Devri

Recherche 'm...' : 3749 mots trouvés

Page 60 : de moredus (2951) à morgazh (3000) :
  • moredus
    moredus

    adj. Assoupissant.

    ●(1732) GReg 57b. Assoupissant, qui assoupit, tr. «morredus.» ●874a. Mets qui provoquent le sommeil, tr. «bouëd morrèdus.»

    ●(1838) CGK 22. Mar be moredus e zermon. ●(1866) BOM 36. Ar Persoun moal zo baroduz, / He brezegen zo moreduz tr. «Le curé chauve est radoteur ; son sermon est soporifique.» ●(1876) TDE.BF 466a. Moreduz, adj., tr. «Assoupissant, soporatif.»

  • morek
    morek

    adj. Marin.

    ●(1931) VALL 451a. Marin ; adj., tr. «morek.»

  • morel
    morel

    adj. Marin.

    ●(1931) VALL 451a. Marin ; adj., tr. «morel.»

  • morel
    morel

    = (?).

    ●(c.1718) CHal.ms ii. Dame touchée Dame Iouée, tr. «morel, damet touchet, morel damet hoariet.»

  • moreniñ
    moreniñ

    v. tr. d. Noircir.

    ●(1906) DIHU 14/242. Morañnamb dehon é fas get lard-dornér !... ●DIHU 14/golo v. Morannein = noircir.

  • morenn .1
    morenn .1

    f. –où Somme, assoupissement.

    ●(1774) AC 130. eur voren bounner, tr. «un assoupissement profond.»

    ●(1870) MBR 262. Eur vorenn vad en doa great dijaik. ●(1876) TDE.BF 466a. Morenn, s. m., tr. «Sommeil léger.»

  • morenn .2
    morenn .2

    f. –où

    (1) (météorologie) Brouillard, brume.

    ●(1732) GReg 949a. Vapeur, tr. «Morenn. p. morennou.»

    ●(1876) TDE.BF 466a. Morenn, s. f., tr. «Exhalaison, vapeur en général ; pl. ou.»

    ●(1920) FHAB Meurzh 275. Pell goude ma vije deut moren ar c'huz-heol da guza parkou ha keriadennou. ●(1925) KANNgwital 275/4. ar voren a droas e glao puill ha druz. ●(1936) BREI 440/4a. dindan ar vorenn du ha yen. ●(1941) FHAB Genver 3a. Morenn yen ar beure. ●(1982) PBLS 563. (Sant-Servez-Kallag) morenn, tr. «brouillard.» ●(1983) PABE 82. (Berrien) morenn, tr. «brume.»

    (2) par ext. Nuage (de poussière).

    ●(1903) MBJJ 110. Poultr a zav d'ober eur vorenn en-dro d'imp.

    (2) [au plur.] Vapeurs.

    ●(1876) TDE.BF 466a. Le pluriel morennou s'emploie aussi au sens de vapeurs, incommodité à laquelle sont sujettes les femmes.»

  • morenn-c'hlav
    morenn-c'hlav

    f. (météorologie) Brume.

    ●(1872) ROU 76b. Brume, tr. «morenn-c'hlao.»

  • morennañ
    morennañ

    voir morenniñ .2

  • morennet
    morennet

    adj. Assoupi.

    ●(1907) AVKA 260. e kouejont oll morenet, ha goude, kousket. ●(1963) LLMM 99/262. Morennet war doull dor o stal e-mesk o fakadennoù e tiroc’he pe e varailhe ar varc’hadourien war an oad.

  • morenniñ .1
    morenniñ .1

    v. impers. (en plt de temps) Se couvrir de brume, être couvert de brume.

    ●(1949) KROB 11/13. An oabl a jom koumoulek : morenni a raio betek ar pardaez.

  • morenniñ / morennañ .2
    morenniñ / morennañ .2

    v. intr. Sommeiller à demi, s'assoupir.

