Devri

Recherche 'm...' : 3749 mots trouvés

Page 7 : de mailhig (301) à maladenn (350) :
  • mailhig
    mailhig

    voir mailh .5

  • mailhiñ
    mailhiñ

    v. tr. d. Attraper, duper, prendre, tromper.

    (1964) BLBR 146/32. mar oé sontil er Bourlétaj, éh arriùé geté boud maillet mar a wéh eùé.

  • mailhiñ .1
    mailhiñ .1

    v. tr. d. Bourrer.

    (1907) VBFV.fb 13b. bourrer, tr. «maillein

  • mailhiñ .2
    mailhiñ .2

    v. tr. d. Rosser.

    (1919) DBFVsup 7b. billein, rosser. Aussi, maillein.

  • mailhog
    mailhog

    voir bailhog

  • mailhoni
    mailhoni

    f.

    (1) Maîtrise, habileté.

    (1732) GReg 593a. Maitrise, tr. «mailhouny

    (2) Gant mailhoni : en maître.

    (1732) GReg 593a. En maître, en habile homme, tr. «gant mailhouny

  • mailhosek
    mailhosek

    adj. Bazh-vailhosek : massue.

    (1907) VBFV.fb 63a. massue, tr. «bah maillosek

  • mailhotiñ
    mailhotiñ

    v. tr. d. Entortiller.

    (1792) BD 5369. ha carcanio houarn voar da gouc maillotet, tr. «et de carcans de fer entortillés autour de ton cou.»

    (1942) VALLsup 33a. Chiffonner, tr. «mailhoti

  • mailhur
    mailhur

    m. –où (habillement) Maillot d'enfant.

    (1650) Nlou 9. netra pur da ober mailluraou, tr. «rien du tout pour faire des maillots.»

    (1732) GReg 590b. Maillot, lange d'un enfant, tr. «Mailhur. p. mailhurou

    (1876) TDE.BF 423a. Maillur, s. m., tr. «Il ne s'emploie guère qu'au pluriel : ema c'hoaz enn he vaillurou, il est encore au maillot.»

    (1949) KROB 9/1. gourvezet en e vailhurou paour.

  • mailhurenn
    mailhurenn

    f. –où (habillement) Maillot d'enfant.

    (1659) SCger 45b. drapeau, tr. «maillurennou

    (1876) TDE.BF 423a. Maillurenn, s. f. V[annetais], tr. «Maillot, langes d'enfant ; pl. eu

    (1903) MBJJ 133. kaout a refet eur bugel en eur c'hraou, eur vailhuren en-dro d'ean. ●(1924) DIHU 161/165. (Groe) Baruillen, neu, tr. «(s.f.) maillot des petits enfants.» Dastumet get I.P. Kalloh. 1923 (lire : 1913). ●(1955) VBRU 83. ferret du-mañ an trezoù, ar mailhurennoù hag al lienach bihan all, rak o c'hortoz tud a-gresk e oamp.

  • mailhurennañ
    mailhurennañ

    v. tr. d. Emmaillotter.

    (1877) FHB (3e série) 17/139a. hag e ranker he vaillurenna mad.

  • mailhuret
    mailhuret

    adj.

    (1) (Bébé) emmaillotté.

    (1882) BAR 61. eur c'hrouadur mailluret.

    (1900) MSJO 95. eur c'hrouadur mailluret. ●(1909) FHAB Kerzu 371. Eur bugel mailhuret.

    (2) sens fig. Enveloppé.

    (1906) KPSA 27. Hon ene a zo mailhuret en hor c'horf, evel eur bugel en e vezerennou.

  • mailhuriñ / mailhurañ
    mailhuriñ / mailhurañ

    v. tr. d.

    (1) Emmaillotter (un bébé).

    (1499) Ca 130a. Mailluraff. g. enueloper. ●(1650) Nlou 140. nep dillat natur, / Ne cafset quet sur, pur de mailluraff, tr. «aucun habit normal / on n'aurait trouvé, à coup sûr, pour l'emmailloter vraiment.»

