Devri

Recherche 'b...' : 5779 mots trouvés

Page 20 : de bastarderezh-2 (951) à batimantad (1000) :
  • bastarderezh .2
    bastarderezh .2

    m. Bâtardement.

    ●(1931) VALL 60b. Bâtardement, tr. «bastarderez m.»

  • bastardet
    bastardet

    adj. Abâtardi.

    ●(1868) FHB 178/172b. bretoned divouennet, bastardet ha divadezet.

  • bastardez
    bastardez

    f. –ed Bâtarde.

    ●(1499) Ca 18b. gallice bastarde. britonice bastardes.

    ●(1744) L'Arm 27b. Batarde, tr. «Bastardéss.. ézétt. f.» ●(17--) EN 1079. bastardien, bastardien, a [hoas] bastardesed, tr. «bâtards, bâtards et encore bâtardes.»

    ●(1803) MQG 8. Ne voa qet bastardez, p'e devoa mam ha tad.

    ●(1904) DBFV 18b. bastard, m. pl. ed, f. –éz, pl. ed tr. «bâtard.»

  • bastardiaj
    bastardiaj

    m. Bâtardise.

    ●(1876) TDE.BF 39b. Bastardiach, s. m., tr. «Bâtardise.»

    ●(1904) DBFV 18b. bastardiaj, s., tr. «bâtardise.»

  • bastardiezh
    bastardiezh

    f. –où Bâtardise.

    ●(1744) L'Arm 27b. Batardise, tr. «Bastardiah.. heu. m.»

    ●(1904) DBFV 18b. bastardiah, f. pl. eu, tr. «bâtardise.» ●(1927) GERI.Ern 39. bastardiez f., tr. «bâtardise.» ●(1931) VALL 60b. Bâtardise, tr. «bastardiez f.»

  • bastardigezh
    bastardigezh

    f. Bâtardise.

    ●(c.1718) CHal.ms i. bastardise, tr. «bastardigueh.»

    ●(1904) DBFV 18b. bastardigeh, f. pl. eu, tr. «bâtardise.»

  • bastardiñ
    bastardiñ

    v.

    I. V. intr. S'abâtardir.

    ●(1732) GReg 3b. S'abatardir, degenerer, tr. «bastardi. pr. bastardet.»

    ●(1927) GERI.Ern 39. bastardi v. n., tr. «s'abâtardir, dégénérer.»

    II. V. tr. d.

    (1) Abâtardir.

    ●(1909) BOBL 30 octobre 253/2d. da ziwall zo da re veska kezek-labour ha kezek Norfolk breton, gant aoun da vastardi ar ouenn. ●(1914) DFBP 1a. abâtardir, tr. «Bastardi.» ●(1941) DIHU 361/286. bastardein speredeu Breihiz.

    (2) Abatardir, fausser.

    ●(1633) Nom 122a. Colorem mentiri fuco, fucare lanam : donner quelque couleur bastarde ou fausse, faulset ou abastardir la couleur : bastardiff an liou, da lauaret eo, faussiff an liou.

    II. V. pron. réfl. En em vastardiñ : s'abâtardir.

    ●(1914) DFBP 1a. s'abâtardir, tr. «En em vastardi.»

  • Bastav
    Bastav

    n. pr. Sébastien.

    ●(1895) FOV 261. Bastau e flour elkent, tr. «Bastien se radoucit.»

  • bastet
    bastet

    adj. Pourvu, garni (de).

    ●(1878) EKG II 200. eur groaz bastet a bep tu gand kregign ha perlez.

  • basti
    basti

    = (?).

    ●(1909) BROU 205. (Eusa) On met «basti» sur la grève, lorsqu'on décide que le goémon ne sera pas partagé ce jour-là. ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Basti. On met «basti» sur la grève, lorsque l'on décide que le goémon ne sera pas partagé ce jour-là. Ouessant, D. Malgorn.

  • Bastian
    Bastian

    n. pr. Diminutif de Sebastian.

    ●(1868) FHB 187/246a. e peb mare Bastien a veze prest da vont en hent.