    ●(1867) MGK 27. pa zerre he lagad / Gweachouigou da vorenna. ●(1876) TDE.BF 466a. Morenni, v. n., tr. «Sommeiller.»

    ●(1907) VBFV.bf 54b. morennein, v. n., tr. «sommeiller à demi.»

  • morennus
    morennus

    adj.

    (1) Vaporeux.

    ●(1732) GReg 949a. Vaporeux, tr. «morennus.»

    (2) =

    ●(1907) FHAB Gouere 132. morennus evel ezen.

  • morenvel
    morenvel

    v. tr. d. Surnommer.

    ●(1934) BRUS 85. Surnommer, tr. «morhanùein.» ●(1934) DIHU 278/127. én tachad-se morhanùet get er soudarded Le tournant de la Mort. ●(1937) DIHU 310/247. Elsé é ma morhanùet Bro Frans. ●(1939) RIBA 114. en doè kleuet morhanùein «Lagad-du».

  • moret .1
    moret .1

    adj.

    (1) (météorologie) Couvert.

    ●(1896) LZBt Mae 35. Tostât a ra ann noz hag ann de zo bet moret ha tenval.

    ●(1962) TDBP II 369. moret eo an amzer, tr. «le ciel est couvert de nuages noirs (annonçant la pluie.)»

    (2) Traezh moret =

    ●(1935) BREI 406/3a. teuler eur gwiskad mat a dreaz du pe glas, treaz moret, d'an douar beterabez.

  • moret .2
    moret .2

    adj. Assoupi.

    ●(1890) MOA 125b. Assoupi, tr. «moret.»

  • morfank
    morfank

    m. Vase.

    ●(1907) VBFV.fb 60a. limon, tr. «molfang, m.» ●(1931) DIHU 245/263. Hi e huél ar ribl er riolen ur viùennad morfang ledan, don ha blot él deur, é splannein édan an héaul. ●(1931) VALL 773a. Vasière, tr. «molfang, morfang m.» ●(1934) BRUS 183. De la vase, tr. «molfang, m. (d'eau douce).» ●(1958) BRUD 4/92. goleit me lavreg a volfang.

  • morfer
    morfer

    m. (pathologie) Phlegmon.

    ●(1919) DBFVsup 50b. morfér (Pl[umeliau], mohér, gor mohér (Bieuzy), m., tr. «phlegmon, abcès.» ●(1942) VALLsup 79a. Flegmon, tr. «Morfèr, (gor) mohér (moc'her ?) V[annetais] m. (Suppl. Goff).» ●(1934) BRUS 225. Un phlegmon, tr. «ur morfer.»

  • morfil
    morfil

    m. Sommeil léger.

    ●(1876) TDE.BF 466a. Morfil, s. m. C[ornouaille], tr. «Sommeil léger, somme.»

  • morfilañ
    morfilañ

    v. intr. Dormir d'un sommeil léger.

    ●(1876) TDE.BF 466a. Morfila, v. n. C[ornouaille], tr. «Dormir d'un sommeil léger, sommeiller, faire un somme.»

  • morfoll
    morfoll

    adj. Tout à fait fou.

    ●(1530) J p. 104a-b. Heruez e manyer hac e roll / He man so sot pe diot oll / Pe morfoll heruez ma holl spy / Lequet sae an foll oar e chouc, tr. «A en juger par ses manières et sa conduite, celui-ci est un insensé ou un idiot, ou un charlatan qui trompe toutes mes espérances : qu'on lui attache au cou la robe de de mon fou.»

  • morfont .1
    morfont .1

    adj. Grisâtre.

    ●(1905) IVLD 67. Ar seiz guenna ha finna a oa morfont ha gros e skoaz goel ha sae Itroun Massabiel. ●(1905) KANngalon Ebrel 369. Euz strad toull ho lagad e sinkle bep ar mare elvennou tan mourvoun. ●(1909) FHAB C'hwevrer 44. louzeier disliv ha morfount hor parkeier. ●(1909) FHAB Eost 240. Eur banne gwin mourfound, goloet a vleun, a oue digaset var an daol. ●(1935) FHAB Here 305. an oabl e-unan o kemerout eul liou morfoun ha tenval.

