Devri

Recherche 'si...' : 452 mots trouvés

Page 2 : de siellan-siellin (51) à sigoter (100) :
  • siellañ / sielliñ
    siellañ / sielliñ

    v. tr. d.

    (1) Sceller, apposer les scellés.

    (1499) Ca 185a. Siellaff. g. seller.

    (1659) SCger 18a. cacheter, tr. «siella.» ●108b. sceller, tr. «siella.» ●(1732) GReg 45b. Apposer un scellé, tr. «syella. pr. syellet.» ●128b. Cacheter, seeller, tr. «Syella. pr. syellet. Van[netois] syelleiñ. pr. et.» ●850b. Sceller, aposer le sceau, le scel, le scellé, tr. «Syella. pr. syellet. Van[netois] syelleiñ.» ●Notre redemption a été scellée par le sang de Jesus-Christ, tr. «Hon d'azprénadurez a so bet syellet gant goad Jesus-Christ.»

    (1857) HTB 121. pa oa o siella a nean gant koar-spagn. ●(1867) BUE 122. Alan Bruk a oa enn amzer-ze Eskop Landreger, hag hen eo a ziellaz ar pez a oa bet groet gant ar Zant. ●(1880) SAB 226. Ar Iuzevien en siellas mad [ar bez].

    (1902) MBKJ 184. pa deuas an dud e karg da ziella ar voest great gant ann Eskob santel. ●(1911) BUAZperrot 290. Hag i d'ar bez, siella ar mean ha lakât tud dindan o armou e kichen.

    ►absol.

    (1633) Nom 7b. Sigillaris cera : cire à sceler : coar da siellaff.

    (2) sens fig. Sceller, confirmer.

    (1710) IN I 70. siella an absolven. ●(17--) VO 87. Hi e sièl én un inéan un défiance sonn a nehi hé hunan.

    (1883) MIL 254. ober ar van da ziella ar peoc'h etrezho.

    (1906) BOBL 24 février 75/1c. Al liammou a zielle an unvaniez-ze. ●(1930) FHAB Meurzh 91. evit siella ar marc'had.

    (3) Sceller, fixer.

    (1893) IAI 2. ar re o doa var ho meno diskaret ac'hanoc'h, ha siellet varnoc'h eur mean pounner ?

    (1910) MBJL 124. 'Benn neuze e oa êt da vann ar re a gave gante bean sielet warni men he be. ●(1911) BUAZperrot 290. Hag i d'ar bez, siella ar mean. ●(1916) KANNgwital 166/160. ar groaz a voe siellet var gorre ar mean huela.

  • sieller
    sieller

    m. –ion

    (1) Scelleur.

    (1499) Ca 185a. Sieller. g. selleur.

    (1732) GReg 850b. Scelleur, celui qui apose le sceau aux sentences & contrats, tr. «Syeller. p. syelléryen. Van[netois] syellour. p. yon, yan

    (1857) HTB 33. sieler ar rouantelez.

    (1910) MBJL 33. sieller ar rouantelez. ●(1925) FHAB Meurzh 102. ar sieller Yann a Valestroit. (...) Sieller Breiz.

    (2) Sieller bras : garde des sceaux.

    (1732) GReg 850a. Le Garde des Sceaux, tr. «ar syeller bras

  • siellet
    siellet

    adj. Scellé.

    (1869) SAG 274. Treiliou-ouarn, siellet mad er mogeriou.

  • siellidigezh
    siellidigezh

    f. Apposition du scellé.

    (1732) GReg 45b. L'apposition du scellé, tr. «syellidiguez

  • sierezh
    sierezh

    m. Viciation.

    (1931) VALL 781b. Viciation, tr. «sïerez m.»

  • sierj
    sierj

    coll. Cierges.

    (1928) LZBt Mae 94. rollan sierj.

  • sierjenn
    sierjenn

    f. –où Cierge.

    (1803) MQG . Heol sacr, na cierjen, sacrist, na maguerez. ●(1827/29) VSA 2387. eur siergen goair. ●2406. ar gairran siergen.

    (1905) BOBL 02 septembre 50/3b. potred ha merc'hed, a zo sierchennou gantê.

  • siet
    siet

    adj. Vicié.

    (1767) ISpour 153. loennet sciet. ●(1790) Ismar 225. un dra siét.

    (1855) BDE 46. lonned sciet. ●(1876) TDE.BF 565a. Siet, adj. V[annetais] Défectueux, vicieux.» ●(1879) GDI 201. nag ul lon siet aveid ul lon dissi.

