Devri

Recherche 'pa...' : 1072 mots trouvés

Page 17 : de parpagn-1 (801) à pasaerezh (850) :
  • parpagn .1
    parpagn .1

    adj. Sot.

    (c.1930) VALLtreg 1759. parpagn : injure (Ma Monik Marivonik Dir na dor).

  • parpagn .2
    parpagn .2

    m. –où (construction) Parpaing.

    (1732) GReg 696a. Parpain, pierre qui traverse toute l'épaisseur d'un mur, & qui fait face des deux côtés, tr. «Parpaign. p. parpaignou. ur mæn parpaign. p. mein parpaign.» ●(1744) L'Arm 269a. Parpain, pierre qui fait face des deux cotés du mur, tr. «parpaign.. Parpaigneu. m.»

    (1890) MOA 374b. Parpaing, tr. «Parpagn, m., pl. ou (mot importé).»

  • parpailhat
    parpailhat

    v. tr. d. Éparpiller.

    (1872) ROU 83a. Eparpiller, tr. «parpailla

  • parpilhat
    parpilhat

    voir barbilhat

  • parpilhot
    parpilhot

    m. –où Papillote.

    (1909) FHAB Kerzu 380. Ar Bî eo a lake ar c'hantoloriou, o c'hempenne, o renke, a viske ar bizier a barpillotou paper rus.

  • parpilhotek
    parpilhotek

    adj. Ki parpilhotek : chien à poils frisés, caniche.

    (1932) ALMA 155. eur c'hi parpilhotek ; du e zae.

  • parpilhotet
    parpilhotet

    adj. Frisé.

    (1772) KI 517. ky Gasneuv papillotet, tr. «le chien de Cazeneuve.»

    (18--) GAVotte bretonne. Ma bleo a voa mélan a quen brao papillotet. (d'après HYZH 224/42).

    (1942) VALLsup 82b. (Cheveux, poils) frisés, tr. «parpilhotet L[eon] L[oeiz] ar Fl[oc'h].»

  • parpouilhon
    parpouilhon

    m. –ed (entomologie) Papillon.

    (1923) KNOL 262. perak ar parpouilloun a gerz en tu-ma, en tu-ze, en tu-hont, e leac'h mont eün gand e hent ?...

  • parraat
    parraat

    v.

    I. V. intr.

    (1) Parraat ouzh/doc’h : empêcher, éviter.

    (1821) SST 177. hemp quin eit parrat doh meh ha reproche. ●(1849) LLB 477. Eid parat toh ur goal.

    (2) Parraat ouzh/doc’h ub., udb. a (+ v.) : empêcher qqn, qqc. de.

    (1903) LZBg Meurzh 60. er brezel groeit d’er relijion e barras doh er fé a greskein. ●(1922) EOVD 57. Er hanived, e larér, e loui kement en térenneu koér guet ou guiad, ma parrant doh er guérén a hobér labour. ●(1923) LZBg 4. D’er vestréz-tiégeh é gober dillad ha boteuiér aveit ol hé ziad tud : er péh ne barra ket doh-ti a auzein er pred, a um soursi ag er vugalé, a hobér rah er morloh én ti.

    (3) [devant un v.] Parraat a : s'empêcher de, se retenir de.

    (17--) VO 55. n'hi doai quet eèllét parad a ruein èl p'hé devezai bet perderi a hanamb.

    (1821) SST 42. A ne ellé quet parrat a souffrein er poénieu-zé ?

    (1906) HIVL 90. ne hel ket parrat a reskond : (…).●(1921) BUFA 33. n'hellent ket parrat a skuill dareu. ●80. ma hellein mé parrat a imurein. ●(1931) GUBI 19. Get joé n'hel parat a ouilein.

    (4) [devant un v. conju.] Parraat ma : empêcher que.

    (1790) PEdenneu 74. ha me assaiou parrad n'achappehai gueneign conz er bet.

    (1913) BUKE 15. Justerhoalh, aveit parrat ne arriùehé en dra-sé geté.

    (5) Parraat ouzh gwazh : limiter les dégâts.

    (1944) DIHU 393/65. aveit parrat doh goah.

    (6) Parraat ouzh = (?).

    (1825) COSp 150. pegource e vein-mé armet a batiantet èl un diréen capable de barrat doh gléan m'anemis ?

    II. V. tr. d.

    (1) Empêcher.