  • morfont .2
    morfont .2

    m. Vase, limon.

    ●(1925) FHAB Meurzh 95. Eur c'hreuneugell goloet gant yeot flour ha man alaouret : eur groc'henenn war c'horre ; morfont dindan. ●(1931) VALL 773a. Vase de mer, tr. «morfont T[régor].» ●(1935) BREI 392/3c. ar c'horf goloet a vorv-font astennet war sôlenn ar prad.

  • morfont .3
    morfont .3

    m.

    (1) Froidure.

    ●(1732) GReg 638b. Morfondure, froid amassé, tr. «Morfount.» ●(1744) L'Arm 245a. Morfondure, tr. «Morfontt.. teu. m.» ●(1783) BV 3550-3551. dec eh anqueis pouruein un tam quenet / mah on incomot bras gant morfont hac anuet.

    ●(1907) VBFV.fb 46a. froid, tr. «morfond, m.»

    (2) Serriñ morfont : s'enrhumer, attraper froid.

    ●(1907) VBFV.fb 36b. enrhumer (s'), tr. «cherrein morfont.»

  • morfontadurezh
    morfontadurezh

    f. Dastum morfontadurezh : prendre froid.

    ●(1872) ROU 92b. Se morfondre, tr. «destum morfontadurez.»

  • morfontet
    morfontet

    adj.

    (1) Sali.

    ●(1906) KANngalon Gwengolo 209. Pardounit m'ar d'int eun tam mourvonnet [an dillad]!

    (2) Morfondu, fatigué.

    ●(1633) Nom 268b. Grauedinosus, vel grauidinosus, grauedini obnoxius : suiet d'auoir pesanteur de teste, morfondu : vn den á ve subiect da cahout pounner pen, vn paour quez mourfondet.

    ●(1710) IN I 317. Pa vez bet un den pell oc'h ober ur c'hoari bennâc (…) e vez morfountet ha squizet oll e speret.

    (3) Qui a pris froid.

    ●(1829) HBM 3. cetu ho camarad morfontet oll ous ho selaou. (…) ni en em dommo embêr.

    ●(1919) DBFVsup 50b. morfontet, tr. «enrhumé, mal-en-point.»

  • morfontiñ
    morfontiñ

    v.

    I. V. intr.

    (1) Prendre froid.

    ●(1732) GReg 638b. Morfondre, endurer du froid après avoir eu chaud, tr. «Morfounti. pr. morfountet.» ●(1744) L'Arm 245a. Morfondre, tr. «Morfontein.»

    ●(1872) ROU 92b. Se morfondre, tr. «Morfonti.»

    (2) S'engourdir.

    ●(1908) BOBL 07 novembre 202/2c. ho spered a deu da vorfonti er memez amzer gant ho izili.

    (3) (pathologie) S'enrhumer.

    ●(1659) SCger 81a. morfondre, tr. «morfonti, dastum sifern.»

    ●(1907) VBFV.fb 36b. enrhumer (s'), tr. «morfontein.»

    II. V. tr. d. (agriculture) =

    ●(1767) ISpour 155. Ur meittour (...) é vorfonde enn doar à pé quitta. ●(1790) Ismar 226. ur meitour péhani (...) e vorfond en doar a pe gùitta.

  • morfontus
    morfontus

    adj. Morfondant, qui fait prendre froid.

    ●(1530) J p. 11b. Flaer dongerus morfontus dreis musur, tr. «infecte, immonde, d'un froid qui pénètre au-delà de toute mesure.»

    ●(1741) RO 2565. pad eu ar gouan an amser mor fontus.

    ●(1868) FHB 184/222b. petra 'zeuffe ar bed da veza hep dale, ma na ve mui sklerijennet, tommet gant an heol, ma na ve mui evithan nemet eun noz du, udur ha morfontuz.