    (1910) MBJL 187. evel broïz krennet ha siet.

  • sifel
    sifel

    coll.

    I. Ficelle.

    (1931) VALL 302b. Ficelle, tr. «sifelenn pl. ou, col. sifel

    II. sens fig.

    (1) Pakañ sifel : prendre une correction.

    (1958) ADBr lxv 4/527. (An Ospital-Kammfroud) Bremaïg e paki sifell ! :... tu auras le martinet, la trique...

    (2) Loc. interj. Sifel dezhi !

    (1958) ADBr lxv 4/527. (An Ospital-Kammfroud) Beh ! sifell dei ! en avant, allons-y (surtout à l'occasion d'un travail où il faut frapper).

    (3) [empl. comme adj.] Vicieux.

    (1958) ADBr lxv 4/527. (An Ospital-Kammfroud) Sifelloh kazeg eo evid eben : cette jument est plus vicieuse que l'autre.

  • sifelenn
    sifelenn

    f. –où

    (1) Bout de ficelle.

    (1931) VALL 302b. Ficelle, tr. «sifelenn pl. ou

    (2) Ur sifelenn a zen : un homme retors.

    (1958) ADBr lxv 4/527. (An Ospital-Kammfroud) Eur zifellenn a zen : un homme retors, «une ficelle».

  • sifell
    sifell

    f. –ed (ichtyonymie) Encornet.

    (1904) DBFV 38a. chivel, s. pl. ed, tr. «encornet, poisson.» ●(1934) BRUS 256. Un encornet, tr. «ur chivel –ed

  • sifelleg
    sifelleg

    m. –ed (ichtyonymie) Calmar.

    (1931) VALL 92a. Calmar, tr. «sifelleg m. pl. ed.» ●254b. Encornet (hist. nat.), tr. «sifelleg et stifelleg m. pl. ed

  • sifera
    sifera

    prép. E sifera : sous prétexte.

    (1723) CHal 152. E-sifféra, tr. «sous prétexte.» ●é sifféra en devout guel, tr. «en s'attendant à avoir mieux.» ●(1744) L'Arm 19b. En attendant avoir mieux, tr. «É-ciféra enn devout guell.» ●80a. Sous couleurs, tr. «É sifara.» ●305a. Sous prétexte de, Sur le prétexte de, tr. «É-cifara.» ●(1744) L'Arm 80a. Sous-couleur, tr. «É-sifara

  • sifern
    sifern

    m. –où

    (1) (pathologie) Rhume.

    (1659) SCger 81a. morfondre, tr. «morfonti, dastum sifern.» ●171b. sifern, tr. «reume.» ●(1732) GReg 821b. Rheume, tr. «Sifern.» ●Gagner un rhûme, tr. «Destumi sifern.» ●Qui a un rhûme, tr. «nep a so sifern gandhâ.»

    (1907) VBFV.bf 68b. sifren, m. pl. eu, tr. «enchifrènement, rhume.» ●(1931) VALL 157b. Coryza, tr. «sifern m.»

    (2) fam. [au négatif] Bezañ (c'hwezh) ar sifern gant udb. : être mal fait, mal conçu.

    (1965) BRUD 20/14. Me a lavar deoh ne oa ket c'houez ar sifern gant ar vatimant-ze, na ne oa. ●(1977) LLMM 185/475. Ne rae nemet ur sarmon bep bloaz, met me lar deoc'h ne veze ket ar sifern gantañ.

  • sifernad
    sifernad

    m. –où (pathologie) Rhume.

    (1866) FHB 75/184b. Na sifellat ! Na goent ! ●(1868) FHB 179/184b. ne alje ket cousket en avel anez paca sifellat. ●(1870) FHB 269/58a. guelet a ran oc'h eus sifellat. ●(1889) ISV 493. Eun demezel a voa crog ar sifellat enhi.

  • sifernadur / siferniadur
    sifernadur / siferniadur

    m. (pathologie) Rhume.

    (1499) Ca 172b. Rauadur pe siffernadur. g. enroueure / ou enrumeure.

    (1732) GReg 821b. Disposition au rheume, tr. «Sifernadur

    (1904) DBFV 37b. chifernadur, m., tr. «éternuement.» ●(1907) VBFV.bf 10b. chifernadur, m., tr. «éternuement.» ●(1909) DIHU 50/311. pet pennad chifernadur. ●(1931) VALL 157b. disposition au coryza, tr. «siferniadur m.» ●(1970) GSBG 211. (Groe) ar sivernadur, tr. «le rhume.» ●(1973) LIMO 15 septembre. ou fri stanket get er chifernadur.