    (1844) LZBg 2l blezad-2l lodenn 98. Cand ha cand tra em farré berpet.

    (2) Préserver.

    (1903) LZBg Du 247. gratat dehé ou farrat a zroug.

    III. V. pron. réfl. En em barraat a : s'empêcher de.

    (1843) LZBg 1 blezad-2l lodenn 23. n'hellé quet hum barrat a greinein.

  • parrez / parrouz
    parrez / parrouz

    f. –ioù

    I.

    (1) Paroisse.

    (1499) Ca 153a. Parroes. g. parroisse. ●(1575) M (après le mot fin f. 71 v°). An leffr man á voe composet en bloaz 1519 / Gant Mæstre IEHAN an Archer Coz, a Parhos / Ploegonuen. Hac á voe Imprimet, E, S, Frances / CVBVRIEN, En bloaz M,ccccc,Lxxv.

    (1659) SCger 88b. Paroisse, tr. «Parès p. iou.» ●(1687) MArtin 2. E supplias an Tat Maner / Da sont de Barous a de Dy. ●(1732) GReg 695b. Paroisse, tr. «Parrès. p. parresyou. Treg[or] paros. p. parojo. Van[netois] paroès. parès. pp. yëu.» ●Paroissial, ale, tr. «Eus ar barrès

    (1834) APD 33. Patron ho parros. ●(1849) LLB 1939. é parez Neulieg. ●(1866) FHB 96/347b. énn parrouz Sant-Gili ar Beskont (…) ar parroujo a diwar drô. ●(1868) FHB 156/410a. Cals euz ar veleyen-se a oa deud a bell parres. ●(1872) GAM 6. Livirit din freaz ha didroidel, ho peleien ho deuz roet skuer fall en ho farrez ? ●(1893) BIK 2. Eur barouz hanvet Plourio.

    (1908) PIGO II 114. an invantor en e barrouz. ●(1942) LANB 10. Met Lanber zo parrez.

    (2) Kog, kilhog ar barrez : coq de paroisse.

    (1732) GReg 210a. Coq de Paroisse, habitant notable d'une Paroisse, qui gouverne les autres, tr. «Qilhocq ar barrès. p. qilhéyen ar barrès.» ●695b. Coq de paroisse, tr. «Qilhocq ar barrès

    (1829) HBM 1. pe evel a lavarer, coq ar barros.

    (3) Gens de la paroisse.

    (1878) EKG II 171. Ar barrez a-bez a ioa en em zastumet enn dro d'ar vinorez keaz.

    (1907) PERS 65. eur barrez dizeblant, laosk en he feiz.

    (4) plais. Paire.

    (1889) ISV 313. hag a veler avechou eur votez gantho euz a bep parrez.

    II. Ober e berson e pep parrez : voir person.

  • parrez-kanton
    parrez-kanton

    f. Chef-lieu de canton (?).

    (1847) MDM 27. er c'heriou bras hag er parresiou-kanton.

  • parreziad .1
    parreziad .1

    f. –où Plein une paroisse.

    (1859) MMN 104. eur barressiad tud, daoulinet humblamant da adori Doue. ●(1868) FHB 173/131a. da zont a barreziadou e procession.

    (1931) VALL 533a. contenu de la paroisse, gens, etc., de la paroisse, tr. «parreziad (-tud, etc. f.).» ●(1935) BREI 412/4a. eur barrouziad kristenien.

  • parreziad .2
    parreziad .2

    m. –ed, parreziz

    (1) Paroissien.

    (1935) BREI 413/1c. evel ma tle bezan pep parrouziad.

    (2) Habitant.

    (1865) FHB 29/229b. Carit’han, dreist pep hini, parreziz Plonevez, / Carit’han, pesqueterien euz baë Douarnenez.

    (1996) CRYK 262. parrouziz Plijedi, tr. «habitants de Plésidy.»

  • parrezian
    parrezian

    m. –iz Paroissien.

    (1659) SCger 88b. paroissien, tr. «Parossian, p. is, ou et.» ●(1732) GReg 695b. Paroissien, tr. «Paresyan. p. paresyaned. parosyan. p. parosyanis, parosyaned

    (1876) TDE.BF 498a. Parresian, s. m, tr. «Parroissien, qui est d'une parroisse.»

    (1935) BREI 400/4a. eur parrousian eus an dibab.