    (c.1680) NG 1042. nezet en er maillerezant. ●(1732) GReg 332b. Emmailloter, envelopper un enfant, tr. «Mailhura. mailhuri ; ur buguel bihan, mailhura ur c'hrouaduricq. Van[netois] mailhureiñ.» ●(1790) MG 184. Bout-ç'ou én Angletærr ur mod de zessàu er vugale, hemb ou mailhurein èl ma rét-hui.

    (1876) TDE.BF 423a. Mailluri, v. a., tr. «Emmailloter ; p. mailluret

    (1900) MSJO 86. goude beza mailluret he Mab. ●(1924) BILZbubr 37/808. en (lire : an) amiegez hen mailhuras.

    (2) plais. Empaqueter.

    (1659) SCger 52a. enueloper, tr. «maillura

    (1866) BOM 2. Mailluret butun ha blonek.

  • maionez
    maionez

    m. (cuisine) Mayonnaise.

    (1987) BAPR 56. Uiou kaled ha chaous mayonez.

    (2003) TONKA 146. chaous mayonez.

    ►plais. (jeu de mot entre maionez et Maivon-gaezh)

    (1987) BAPR 56. chaous maivongêz a zo d'ober… ●(1992) MDKA 97. eur bokaillad maivongez.

  • maivongêz
    maivongêz

    voir maionez

  • maiz .1
    maiz .1

    ceux de (…) –ci.

    (1931) VALL 122b. ceux de ce village-ci, tr. «ar gêr-maïz (à Ouess[ant]).»

  • maiz .2
    maiz .2

    coll. (botanique) Maïs.

    (1920) AMJV 72. hada pez, manioc, riz, maïs.

  • maj
    maj

    m. –ed Mage.

    (1912) AHBT 32. é ti er maj Baltazar.

  • majeste
    majeste

    f. Majesté.

    (1499) Ca 130a. Maieste. g. idem. ●(1557) B I 308. Rac tri person so en tron onest / En un test, en un maieste, / A un coudet, a un edit, / Vn ster, un esper, un merit, / Vn apetit, un deite, tr. «Parce qu'il y a trois personnes dans le ciel brillant, qui ont une seule nature, une seule majesté, une seule pensée, une seule puissance, une seule dignité, un seul désir, une seule vertu, une seule volonté, une seule divinité.» ●(1576) H 45. A huen en croas hep nep asez / Presantet hon requet de Magestez, tr. « his back on a Cross without any rest, present our request unto his majesty. »

    (1879) GDI 35. inourein majesté en Eutru Doué. ●(1889) ISV 154. eur vajeste dispar.

  • maji
    maji

    s. –où

    (1) Magie.

    (17--) ST 28. dre vaji. ●30. el levriou maji.

    (18--) KTB.ms 14 p 49. ur geant sorser (…) a anavez a bep-seurt ardo ha magio.

    (2) Taol maji : tour de magie.

    (1894) BUZmornik 54. eunn taol maji. ●76. eunn taol maji pe eunn taol sorserez.

  • majiaj
    majiaj

    m. Magie.

    (1839) BSI 180. sorcerez, ha magiaic'h (sic).

  • majik
    majik

    adj. Magique.

    (1576) Cath f° 12 r° 11-13. onestãt dre da art magic ez vehe great laqueat an rouanes dã marou euitce.

  • majinañ
    majinañ

    v. tr. d. Imaginer, inventer.

    (1790) MG 43. en dud a Ilis en dès maginét quemènt-ce. ●(1790) Ismar 395-396. n'en dès ardeu ne vaginant eit hum ziguisein. ●(17--) TE 415. haval doh er-ré e vaginér hoah bermen. ●478(2). er péh e fehai speret mab-dén maginein.

  • majiner
    majiner

    m. –ion Sorcier.

    (1767) ISpour 129. el er Maginerion hac er Sorcerion. ●(1790) Ismar 169. èl er maginerion hac er sorcerion.

  • majisian
    majisian

    adj. Magicien.

    (14--) N 761. Me so hep sy magician, tr. «Je suis, sans faute, magicien.»

    (1857) HTB 201. Kridi a rejont ive c'hoaz ker buan-all penoz a ao sorser ha majisian perc'hen ar boest-ze.

  • major
    major

    m. –ed

    (1) Majeur (en âge).

    (1894) BUZmornik 46. da c'hortoz ma vije major he breur Theodoz.