  • bastik
    bastik

    interj. =

    ●(1910) MAKE 41. Mes bastik ! lemm eo va aotenn, ha skanv eo va dorn. Deomp ! ●(1936) IVGA 94. Basting ! n'emañ ket war goll atao gant ar menoiou nevez. ●(1947) (1947) YNVL 29. Mes, bastiñg ! n'eo ket c'hoazh hiziv e teuy va bigoudenn. ●(1948) LLMM 7/76. Bastig, emezi en ur farsal, eñ a c'hoerzh dign ha me a c'hoerzh deñ !

  • bastilh
    bastilh

    s. Bastille.

    ●(1633) Nom 241b. Propugnaculum : bastille, bastillon, forteresse : bastill, vn læch cref.

  • bastilhenn
    bastilhenn

    f. –où Bastille.

    ●(1931) VALL 60a. Bastille ouvrage fortifié, tr. «bastilhenn f.»

  • bastiñ
    bastiñ

    voir bastañ

  • bastingaj
    bastingaj

    f. Bastingage.

    ●(1931) BAGA 71. war ar vastingaj penn-da-benn.

  • bastoc'hañ
    bastoc'hañ

    voir mastoc'hañ

  • bastout
    bastout

    voir bastañ

  • bastrouilh .1
    bastrouilh .1

    adj.

    (1) Sale.

    ●(c.1718) CHal.ms ii. maussade, tr. «lous, uil, dibrop'. pocrassous, bastroüil.»

    ●(1876) TDE.BF 40a. Bastrouill, adj. C[ornouaille] V[annetais], tr. «Qui est barbouillé sur une partie du corps.» ●(1890) MOA 137a. Barbouillé sur une partie du corps, tr. «bastrouill.»

    ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bastrouilh adj., tr. «malpropre, sale, obscène.»

    (2) Mauvais.

    ●(1975) YABA 29.11. ur brehoneg «bastrouill.»

    (3) Mari-vastrouilh : souillon, salope.

    ●(1876) TDE.BF 40a. Mari vastrouill, tr. «se dit d'une femme malpropre.» ●(1890) MOA 455. Femme ordinairement sale, tr. «mari-vastrouill.»

  • bastrouilh .2
    bastrouilh .2

    m./f. –ed cf. mastrouilh

    (1) Personne sale.

    ●(1803) MQG 9. Penn scanv, penn avelet, jacqezen, libouden / Toull stad ha beg sukret, liperez ar c'hafe / Couillouren iffrontet, catell-glanv didalve, / Pillerez he guenou, conterez mil fablen, / Goast-langach, ampoeson ha planquen millaouen, Babillerez hep fin, lost-rambre, pil-cojou, / mastrouill, ragacherez, souillerez an treujou. ●15. Deut oll ta, deut da fest ar vastrouill.

    ●(1904) DBFV 18b. bastrouilh, tr. «barbouilleur, personne sale.» ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bastrouilh subst. m. pl. ed, tr. «saligaud.» ●(1974) YABA 31.08. er baotred truhek e gavem éh ober en amiot pé er bastrouilh d'en déieu gouél.

    (2) Barbouilleur.

    ●(c.1718) CHal.ms i. Barboüilleur, tr. «un deen balibous, ur bastroüil.» ●(1744) L'Arm 26a. Barbouilleur, tr. «Bastrouille.. étt. m.»

  • bastrouilhaj
    bastrouilhaj

    s. Barbouillage.

    ●(1744) L'Arm 26a. Barbouillage, tr. «Bastrouillage.»

    ●(1904) DBFV 18b. bastrouilhaj, s., tr. «barbouillage.»

  • bastrouilhañ / bastrouilhat / bastrouilhiñ
    bastrouilhañ / bastrouilhat / bastrouilhiñ

    v.

    I. V. tr. d.

    (1) Barbouiller, salir.

    ●(c.1718) CHal.ms i. Barboüiller, tr. «balibousein, bastroüillein.» ●(1744) L'Arm 26a. Barbouiller, tr. «Bastrouillein.»