  • morfost
    morfost

    s. –où = (?).

    ●(14--) Jer.ms 228. Pe en lech ez oae an rost morfostou ? tr. «Où était le rôti (?) … (?).»

  • morfoz
    morfoz

    s. E morfoz =

    ●(1916) LLES 28. Kondânet da dremenn azé é morfos «marsé un deg vléad bennag». ●65. En dek si oé bet lokeit i morfos. ●93. Ardan i veh staget zelei er houc, pou ked afer doh bouid na doh nitra. Huei e viùei i morfos dizan men bogedau roz.

  • morfoziñ
    morfoziñ

    v. tr. d. =

    ●(c.1825-1830) AJC 966. hac evoa red e vigend rented jmmobil a morfosed gand doue, tr. «métamorphosés par Dieu.»

  • morgad
    morgad

    coll. (ichtynonymie)

    (1) Seiches.

    ●(1633) Nom 45a. Galeus stellatus, siue asterias : lentillat : morgat.

    ●(1732) GReg 852b. Seche, poisson de mer, tr. «Morgadenn. p. morgadenned, morgad.»

    ●(1876) TDE.BF 466a. Morgadenn, s. f., tr. «Sèche, gros mollusque pourvu de plusieurs bras avec lesquels elle saisit sa proie (…) pl. morgad, morgat.»

    ●(1907) VBFV.bf 54b. morgaden, f. pl. morgad, tr. «seiche.» ●(1934) BRUS 257. Une seiche, tr. «ur vorgadenn, pl. morgad.» ●(1970) GSBG 202. (Groe) morgad (coll.) sg. morgadenn, tr. «seiches.» ●(1979) VSDZ 98. (Douarnenez) Ar morgad 'neus du, ar stiogenned 'neus ket, tr. (p. 262-263) «La seiche a de l'encre noire, contrairement au calmar.»

    (2) Skouarn-vorgad : os de seiche.

    ●(1910) EGBT 81. ar vorgaden a zo bihanoc'h : hi he deus dek brec'h war he fenn hag eun hanter krogillen hanvet meur a wech skouarn morgad.

  • Morgad
    Morgad

    n. de l. Morgat (Crozon).

    ●(1656) VEach 79. Iãn Hemon à parres Croazon, en Escopti Querné, oc'h antré en vr vag é porz Morgat.

    ●(1905) KBSA 41. Kas a ra e gammedou war-du Kraon, e pleg-mor Morgad.

  • morgadenn
    morgadenn

    f. –ed, morgad (ichtyonymie) Seiche.

    ●(c.1500) Cb [morgadenn]. Morgadenn. g. seiche. cest vng poisson.

    ●(1732) GReg 852b. Seche, poisson de mer, tr. «Morgadenn. p. morgadenned, morgad.»

    ●(1876) TDE.BF 466a. Morgadenn, s. f., tr. «Sèche, gros mollusque pourvu de plusieurs bras avec lesquels elle saisit sa proie (…) pl. morgad, morgat.»

    ●(1907) VBFV.bf 54b. morgaden, f. pl. morgad, tr. «seiche.» ●(1934) BRUS 257. Une seiche, tr. «ur vorgadenn, pl. morgad.» ●(1970) GSBG 202. (Groe) morgad (coll.) sg. morgadenn, tr. «seiches.» ●(1977) PBDZ 929. (Douarnenez) ar vorgadenn n'eo ket fall, tr. «la seiche n'est pas mauvaise.» ●(1979) VSDZ 98. (Douarnenez) Ar vorgadenn 'neus dit un askorn, ar stiogenn 'neus tamm, tr. (p. 262) «La seiche a un os contrairement au calmar.»

  • morgan .1
    morgan .1

    m. Bruit de la mer.

    ●(1909) BLYA 128. mouez tener ar Vorgân. ●(1953) LLMM 43/19. morgan an houlennoù dirollet.