  • siferner
    siferner

    m. –ion Homme qui éternue.

    (1869) FHB 226/133a. Ar ziferner a respont : «Bennoz Doue d'eoc'h.»

  • sifernet / siferniet
    sifernet / siferniet

    adj.

    (1) Enrhumé.

    (1499) Ca 172b. enrumez. b. siffernet.

    (1659) SCger 171b. sifernet, tr. «enreumé.» ●(1732) GReg 339a. Enchifrené, tr. «Sifernet.» ●821b. Qui a un rhume, tr. «Sifernet

    (1857) CBF 75. Sifernet eo, tr. «Il est enrhumé du cerveau.» ●(1889) ISV 493. – Petra a rit-hu pa vezit sifellet ? – Petra ran ? Strefial ha passaat.

    (1931) VALL 157b. qui a un coryza, tr. «siferniet.» ●(1939) DIHU 335/276. Kleuet e hra hon tud doh en anoued. Jal e za én ou dehorn. Chifernet int, choberdet ; pasat e hrant.

    (2) fam. En mauvais état.

    (1935) ANTO 72. eun traouilh hag a zo pell da veza siferniet.

  • siferniñ / siferniañ
    siferniñ / siferniañ

    v.

    I. V. intr.

    (1) Éternuer.

    (1869) FHB 226/133a. Pa zifern eun den, e ma ar giz da lavaret d'eza : Doue r'ho sikouro.

    (1907) VBFV.bf 10b. chifernein, v. n. tr. «éternuer.» ●(1924) ZAMA 185. bleugeudi, teufal, strevia, sifernia.

    (2) S'enrhumer.

    (c.1718) CHal.ms i. enreumer, tr. «enreumein, sifrenein, anoüedein.» ●(c.1718) CHal.ms iii. Renifler, tr. «sifrenein, renaflein.» ●(1732) GReg 339a. S'enchifrener, tr. «Siferni. pr. sifernet

    (1904) DBFV 37b. chifernein, v. n., tr. «s'enrhumer, s'enrouer (bas van[netais].» ●(1907) VBFV.bf 68b. sifrenein, v. n., tr. «s'enchifrener, s'enrhumer.» ●(1907) VBFV.fb 36b. enrhumer (s'), tr. «chifernein.» ●(1931) VALL 157b. en contracter [coryza], tr. «siferni.» ●(1934) BRUS 62. Enrhumer (cerveau), tr. «chifernein

    II. V. tr. d. Passer un rhume (à qqn).

    (1931) VALL 157b. le donner [coryza], tr. «sifernia

  • sifet
    sifet

    adj. Per sifet =

    (1955) STBJ 145. Gouzout a ouie e pe lec'h kavout barbiolez, babu, kerez, per sifet, per trelonk, per gomier hag, ive, per jardin.

  • siflañ
    siflañ

    v. int. Siffler.

    (1689) DOctrinal 193. hac ò cifla quen terribl, ma er clevet tro voar tro er quarter, ar Sant à nessas outa, ha taolet ganta é stol var tro é gouzouc.

  • sifletenn
    sifletenn

    f. –où Bande d'étoffe.

    (c.1718) CHal.ms i. Bande de toile, ou d'etoffe, tr. «siffeden, sifleden lien pe meher, ur uanden lien.» ●Bandelette, tr. «siffledennic, ur uandenic.» ●(c.1718) CHal.ms iv. Taillader, tr. «trouehein sifflettenneu

  • sifoc'h
    sifoc'h

    m. –ed (ichtyonymie) Encornet.

    (1931) VALL 254b. Encornet (hist. nat.), tr. «sifoc'h m. pl. ed

  • sifoc'hell
    sifoc'hell

    f. –où, sifoc’hilli

    I.

    (1) Sarbacane.

    (1876) TDE.BF 565a-b. Sifoc’hell, tr. «Tube creux en bois, dans lequel on introduit deux boules d’étoupe qui sont chassées alternativement par un piston, au moyen de l’air comprimé. Ce mot pourrait aussi s’appliquer à la sarbacane, tube pour lancer quelque choose en soufflant. A Brest, les enfants appellent ce jeu sifoqel

    (1926) FHAB Mezheven 212. strinka dour outo gant eur zifoc’hell. ●(1982) MABL i 37. (Lesneven) sutelloù graet ga’t danvez d’ober siforc’hilli.