    ●(1904) DBFV 18b. bastrouilhein, v. a., tr. «barbouiller, souiller.» ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bastrouilha, verb. act., tr. «barbouiller, salir.»

    (2) par ext. Bâcler (le travail).

    ●(1982) PBLS 343. (Langoned) mastrouilho, tr. «bâcler le travail.»

    (3) sens fig. Bredouiller ; mal parler (une langue).

    ●(1905) HFBI 46. an estranjour â vrastouillas dezan eun dra bennac en gallek. ●(1908) FHAB Genver 25. bastrouilhat eun tammik galleg.

    II. V. intr. Devenir malpropre.

    ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bastrouilha, verb. neut., tr. «devenir malpropre.»

  • bastrouilhat
    bastrouilhat

    voir bastrouilhañ

  • bastrouilhenn
    bastrouilhenn

    f.

    (1) Femme sale.

    ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bastrouilhen f., tr. «femme sale, Milin.» ●(1974) YABA 11.08. ur vastrouilhenn get ur houif giz Ploé.

    (2) Chose sale.

    ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bastrouilhen f., tr. «chose malpropre, Milin.»

  • bastrouilher
    bastrouilher

    m. –ion

    (1) Barbouilleur, personne sale.

    ●(c.1718) CHal.ms i. Barbouilleus, tr. «balibouser, bastroüillour.»

    ●(1904) DBFV 18b. bastrouilhour, tr. «barbouilleur, personne sale.»

    (2) Barbouilleur, mauvais peintre.

    ●(1904) DBFV 18b. bastrouilhér, m. pl. –lerion, tr. «barbouilleur, mauvais peintre.» ●(1934) BRUS 268. Un barbouilleur, tr. «ur bastrouillour.»

  • bastrouilhiñ
    bastrouilhiñ

    voir bastrouilhañ

  • bastus
    bastus

    adj. Satisfaisant, suffisant.

    ●(1931) VALL 676a. Satisfaisant, tr. «bastus.» ●714a. Suffisant, tr. «bastus.»

  • bat
    bat

    adj. Déconcerté, stupéfait.

    ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bat, tr. «déconcerté, stupéfait.»

  • batadenn
    batadenn

    f. –où =

    ●(1948) LLMM 8/64. badouell pe badaouell ak (sic) tra drellus, badaouüs pe batadenn.

  • batailh
    batailh

    f. –où Bataille.

    ●(c.1500) Cb 23b. gal. batailleusement. b. dre bataill. ●(1530) J p. 69a. Quae dan bataill pa ez assailler, tr. «marche au combat, puisqu'on t'attaque.»

    ●(1792) BD 3204. en quement batail ma homp bet, tr. «dans chaque bataille où nous avons été.»

  • batailhañ / batailhiñ
    batailhañ / batailhiñ

    v. intr. Batailler.

    ●(c.1500) Cb. g. combastre / bastailler. b. bataillaff. ●(1633) Nom 193a. Ad manis venire, collato pede prœliari, conferre manum, conferre signa vel pedem, confligere acie, gradum conferre cum hoste, decernere armis, decernere acie vel ferro : batailler, combattre, venir à la main, liurer la bataille : battailliff, coumbatiff, coummeret an armou ha neuse hoariff ez paotr.

  • batailhet
    batailhet

    adj. Assommé.

    ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Batailhet, tr. «étourdi (comme le bœuf sous le marteau) Caer.»

  • batailhiñ
    batailhiñ

    voir batailhañ

  • batailhon
    batailhon

    f./m. –où Bataillon.

    ●(1847) FVR 244. Ar bugale bras, armet a fusuillou, a furm eur batailloun. ●(1878) EKG II 200. an diou vataillon.

    ●(1919) BUBR 8/206. ar vatailhon a-bez. ●(1921) PGAZ 100. Ar bedervet koumpagnunez euz ar pevare bataillon. ●(1942) DRAN 78. hag, en adreñv, an daou vatailhon all, stok ouz stok.

  • batalm
    batalm

    f. –où

    (1) Fronde.