    (1911) BUAZperrot 114. ac'han ma vije major, he c'hoar hena Anna, a renas ar vro.

    (2) local. Médecin.

    (1970) GSBG 98. (Groe) pa glañvezemp, ni 'veze 'klask ar major, tr. «Lorsque nous tombions malades, nous avions coutume d'aller chercher le médecin.» ●141. major, pl. majorion, tr. médecin.»

  • majourniñ
    majourniñ

    v. Mâcher.

    (1633) Nom 20a. Dent genuini, intimi : dents maschelieres : an dènt da iaocgat, da majourniff.

    (1659) SCger 158a. majourni, tr. «mascher.»

  • Makabe .1
    Makabe .1

    m. –ed Macchabé.

    (1866) SEV 14. ar seiz breur a zo hano anezho enn eil levr euz ar Vakabeed.

  • makabe .2
    makabe .2

    s. Dañsoù makabe : danse macabre. cf. Makabre

    (17--) CT Acte II 600--601. breman ni a jallou asuret, te ha me, / d'en dans a sou hanvet an dasso macabe, tr. «Nous irons maintenant, certes, toi et moi, / à la danse appelée la danse macabre.» ●605. dansou macabe tr. «à la danse macabre.»

  • makabeenn
    makabeenn

    f. Danse macabre.

    (1792) BD 133. an dans se pehiny so hanvet macabeen, tr. «cette danse, laquelle est nommée Danse Macabre.»

  • Makabre
    Makabre

    n. pr. Macabré. cf makabe .2

    (1530) Pm 244. Hep goap macabre are an dance, tr. «Sans moquerie, Macabré, qui mène la danse.»

  • makaka / makakar
    makaka / makakar

    m. Macaque.

    (1936) IVGA 199. ar pennou makaka-se !... ●272. roufennou da fas makakar. ●(1947) YNVL 123. ar sapre makaka. (1973) SKVT II 121. makez makaka ! 169. e-giz ur señj makaka.

  • makakar
    makakar

    voir makaka

  • Makao
    Makao

    n. de l. Macao.

    (1958) LLMM 67/91. Dindan bolz an neñvoù leun kouch a stered e skare lark-kaer ar brig « Honeymoon » en donvor da Vakao.

  • makaroni
    makaroni

    coll. Macaroni.

    (1941) ARVR 5/3d. pe vermisel ha makaroni. ●(1984) HBPD 34. Makaroni en doé débret.

  • makaroñs
    makaroñs

    m. –où (pâtisserie) Macaron.

    (1732) GReg 588a. Macaron, sorte de pâtisserie, tr. «Macarounçz

  • makas
    makas

    m. Sacré, espèce de. cf. mab gast

    (1907) MVET 73. Koms izel ! makas azen… ●(1949) KROB 12/14. makas tazenn ma 'z out ! ●(1958) BLBR 114/7. Makaz tamm paotr fin ! ●(1972) SKVT I 117. makez penn-laou ! 161. ur makez taol botez-koad. ●(1973) SKVT II 121. makez makaka !

  • makedoneg
    makedoneg

    m. Macédonien, langue de la macédoine.

    (1941) ARVR 16/4a. komzet (...) ar makedoneg gant ouspenn 600.000.

  • Makedoniad
    Makedoniad

    m. Macédonien, homme de Macédoine.

    (1941) ARVR 43/4b. Aleksander-Veur ar Makedoniad.

  • maksim
    maksim

    s. Maxime.

    (1659) SCger 77b. maxime, tr. «maxim

  • makul
    makul

    s. Tache.

    (1576) Gk I 220. hep nep macul.

  • mal .1
    mal .1

    adj. Mâle.

    (1633) Nom 78b. Abrotonum, mas auronne, garderobe, auroësne : an auron mal.

  • mal .2
    mal .2

    adj.

    (1) Dour-mal : eau qui fait tourner la roue du moulin.

    (1889) ISV 170. Eur plac'hig (…) merc'h ive d'eur miliner, a goezas el lenn e kichen ranvell an dour mal.

    (2) Gwazh-val : bief de moulin.

    (1938) ARBO iv. en deur é lammein ar er rod-melin hag é strimpein d'er oah-val.

