Recherche 'i...' : 872 mots trouvés
Page 2 : de ifam (51) à ijilis (100) :- ifamifam
adj.
(1) Infâme.
●(1499) Ca 115b. Jffam. g. ifame. ●116b. Jnfam vide in iffam. ●(1530) J p. 32a. Maru quen iffam quen estlamet / Quen inhumen, tr. «une mort aussi infâme, aussi horrible, / Aussi cruelle.» ●100a. Breman en pret hep arretaf / Am dou dorn iffam hep amouc / Ez mennaf tizmat dre ma drouc / Ere an chouc ma em crougaf, tr. «Maintenant il faut que, sans broncher, j'attache tout de suite à mon cou, pour mon malheur, le lien qui doit m'étrangler.» ●(1575) M 1605. Da pechedou Iffam, tr. «Tes péchés infâmes.» ●(1580) G 510. An pechedou yffam en ker man so haznat, tr. «Les péchés infâmes dans cette ville sont connus.»
●(1659) SCger 69b. infame, tr. «infam.» ●(1732) GReg 529a. Infame, tr. «Iffam.» ●(17--) TE 53. de goutantein hé dezirieu infam.
(2) Bezañ ifam war udb. = (?) être compétent dans (?).
●(1847) MDM 278. kleved a ran eo ifam var an dra-ze.
- ifamadur
- ifamañifamañ
voir ifamiñ
- ifamded
- ifamerezh
- ifamet / ifomet
- ifamidigezh
- ifamiñ / ifamañ / ifomiñifamiñ / ifamañ / ifomiñ
v. tr. d.
(1) Infamer.
●(1732) GReg 529a. Infamer, rendre quelqu'un infâme, tr. «Iffama. iffami. ppr. iffamet.»
(2) Contaminer.
●(18--) PEN 93/182. mar trofe n'aël a goste / da iffamfe dre doul n'alch'we.
(3) Estropier, blesser.
●(1970) BHAF 31. ifomi ma zreid. ●220. Eur breur din a oa bet ifomet gand unan aneze.
(4) Médire de.
●(1659) SCger 40b. decrier, tr. «infami.» ●42a. denigrer, tr. «infami.»
●(1838) CGK 11. o zeod milliguet a iffam an nesça.
(5) = (?) Gêner (?).
●(c.1825/30) AJC 4617. an nos on jfomas gand edenvaligen.
(6) Salir.
●(1868) GBI I 330. Penamet ifom da dillad, tr. « Si je ne craignais de salir tes habits »
- ifamiteifamite
f. Infamie.
●(1621) Mc 20. oz discleriaff ho iffamité.
●(1659) SCger 19a. calomnie, tr. «infamité.» ●68a. ignominie, tr. «infamité.» ●(1732) GReg 529a. Infamie, tr. «iffamitez.» ●(1790) Ismar 3. én ur vouillèn a bep-sort-infamité. ●(17--) TE 11. de gouchi er béd guet peb-sort infamité.
●(1821) SST 227. infamité a hun pehedeu. ●(1856) GRD 343. dré bep sort lousteri hag infamité.
- ifamusifamus
adj.
(1) Infamant.
●(1575) M 1615. Ha bout caçet ent stram, en estlam yffamus, tr. «Et d'être envoyés ignominieusement, dans un effroi infamant.» ●(1633) Nom 1b. Libellus famosus : brocard, parole ignominieuse, libelle fameux : vn goüal coumps, vn coumps ifammus, vn libel scandalus.
●(1732) GReg 529a. Infamant, ante, qui porte note d'infamie, tr. «Iffamus.»
(2) Répugnant.
●(1575) M 318. A ve quen yffamus an ius é brulusquen, tr. «Qui soit si répugnante que l'humeur de son cadavre.»
- ifernifern
m. & interj. –ioù
I.
(1) Enfer.