    ●(1633) Nom 186a. Funda, balearis funda : fonde : an battalm. ●Scurale : le cuir de la fonde : lezr an battalm.

    ●(1659) SCger 58b. fonde, tr. «batalm.» ●131a. batalm, tr. «fonde.» ●(1732) GReg 440a. Fronde, instrument de cordes pour jetter des pierres, tr. «Baltramm. p. baltrammou.» ●Une fronde, tr. «Ur valtramm. ur vetalm. ur vedalm.»

    ●(1867) MGK 20. Da zinkla eeun out-hi eur mean gant he valtamm. ●(1869) HTC 79. eur vaz hag eur valtamm. ●(1883) MIL 244. mania ar c’hleze, ar goarek, hag ar vatalm.

    ●(1904) DBFV 18b. batalm, s., tr. «fronde.» ●(1916) KZVr 153 - 06/02/16. Bleton, bletoun, fronde, à lîle de Batz d’après Milin (pour blatam de batalm). ●(1927) GERI.Ern 39. batalm f., tr. «Fronde.» ●(1984) ECDR 104. Ur valtrom er sac’h, pegen brav e oa tennañ war ar podoù-se.

    (2) (jeu) C’hoari’r vatalm : jeu de fronde.

    ●(1857) CBF 125. C’hoari’r valtam, tr. Jeu de fronde. »

  • batalmad
    batalmad

    f. –où Coup de fronde.

    ●(1876) TDE.BF 40a. Batalmad, s. f., tr. «Coup de fronde.»

    ●(1927) GERI.Ern 39. batalmad f., tr. «coup de fronde.»

  • batalmat / batalmiñ
    batalmat / batalmiñ

    v.

    (1) V. intr. Fronder, se servir d'une fronde.

    ●(1927) GERI.Ern 39. batalmat v. n., tr. «jeter des pierres avec une fronde.»

    (2) V. tr. d. sens fig. Fronder, critiquer.

    ●(1917) KZVr 232 - 12/08/17. Baltami, tr. «insulter, calomnier, Loeiz ar Floc'h.» ●(1943) VKST Mae-Mezheven 279. En em lezel da veza batalmet gant eun teod flemmus...

  • batalmer
    batalmer

    m. –ion Homme qui se sert d'une fronde.

    ●(1732) GReg 440a. Frondeur, tr. «Baltrammer. p. baltramméryen.»

    ●(1914) DFBP 150a. frondeur, tr. «Batalmer.»

  • batalmiñ
    batalmiñ

    voir batalmat

  • batañ
    batañ

    v.

    I. V. intr.

    (1) S'évanouir.

    ●(1907) AVKA 65. He zad hag he mam e felle d'he bata gant ar spont hag ar joa.

    (2) Être étourdi, abasourdi.

    ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bata, tr. «être étourdi, ébloui, étonné, déconcerté, Trég[uier] Goelo, Even.» ●(1927) GERI.Ern 39. bata v. n., tr. «être étourdi, abasourdi.»

    (3) S'étonner.

    ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Bata, tr. «s'étonner, Trég[uier] Goelo, Even.»

    II. V. tr. d.

    (1) Étourdir.

    ●(1919) KZVr 338 - 24/08/19. bata, tr. «étourdir, Treger.» ●(1927) GERI.Ern 39. bata v. a., tr. «Etourdir.»

    (2) Battre, frapper.

    ●(1973) AMED 6. Hag a ma on koant (comprendre : kontant) da ve batet.

  • batar
    batar

    m. Outil tranchant de l'ardoisier.

    ●(1988) TIEZ II 144. Après la fente vient le rondissage, qui consiste à égaliser les bords de l'ardoise. La technique ancienne nécessitait le recours à un gabarit et à un outil tranchant, ar batar.

  • bataraz
    bataraz

    f. –ioù Massue.

    ●(1633) Nom 185b. Claua : massuë : vn bataras.

    ●(1732) GReg 607a. Massue, masse d'armes, qui a le bout fort gros, tr. «Battaras. p. battarasou.»

    ●(1927) GERI.Ern 39. bataraz f., tr. «Massue.»