  • morgan .2
    morgan .2

    m. -ed Sirène.

    ●(1985) OUIS 291. le monde un peu trouble des viltansou, des danseurs de la nuit, des morganed et des morganezed.

  • morgañ / morgiñ
    morgañ / morgiñ

    v. tr. d. Morguer.

    ●(1732) GReg 638b. Morguer quelqu'un, tr. «morga ur re. morgui ur re.»

  • morganez
    morganez

    f. -ed Sirène.

    ●(1985) OUIS 291. le monde un peu trouble des viltansou, des danseurs de la nuit, des morganed et des morganezed.

  • morgann
    morgann

    m. Haute mer.

    ●(1936) IVGA 41. Pa vez mor-gann.

  • morgañs
    morgañs

    f. Fierté, arrogance.

    ●(1732) GReg 410b. Fierté, tr. «morgançz.»

    ●(1876) TDE.BF 466b. Morgañs, s. m. C[ornouaille], tr. «Fierté.»

  • morgant .1
    morgant .1

    adj. Qui a de la morgue.

    ●(1732) GReg 489a. Hautain, aine, tr. «morgandt.» ●D'une maniere hautaine, tr. «En ur fæçzoun morgandt.» ●638b. Morgant, ante, dedaigneux, fier, tr. «Morgant.»

    ●(1867) MGK 55. Eur plac'h iaouank, morgant meurbed. ●(1870) MBR 108. eur verc'h rok ha morgant. ●(1876) TDE.BF 466b. Morgañt, adj. C[ornouaille], tr. «Fier, dédaigneux, arrogant, orgueilleux, hautain, qui fait l'important.»

    ●(1931) VALL 38a. Arrogant, tr. «morgant.»

  • morgant .2
    morgant .2

    m. –ed Homme morgant.

    ●(1732) GReg 638b. Morgant, ante, dedaigneux, fier, tr. «Morgant. p. morganted.»

  • morganted
    morganted

    f. Fierté, arrogance.

    ●(1732) GReg 410b. Fierté, tr. «morganded.»

  • morgantez
    morgantez

    f. Arrogance.

    ●(1931) VALL 38a. Arrogance, tr. «morgantez f.»

  • morgaol
    morgaol

    coll. (botanique) Crambe maritime, chou marin Crambe maritima.

  • morgaoul
    morgaoul

    coll. (ichtynonymie) Méduses.

    ●(1931) VALL 457b. Méduse, tr. «morgaol col. sg. morgaolenn.»

  • morgaouleg
    morgaouleg

    coll. (ichtyonymie) Méduses.

    ●(1977) PBDZ 665. (Douarnenez) morgaouleg, méduses ; morgaoulegenn.

  • morgaoulegenn
    morgaoulegenn

    f. Méduse.

    ●(1977) PBDZ 665. (Douarnenez) morgaouleg, méduses ; morgaoulegenn.

  • morgaoulenn
    morgaoulenn

    f. morgaoul, –ed

    (1) Pieuvre.

    ●(1904) DBFV 165b. morgeulen, f. pl. –led, tr. «pieuvre, mollusque marin.» ●(1931) VALL 559b. Pieuvre, tr. « morgeulenn V[annetais] f. » ●(1934) BRUS 257. Une pieuvre, tr. «ur vorgeulen, pl. morgeuled.»

    (2) Méduse.

    ●(1931) VALL 457b. Méduse, tr. «morgaol col. sg. morgaolenn.» ●(1979) VSDZ 98. (Douarnenez) Ur vorgaolenn zo ur meduz.

  • morgazh
    morgazh

    m. morgizhier (ichtyonymie) Pieuvre.

    ●(1876) TDE.BF 466b. Mor-gaz, s. m., tr. «Chat-de-mer, roussette, poissons ; pl. mor-gizier.»

    ●(1903) MOAO 13. ar vor-gicher hag ar ziliou, tr. «les pieuvres et les congres.»

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...