    (2) C’hoari ar sifoc’hell : jouer à la sarbacane. cf. 3. strakell

    (1857) CBF 125. C’hoari ar sifoc’hel, tr. « Tube de sureau avec lequel on lance des boules d’étoupe au moyen de la compression de l’air. »

    (3) (Fig.) Qqn de long et de (très) grand.

    II. Bezañ gwisket en e c'hloria sifoc'hell : voir gloria.

  • sifr
    sifr

    m. –où

    (1) Chiffre.

    (1732) GReg 165a. Chiffre, Caractère qui sert à exprimer les nombres, tr. «Chyfr. p. chyfrou. cyfr. p. cyfrou.» ●(1790) Ismar ii. Chiffreu Arab.

    (1866) FHB 80/227b. Eur mestr evit deski ar galleg hag ar jet pe ar chiffrou.

    (1904) DBFV 37b. chifr, m. pl. eu, tr. «chiffre.» ●(1920) LZBl Du 412. ar chiffrou-ze n'int eta nemet chiffrou divar-dro.

    (2) Calcul.

    (1847) MDM 58. c'hoand em boa da c'houzoud eun dra bennag a chifr. ●59. setu perag em boa c'hoand da zeski ar chifr. ●61. pa zeo guir ec'h ouzon lenn, skriva ha kounta gand ar chifr.

    (3) Ober sifr : calculer.

    (1834) SIM 25. ar vugale en em zisq an eil eguile da lenn, da scrifa ha da ober chiffr. ●(1847) MDM 60. da zeski lenn, skriva hag ober chifr.

    (4) Sifr Indez : chiffres arabes.

    (1732) GReg 165a. Chiffre arabe, ou, figures Indiennes, tr. «Chyfr-Indès

  • sifradur
    sifradur

    m. –ioù Chiffrage.

    (1958) BAHE 16/5. sifradurioù ha linennadurioù.

  • sifrañ
    sifrañ

    v. intr.

    (1) Chiffrer.

    (1732) GReg 166a. Chiffrer, marquer avec des chiffres, tr. «Chyfra. pr. chyfret. cyfra. pr. cyfret

    (2) Calculer.

    (1834) SIM 148. Disqi a eure eta dezàn lenn, scrifa, chiffra. ●(1867) FHB 116/90b. pere anezho a vouie guella ar gallec, chiffra, scrifa brao, scrifa difazi. ●(1868) FHB 162/44a. diski lenn, skrifa, chiffra.

  • sifrenn
    sifrenn

    f. –où Chiffre.

    (1931) VALL 120a. (un seul) Chiffre, tr. «sifrenn f.»

  • sifrer
    sifrer

    m. –ion

    (1) Chiffreur.

    (1732) GReg 166a. Chiffreur, tr. «Cyfrer. p. cyfréryen. chyfrer. p. chyfréryen. Van[netois] chyfrour. p. yon, yen

    (1904) DBFV 37b. chifrour, m. pl. –rerion, tr. «chiffreur, calculateur.»

    (2) Calculateur.

    (1875) FHB 521/414a. Guelit ha ne ket eur chiffrer oan-me euz ar c'henta !

  • sifronellat
    sifronellat

    v. intr. Braire.

    (1874) FHB 504/271b. An azen zoken, en eur sifronellat a douaz ez ea bemdez sotoc'h sota he vugale. ●(1889) ISV 453b. Pa voa deut he dro, an azen / A chiffronellas evelen : (…).

  • sig
    sig

    s. (anatomie) Dessous du menton.

    (1957) ADBr lxiv 4/451. Au Bourg-Blanc on dit elgez pour «menton», mais sig (avec g mouillé) quand il s'agit du dessous du menton : eun tok gand eul las dindan ar sig. Entre enfants : «Sao da zig ma rin c'hwig».

  • sigalenn
    sigalenn

    f. –ed Cigale.

    (1944) DGBD 37. skrilhadeg ar sigalenned hag ar pederezed.

  • sigar
    sigar

    m. Cigare.

    (1924) SBED 50. Get ur sigar.

  • sigarenn
    sigarenn

    f. –où Cigare.

    (1919) TOBB 42. ar guestrou cigarennou.

  • sigaret
    sigaret

    coll. Cigarettes.

    (1970) GSBG 138. (Groe) sigaret, tr. «cigarettes.»

