarek, hag ar vatalm.

    (1904) DBFV 18b. batalm, s., tr. «fronde.» ●(1916) KZVr 153 - 06/02/16. Bleton, bletoun, fronde, à lîle de Batz d’après Milin (pour blatam de batalm). ●(1927) GERI.Ern 39. batalm f., tr. «Fronde.» ●(1984) ECDR 104. Ur valtrom er sac’h, pegen brav e oa tennañ war ar podoù-se.

    (2) (jeu) C’hoari’r vatalm : jeu de fronde.

    (1857) CBF 125. C’hoari’r valtam, tr. Jeu de fronde. »

  • batalmad
    batalmad

    f. –où Coup de fronde.

    (1876) TDE.BF 40a. Batalmad, s. f., tr. «Coup de fronde.»

    (1927) GERI.Ern 39. batalmad f., tr. «coup de fronde.»

  • batalmat / batalmiñ
    batalmat / batalmiñ

    v.

    (1) V. intr. Fronder, se servir d'une fronde.

    (1927) GERI.Ern 39. batalmat v. n., tr. «jeter des pierres avec une fronde.»

    (2) V. tr. d. sens fig. Fronder, critiquer.

    (1917) KZVr 232 - 12/08/17. Baltami, tr. «insulter, calomnier, Loeiz ar Floc'h.» ●(1943) VKST Mae-Mezheven 279. En em lezel da veza batalmet gant eun teod flemmus...

  • batalmer
    batalmer

    m. –ion Homme qui se sert d'une fronde.

    (1732) GReg 440a. Frondeur, tr. «Baltrammer. p. baltramméryen

    (1914) DFBP 150a. frondeur, tr. «Batalmer

  • batalmiñ
    batalmiñ

    voir batalmat

  • batañ
    batañ

    v.

    I. V. intr.

    (1) S'évanouir.

    (1907) AVKA 65. He zad hag he mam e felle d'he bata gant ar spont hag ar joa.

    (2) Être étourdi, abasourdi.

    (1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bata, tr. «être étourdi, ébloui, étonné, déconcerté, Trég[uier] Goelo, Even.» ●(1927) GERI.Ern 39. bata v. n., tr. «être étourdi, abasourdi.»

    (3) S'étonner.

    (1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bata, tr. «s'étonner, Trég[uier] Goelo, Even.»

    II. V. tr. d.

    (1) Étourdir.

    (1919) KZVr 338 - 24/08/19. bata, tr. «étourdir, Treger.» ●(1927) GERI.Ern 39. bata v. a., tr. «Etourdir.»

    (2) Battre, frapper.

    (1973) AMED 6. Hag a ma on koant (comprendre : kontant) da ve batet.

  • batar
    batar

    m. Outil tranchant de l'ardoisier.

    (1988) TIEZ II 144. Après la fente vient le rondissage, qui consiste à égaliser les bords de l'ardoise. La technique ancienne nécessitait le recours à un gabarit et à un outil tranchant, ar batar.

  • bataraz
    bataraz

    f. –ioù Massue.

    (1633) Nom 185b. Claua : massuë : vn bataras.

    (1732) GReg 607a. Massue, masse d'armes, qui a le bout fort gros, tr. «Battaras. p. battarasou

    (1927) GERI.Ern 39. bataraz f., tr. «Massue.»

  • batasiñ
    batasiñ

    voir batisañ

  • bateled
    bateled

    voir pateled

  • bateller
    bateller

    m. –ion Batelier.

    (1499) Ca 18b. Bateller vide in hoari circa medium et finē.

  • batet
    batet

    adj.

    (1) Très étonné, ébaubi.

    (1867) BUE 73. Hamon ar Berr a chomaz eno evel eunn den batet.

    (1902) PIGO I 202. Matilin a oa batet abalamour d'an treo gaer a wele. ●(1904) BSAB 16. batet ha dilavar o sonjal er burzud an nevoa gwelet. ●(1906) DIHU 12/208. Mari-Jobig, hantér vatet get en eun, a zevizas nezé er péh e oé digoéhet geti. ●(1910) MBJL 59. Hag int batet, moarvat ! ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Batet, tr. «déconcerté, stupéfait.»

    (2) Batet e c'henoù : bouche bée.

    (1921) LZBt Here 24. An dra a lakas ar baganed da chom batet o geno.

    (3) Chom, menel batet : rester, demeurer ébaubi.

    (1902) TMJG 349. Ha Mari-Job manet battet gant an eston. ●(1902) PIGO I 185. Ar bôtred avad a chome batet. ●(1903) MBJJ 302. Chom a reaz batet. ●(1904) BSAB 7. an dud 'oa chomet batet dirag eun hevelep burzud. ●(1907) AVKA 9. Kement a oa eno a chomas batet. ●(1910) MBJL 31. ec'h on manet batet dirake. ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. chom batet, tr. «rester bouche bée, Corn[ouaille] Besco.»

  • batez
    batez

    adj. Sot.

    (1984) HBPD 70. Bégek èl ma vezé laret. Hemb bout eit kement-sé, ken battéz èl ma vehé bet kredet.

  • batigell
    batigell

    f. –où Babiole.

    (1914) DFBP 307a. sornette, tr. «batigell.» ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Batiellou, tr. «objets de rien, Corn[ouaille] Jaffrennou.»

  • batimant
    batimant

    f./m. –où

    (1) F./M. Bâtiment, bateau.

    (1744) L'Arm 27b. Bâtiment, navire, tr. «Batimantt.. teu. m.»

    (c.1825-1830) AJC 457. amarin ar varen stur ous bord ar batimand. ●(1869) KTB.ms 14 p 97. Roët eo d'ehan ann diou vatimant.

    (1903) MBJJ 18. Hir ha ledan e seblant bean ar vatimant. ●59. tapout eur plas mad tost da raug ar vatimant. ●(1904) DBFV 18b. batimant, f. pl. eu, tr. «navire.» ●(1934) BRUS 283. Un navire, tr. «ur batimant –eu

    (2) M. Bâtiment, édifice.

    (1633) Nom 137a. Substructio, fabrica, structura : bastiment, fabrique : batymant, edefiçc. ●Substruction insana : bastiment grand outre mesure : batymant bras dreïst musur. ●126b-127a. Area, solum, pes planus : place sans bastiment : plaçc ep batimant, placem l(lire : placen) goullò.

    (1744) L'Arm 27b. Bâtiment, tr. «Batimantt.. teu. m.»

    (1825) COSp 139. er mæstr batissour souveræn e bôs er vein sol peré e chervige de sehuel é vatimant.

    (1904) DBFV 18b. batimant, m., tr. «bâtiment, édifice.»

    (3) (argot de La Roche-Derrien) Sabot.

    (1885) ARN 39. Sabots, sabots de bois. – Br. : Boto, boto-koat. Arg[ot] : Batimancho (batiments, bateaux), gros sabots.

  • batimantad
    batimantad

    f./m. –où Plein un bâtiment.

    (1868) KTB.ms 14 p 124. o tiskouez ar vatimantad brignenn. ●(18--) KTB.ms 14 p 187. ur vatimantad-win euz a Vourdel.

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...