●(1499) Ca 7b. Anauon an iffernn. g. ames denfer. ●14b. Auonn ann iffern. g. fleuue denfer. ●84b. g. flame infernal. b. flam ann iffern. ●(1575) M 1433. Dren yffern an trugar, tr. «Par l'enfer impitoyable.»
●(1659) SCger 155a. infern, tr. «enfer.» ●(c.1680) NG 621-622. Caluin, Luter, / Zo in iffern breman. ●874. danet in infernieu. ●1131-1132. En iffernë zo vn ty, / Don didan en douar. ●(1688) DOctrinal 140/10. Adiu eta, adiu, va tat. / Mont à ra d'an tan gant hunat, / En Infern é vizin cernet, / Bemdez, bemnos, da veza losquet, / An drouc-speret am goall tretto, / Quicq ha croc'hen em dispenno. ●(1732) GReg 342a. Enfer, le lieu des Diables & des damnez, tr. «An ifern. an ivern.» ●(1790) Ismar 21. Ul lod-vad a nehai en dès méritet mil-gùéh en ihuern.
●(1821) SST iii. Digor u goug en ihuern. 25. En inhuern, ha partout dré er bet. ●(1840) EBB 6. dène diole ac ène ihuerne, tr. « au prince des enfers ». ●(1878) EKG II 103. eun ifarn, tan ennhan da zevi an dud. ●(18--) SAQ I 144. stok deuz dor an ifern. ●(18--) SAQ I 250. Eur penn euz ar groaz-se a stouf ginou an ifern.
●(1911) SKRS II 257. Kentoc'h, he di a ioa siouaz ! evel porched an ifern.
►[au plur.] An ifernioù/ifernoù : les enfers.
●(1732) GReg 342b. Les enfers ou descendit Notre Seigneur, tr. «An Jvernou.»
●(1900) MSJO 118. var an douar hag en iferniou. ●(1963) EGRH II 116. ifernioù pl., tr. « enfers. »
(2) (ancienne croyance celtique) An ifern yen : l’enfer froid.
●(1530) J 89b. A creis cistern ann ifern yen, tr. « Je sort du puits de l'enfer de glace. » ●(1557) B I 355. Dyaoullou bras vil ha bilen / En creis sistern ann iffernn yen, tr. «De grands démons hideux et repoussants ; au fond de l'abîme de l'enfer glacé.» ●(1650) Nlou 364. Mont dan citern an ifernien, tr. « aller à la citerne de l'enfer froid. »
●(c.1680) NG 1101. Beruet in iffernë iain. ●(1792) BD 3465. ehay neuse dan yfern yen, tr. « il ira alors dans l'enfer froid. »
(3) Un ifern a zen : un homme infernal, insupportable.
●(1872) ROU 71. Un homme infernal, tr. «un ifern a zen.»
(4) Spered an ifern : surnom du diable.
●(1880) SAB 176. insed gant spered an ifern.
(5) Priñs an ifern : surnom du diable.
●(1880) SAB 78. levezon prins an ifern.
II. [en apposition]
(1) Infernal, diabolique.
●(18--) SAQ II 276. eur zounj ifern.
●(1905) KANngalon Genver 293. kement a skridou ifern. ●(1905) KANngalon Du 535. ober eun hevelep labour ifern ! ●(1906) KANngalon Genver 3. an emgleo ifern-se. ●(1906) FHAB Mae/Mezheven 276. pa deuas dezho eur sonj ifern. ●(1911) BUAZperrot 675. ar marc'had ifern m'edo he gwaz o vennout ober. ●(1915) HBPR 86. e penn Expilly e teuaz eur zonj ifern. ●(1916) KANNlandunvez 60/431. Etre al labour sul hag al labour ifern, n’euz kemm ebet. ●(1935) LZBl Du/Kerzu 285. eul lorc'h ifern ennan.
(2) Infernal.