  • mal .3
    mal .3

    f. –où Béquille.

    (c.1718) CHal.ms i. anille, tr. «brenel, breneleu, bail, baileu, mal maleu Ie crois ce dernier meilleur pour vne male et des bougettes.» ●Bequille, bequill' v/mal, querhein ar valeu, marcher auec des bequilles, on dit aussi en quelques endroits brenel, brenelleu.» ●(1732) GReg 90a. Bequille qu'on met sous les aisselles quand on est entrepris des jambes &c., tr. «Van[netois] maleü.» ●(1744) L'Arm 29b. Bequille, tr. «Mâle.. eu. f.»

    (1896) GMB 386. On dit à Pléhédel, en Goello, kerzet oar valou, marcher avec des béquilles.

    (1906) HIVL 144. kerhet hemb maleu. ●(1908) NIKO 166. é valeu én é zehorn, tr. «ses béquilles dans les mains.»

  • mal .4
    mal .4

    f. –où

    (1) Malle.

    (1499) Ca 130a. Mal. g. male. ●(1633) Nom 119a. Hippopera, bulga : male, malette, bougette, pochette : mal, maleten, bougeden, godel.

    (1659) SCger 76a. male, tr. «mal.» ●158a. mal, tr. «malette.» ●(1732) GReg 594b. Male, ou malle, valise, tr. «Mal. p. malyou

    (2) Besace.

    (1659) SCger 14a. bougette, tr. «mal pl. iou

    (1904) KZVr Gouere. Eur val a oa gantañ war e skoaz. (d'après KBSA 35-36). ●(1925) SFKH 8. é dammeu dillad én ur val lién d'en tréz ar é ziskoé.

  • mal .5
    mal .5

    m. –ed

    (1) Mâle.

    (1499) Ca 130a. Mal. g. masle. ●(1633) Nom 30a. Catulire : demander le masle : marchaff, goulen mal, goulen tourch.

    (1659) SCger 77b. masle, tr. «mal, p. malet.» ●(1732) GReg 594b. Male, qui est du sexe masculin, tr. «Mal. p. maled

    (2) Homme.

    (1633) Nom 10a. Mas, masculus, proles mascula : masle : vn mal, vn goaer (lire : goaz).

    (1821) SST 47. Ur vanden malet ha merhiet devot. ●194. mâlet, merhiet ha bugalé. ●(1838) OVD 168. étré malèd ha merhèd. ●177. a p'en dé question a valèd hag a verhèd, a verhèd hag a bautrèd.

  • mal .6
    mal .6

    m. Mouture.

    (14--) N 1558. Ne dleaff mal na segal, tr. «je ne dois mouture ni seigle.»

  • malac'h
    malac'h

    N'est-ce pas.

    (1879) ERNsup 161. malac'h, n'est-ce pas ? Mazeu est plus respectueux (Mur).

  • maladeg
    maladeg

    f. (droit) Moute, droit payé sur la mouture du grain.

    (1732) GReg 644b. Moute, droit de moute communément reglé au sezième, tr. «maladecg. ar valadecg

    (1876) TDE.BF 423b. Maladek, s. f., tr. «Mouture, salaire du meunier.»

  • maladenn
    maladenn

    f. –où Mouture.

    I.

    (1732) GReg 643b. Mounée, la provision ordinaire qu'on porte à moudre au moulin, tr. «maladenn. p. maladennou

    (1876) TDE.BF 423b. Maladenn, s. f., tr. «La quantité de grains que l'on donne à moudre en une fois.»

    (1907) PERS 143. Ar miliner, emezhi, n'euz ket digaset ar valaden d'ar gear.

    II. Bezañ trenket e valadenn : il est en colère.

    (1872) GAM 6 (L). Ac’hano e teu an abaden ; abaoue eo trenket he valaden. ●(1878) SVE 86 §579. Trenked eo he valadenn, tr. L.-F. Salvet «Le grain qu'il a fait moudre s'est aigri. (Il est en colère.)» ●(18--) MIL.ms (d‘après MELU XI 276). Trenket eo he valaden, tr. «Sa mouture est aigrie, il est de mauvaise humeur, de mauvais poil.»

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...