  • batasiñ
    batasiñ

    voir batisañ

  • bateled
    bateled

    voir pateled

  • bateller
    bateller

    m. –ion Batelier.

    ●(1499) Ca 18b. Bateller vide in hoari circa medium et finē.

  • batet
    batet

    adj.

    (1) Très étonné, ébaubi.

    ●(1867) BUE 73. Hamon ar Berr a chomaz eno evel eunn den batet.

    ●(1902) PIGO I 202. Matilin a oa batet abalamour d'an treo gaer a wele. ●(1904) BSAB 16. batet ha dilavar o sonjal er burzud an nevoa gwelet. ●(1906) DIHU 12/208. Mari-Jobig, hantér vatet get en eun, a zevizas nezé er péh e oé digoéhet geti. ●(1910) MBJL 59. Hag int batet, moarvat ! ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Batet, tr. «déconcerté, stupéfait.»

    (2) Batet e c'henoù : bouche bée.

    ●(1921) LZBt Here 24. An dra a lakas ar baganed da chom batet o geno.

    (3) Chom, menel batet : rester, demeurer ébaubi.

    ●(1902) TMJG 349. Ha Mari-Job manet battet gant an eston. ●(1902) PIGO I 185. Ar bôtred avad a chome batet. ●(1903) MBJJ 302. Chom a reaz batet. ●(1904) BSAB 7. an dud 'oa chomet batet dirag eun hevelep burzud. ●(1907) AVKA 9. Kement a oa eno a chomas batet. ●(1910) MBJL 31. ec'h on manet batet dirake. ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. chom batet, tr. «rester bouche bée, Corn[ouaille] Besco.»

  • batez
    batez

    adj. Sot.

    ●(1984) HBPD 70. Bégek èl ma vezé laret. Hemb bout eit kement-sé, ken battéz èl ma vehé bet kredet.

  • batigell
    batigell

    f. –où Babiole.

    ●(1914) DFBP 307a. sornette, tr. «batigell.» ●(1914) KZVr 75 - 09/08/14. Batiellou, tr. «objets de rien, Corn[ouaille] Jaffrennou.»

  • batimant
    batimant

    f./m. –où

    (1) F./M. Bâtiment, bateau.

    ●(1744) L'Arm 27b. Bâtiment, navire, tr. «Batimantt.. teu. m.»

    ●(c.1825-1830) AJC 457. amarin ar varen stur ous bord ar batimand. ●(1869) KTB.ms 14 p 97. Roët eo d'ehan ann diou vatimant.

    ●(1903) MBJJ 18. Hir ha ledan e seblant bean ar vatimant. ●59. tapout eur plas mad tost da raug ar vatimant. ●(1904) DBFV 18b. batimant, f. pl. eu, tr. «navire.» ●(1934) BRUS 283. Un navire, tr. «ur batimant –eu.»

    (2) M. Bâtiment, édifice.

    ●(1633) Nom 137a. Substructio, fabrica, structura : bastiment, fabrique : batymant, edefiçc. ●Substruction insana : bastiment grand outre mesure : batymant bras dreïst musur. ●126b-127a. Area, solum, pes planus : place sans bastiment : plaçc ep batimant, placem l(lire : placen) goullò.

    ●(1744) L'Arm 27b. Bâtiment, tr. «Batimantt.. teu. m.»

    ●(1825) COSp 139. er mæstr batissour souveræn e bôs er vein sol peré e chervige de sehuel é vatimant.

    ●(1904) DBFV 18b. batimant, m., tr. «bâtiment, édifice.»

    (3) (argot de La Roche-Derrien) Sabot.

    ●(1885) ARN 39. Sabots, sabots de bois. – Br. : Boto, boto-koat. Arg[ot] : Batimancho (batiments, bateaux), gros sabots.

  • batimantad
    batimantad

    f./m. –où Plein un bâtiment.

    ●(1868) KTB.ms 14 p 124. o tiskouez ar vatimantad brignenn. ●(18--) KTB.ms 14 p 187. ur vatimantad-win euz a Vourdel.

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...