●(1907) DRSP 56. Kaout an tu da derri e benn ifern outan. ●(1938) FHAB Mezheven 147. teodou ifern. ●(1943) FHAB Gwengolo/Here 341. d'o dispenn gant o zeod ifern. ●(1963) LLMM 99/262. hag aner e veze d’an douraerien loeniñ evit stourm ouzh ar fornigell ifern-se.
III. [empl. comme adv.] Diaboliquement.
●(1938) FHAB Genver 4. C'hoarzin ifern a reas eta ar re-man.
IV. Loc. interj.
(1) Mil diaoul an ifern ! : mille diables de l'enfer !
●(1911) KKAF 63. Mil diaoul an ifern ! Kredi a ran awalc'h em euz evet eur banne start a win, deac'h da noz, gant va mignouned.
(2) [terme qui renforce les insultes] Gast an ifern : putain de l'enfer.
●(18--) KTB.ms 14 p 273. It gant ar foeltr, gast ann ifern !
(3) Kef-ifern / kef an ifern : brandon d'enfer.
●(17--) EN 2341. Manqued oud, quef jfern, tr. «Tu as manqué, tison d'enfer.» ●2790. tosta[e]d quef ifern, tr. «approchez tison d'enfer.»
●(1868) KTB.ms 14 p 5. mab an Diaoul, kef an ifern ! ●(1868) KTB.ms 14 p 256. Ann amieges, kef an ifern se. (...) ann amieges kef-ifern.
V.
(1) Kas e kannad da gaout holl diaouloù an ifern : voir kannad.
(2) Kas da foar an ifern : voir foar.
(3) Kras evel oaled an ifern : voir oaled.
(4) Treiñ ar ber en ifern : voir ber.
VI. N. de l. Ifern Plougoñv : L’Enfer de Plogoff (Plogoff).
●(1914) ARVG mae 72. Beg ar Raz, hanvet ive Kap Sizun, goue ha garw evel Ifern Plogo, ha Bae an Anaon a zo en daou du d'ean.
- ifernadifernad
voir iferniad
- ifernal
- ifernek
- iferniad / ifernad
- ifernietiferniet
adj. Qui est allé en enfer.
●(1996) CRYK 134. Ar plac'h iferniet, tr. «La fille qui alla en enfer.»
- iferniñiferniñ
v. tr. d.
(1) V. tr. d. Insulter qqn, lui faire des scènes.
●(1939) RIBA 53. Gourdrouzet e vezè, hujaotet, alernet haboet, ihuernet.
(2) V. intr. Iferniñ gant ub. : rendre la vie de qqn impossible, infernale.
●(1919) DBFVsup 33a. ihuernein, v. n., tr. «jurer, faire des scènes.» ●(1931) VALL 256b. faire un train, une vie d'enfer, tr. «ihuernein V[annetais] (serait iferni).» ●(1934) MAAZ 118. Klasket-hui ur voéz de ihuernein genoh.
- ifernite
- ifernus
- ifig
- IfigIfig
voir If
- ifometifomet
voir ifamet
- ifomiñifomiñ
voir ifamiñ
- iforniforn
m. –ioù Pelle à enfourner.
●(1633) Nom 173a. Pala, infurnibulum : paëlle : iffourn da iffournaff.
●(1732) GReg 429b. La paile pour enfourner le pain, tr. «An ifourn. an ifôrn. an efôrn.» ●451a. S'il reste de la pâte contre la paille du four, on vous fera un gâteau, tr. «Mar chom toaz ouc'h an iffourn, oz pezo cuygn.» ●708a. Pêle de four, tr. «Ifourn. p. ifournyou. ifôrn. p. ifôrnyou.» ●933a. on dit aux enfans qu'ils auront un tourteau s'il y a quelque reste de pâte attachée à la pêle du four. Mar bez toaz oud an yfourn, oz pezo cuygn.
- ifornañ / iforniañifornañ / iforniañ
v. tr. d. Enfourner.
●(1633) Nom 173a. Pala, infurnibulum : paëlle : iffourn da iffournaff.