  • sigaretenn
    sigaretenn

    f. –où Cigarette.

    (1914) FHAB Gouere 205. ar zigareten genta. ●(1935) TRAG 10. ar paper sigaretennou. ●(1950) KROB 21/8. eur zigaretenn etre va muzellou.

  • sigaretezenn
    sigaretezenn

    f. –où, sigaretez Cigarette.

    (1955) VBRU 30. ur bechad sigaretezenn didan peget ouzh o beg.

  • sigenn
    sigenn

    f. (botanique) Ciguë.

    (1710) IN I 305. ur certen lousaouen hir galvet ar ciguen.

  • sign
    sign

    voir sin .5

  • sign-kroaz
    sign-kroaz

    m. (religion) Signe de croix.

    (1790) PEdenneu 67. Er Belêg e-ra signeu-Croèz ar en Hosti.

  • signac'h
    signac'h

    voir sinac'h

  • signañ
    signañ

    v. tr. d. Ensorceler.

    (1659) SCger 26b. cligner quelqu'vn de l'œil, tr. «signa vre gant e daoulagat.» ●faire signe a quelqu'vn auec l'œil, tr. «signa vre benac.» ●171b. signa ar vugale, tr. «soutirer les enfans.» ●(1710) IN I 407. greunigou sucret int pere a ro d'e vugaligou evit o signa hac o zenna d'e garet mui-ouz-vui. ●432. oc'h ho signa.

    ►absol.

    (1659) SCger 64b. guigner des yeux, tr. «signa gant daoulagat.»

  • Signan
    Signan

    hydronyme Ar Signan : Le Signan (ruisseau, Pontivy).

    (1972) LIMO 05 février. betag goéh er Signan (...) D’er liésan, er Signan ne rid abarh meid ur bannéhig deur. ●(1973) LIMO 19 mai. Etre Pondi ha Noal, én ur heuli flagen er Signan.

  • signonañ
    signonañ

    v. tr. d. Faire la raie dans les cheveux.

    (1908) PIGO II 4. Itien (...) a signonas e vleo. ●(1935) BREI 431/3d. meur a vlevenn (…) hag i evel signonet gant eun tôl broust rust.

  • sigodiezh
    sigodiezh

    f. Espièglerie.

    (1876) TDE.BF 565b. Sigodiez, s. f., tr. «Mauvais tour, espièglerie.» ●(1890) MOA 248a. Espièglerie, tr. «sigodiez, f.»

  • sigogn / sigon
    sigogn / sigon

    m. –ed (ornithologie) Cigogne.

    I.

    (1499) Ca 37a. Cigoing. g. sigoigne. ●(1633) Nom 38b. Ciconia : cigogne : cigoüing.

    (1732) GReg 168b. Cigogne, Oiseau, tr. «Cigoüigne. p. cigoüigned

    (1876) TDE.BF 565b. Sigougn, s. m., tr. «Cigogne ; pl. ed.» ●(1879) GDI 122. er sigonnèd, pe huébant.

    (1972) BLBR 190/25. Al Louarn hag ar Sigoun, tr. « Le Renard et la Cigogne ».

    II. Ken hir ha gouzoug ar sigon : très long.

    (1972) BLBR 190/25. Eur voutaill hir ha doun ha doun, / Ken hir ha gouzoug ar Sigoun.

  • sigon
    sigon

    voir sigogn

  • sigotaj
    sigotaj

    m. Escamotage.

    (1876) TDE.BF 565b. Sigotach, sgotach, s. m., tr. «Escamotage, tour d'adresse.»

  • sigotañ
    sigotañ

    v. tr. d. Escamoter.

    (1869) TDE.FB 353a. escamoter, v. n. Faire des tours d'adresse, tr. «sigota.» ●(1876) TDE.BF 565b. Sigota, chigota, tr. «Escamoter par tours d'adresse, faire des tours d'adresse.» ●(1890) MOA 106b. Faire des tours d'adresse, tr. «sigota, v. n. (chigota, v. n.).»

  • sigoter
    sigoter

    m. –ion Escamoteur.

    (1869) TDE.FB 353a. escamoteur, s. m., tr. «Sigoter, m. pl. ien.» ●(1876) TDE.BF 565b. Sigoter, s. m., tr. «Escamoteur ; pl. ien.» ●(1890) MOA 106b. Faiseur de tours d'adresse, tr. «sigoter (chigoter).»

    (1934) BRUS 299. Un escamoteur, tr. «ur sigotour –erion

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...