●(1732) GReg 344a. Enfourner, tr. «Jfourna. pr. jfournet. jfôrna. pr. jfôrnet.» ●Enfourner du pain, tr. «Jfourna bara.»
●(1857) CBF 71. he veza war ann daol doaz araok he iforna, tr. «la bien rouler [la pâte] sur la table du four avant de l'enfourner.»
●(1963) EGRH II 116. iforniañ v., tr. « enfourner.
- iforniañiforniañ
voir ifornañ
- ifoudeifoude
s.
●(1911) KANngalon 308. « Larkoc’h ! mont larkoc’h ! » a lavare-hi en he zremenvan. Ifoude euruz ! Ken lark hag an Envou ez oud eat, larka hag uhela ma c’hell an den.
- ifrontetifrontet
voir efrontet
- igeriñ
- ignabrignabr
m.
(1) (pathologie) Inflammation.
●(1939) DIHU 333/233. Ignèpr (Baod) ignèu (B[as]-V[annetais]) : inflammation du bout des seins et des yeux, avec traces peu visibles. Au sein : gerçures, à peine visibles, très douloureuses lorsque l'enfant tête.
(2) (pathologie animale) Peignes des chevaux.
●(1752) PEll 451. Ignâpr est un mal qui vient aux pieds des chevaux, auquel on dit que ceux qui fréquentent les marais sont plus sujets. J'ai oui dire que ce mal est nommé en François Peignes.
●(1876) TDE.BF 302b. Ignapr, ignarp, s. m., tr. «Maladie aux pieds des chevaux qui fréquentent les lieux marécageux.»
●(1927) GERI.Ern 234. ignapr m., tr. «Mal aux pieds des chevaux qui fréquentent les marais.»
- ignam
- ignamezignamez
coll. (botanique) Ignames.
●(1923) LZBt Gouere 20. berniou ignamez, eun tam kig-sal war bep hini.
- ignan
- Ignel
- Ignev / Igno
- IgnoIgno
voir Ignev
- IgnolIgnol
n. de l. An Ignol : Lignol.
(1) An Ignol.
●(1748) CI.pou 117. Nignole.
●(1865) FHB 24/191b. E parrez Lignol, tost da Bontivy (Morbihan), ez eus bet eun tan guall er sizun dremenet. ●(1867) BBZ III 330. A-dreuz parrez Lignol pa ee.
●(1906) DIHU 10/III. En Ignol. ●(1934) BRUS 295. en Ignol.
(2) (Dicton).
●(1911) DIHU 74/293. Pautred én Ignol / Nen dint mat meit doh taul.
(3) (Nom de famille).
●(1970) NFBT 203 N° 1570. Nignol.
- Ignoliz
- igolotigolot
m. –ed Sauvage.
●(1889) ISV 358. Edomp o tigouezout e kær benn an igoloted. ●359. Epad ma rean va fred, e cleven va igoloted o iouc'hal.
- igoridigezh
- igouniañ
- igounier
- igrekerigreker
m. –ien (argot de La Roche-Derrien) Vieil emmerdeur.
●(1935) ANTO 82. ar pez divergont a igreker koz…
- igromañs
- igromañser
- igromañserezigromañserez
f. –ed Pythonisse.
●(1732) GReg 673a. La pithonisse fit revenir l'ombre de Samuël, tr. «An ygromancéres a eureu guëllet ar spez eus ar profed Samuël.»
- igromañserezhigromañserezh
m. Nécromancie.
●(1915) MMED 335. me a raio d'id deski buan kals traou, dre an igromanserez. ●337. kement levr igromanserez ha medisinerez en doa.
- igromañsianigromañsian
m. Nécromant.
●(1633) Nom 303a. Chiromantis, vel chiromanticus : vn chiromancien, ou deuineur par la main : igrommancian, vn diuiner è mæs an dorn.
- iho
- ijilisijilis
voir añjelus