  • parrik
    parrik

    m. –où Barrique. cf. barrik

    (1790) MG 242-243. ma ne ya meid-on d'ivèt a hé gùin, me rescond teoh é vou hoah a bèn dec-vlæ, én hé farriq.

  • parrouz
    parrouz

    voir parrez

  • parstrak
    parstrak

    m. Gros craquement.

    (1942) VALLsup 43a. Craquement très fort, tr. «parstrak(l).»

  • parstrakal
    parstrakal

    v.

    I. V. intr. Craquer très fort.

    (1942) VALLsup 43a. Craquer très fort, tr. «parstrak(l)a, popul.»

    II. V. impers. (météorologie)

    (1) Faire très mauvais temps.

    (1931) VALL 100b. il fait un temps à tout casser, tr. «barrstrakal a ra.»

    (2) Loc. verb. Ken a barstrak =

    (1879) ERNsup 164. glao a ræ ken a barstrake, il faisait pluie à torrents, Trév[érec]. ●(1896) GMB 484. pet[it] tréc[orois] tom e, ken a barstrak, ou ken a bastrak, il fait si chaud que tout craque.

  • part
    part

    m.

    (1) En e bart : individuellement, de son côté.

    (1868) FHB 190/268a. Goulc'hen a roaz d'ez-han, evit beva en-han en e bart he-unan, eun nebeud douar. ●(1882) BAR 40. eur beden great gant pep hini en he bard he-unan.

    (1913) FHAB Mae 152. abalamour e klaskont var eün mad an oll pe mad ar vro a bez kentoc'h eget mad an den-man pe an den-ze en e bart e unan. ●(1935) KANNgwital 387/36. ren eur vuhez vat en e bart e unan. ●(1967) BAHE 54/50. laezh a-dreuz bervet en e bart e-unan.

    (2) En he fart =

    (1871) FHB 311/398b. Pep banden a bede en he fart he unan. ●(1894) BUZmornik 11. pa veze o vedita enn he fart he-unan.

    (3) En o fart =

    (1847) MDM 166. En ho fard ho-unan, pe holl azamblez. ●213. hag en em lakaad en ho fard ho-unan. ●221. paotred ha paotrezed, pep re en ho fard.

    (4) En hor part =

    (1710) IN I 124. en actionou mad pere a reomp en hor part hon-unan.

  • partabl
    partabl

    m. Roturier.

    (1530) Pm 234. Nobl ha partabl en vn bezret, tr. «Nobles et roturiers, dans un même cimetière.»

    (1659) SCger 106b. roturier, tr. «partabl.» ●162b. partabl, tr. «roturier.» ●(c.1680) NG 125. (Nobl ha) partablë, tud ha cloer. ●(c.1718) CHal.ms iv. roture, tr. «heritag' partabl', paisantag', Rotur.» ●(1732) GReg 831a. Roturier, ere, qui n'est pas noble, tr. «partapl

  • partaj
    partaj

    m.

    (1) Partage, répartition.

    (c.1500) Cb 68a. [diuidaff] g. diuision de heritage entre les hoirs. b. partag great entre ear.

    (1659) SCger 89a. partage, tr. «partaich

    (2) Partage, sort.

    (1856) VNA 164. C'est (…) le sort de ceus qui aiment mieux courir le pays, tr. «Hennéh-é (…) partage er ré e vé gùel guet-hai ridêc bro.»

  • partajiñ
    partajiñ

    v. tr. d. Partager.

    (c.1718) CHal.ms i. Diuiser, tr. «rannein, lodein, darnein partagein ober lodeu.» ●(c.1718) CHal.ms iii. repartir, tr. «Rannein, darnein, partagein lies.»

    (1839) BSI 270. ma partagimp douéëlez an hini en deus teurvezet partagi ganeomp hon humenidiguez.

  • partañs
    partañs

    m.

    (1) Partance.

    (1732) GReg 697a. Partance, le départ du Vaisseau, tr. «partançz

    (1970) GSBG 338. (Groe) partañs, tr. «(m.) (fête de la) partance (des bateaux au début de la saison).»

    (2) Tenn a bartañs : coup de partance.

    (1732) GReg 697a. Le coup de partance, tr. «an tenn a bartançz

    (3) Banne partañs : coup de l'étrier.

  • partapl
    partapl

    adj.

    I. Attr./Épith.

    A. (en plt de qqn)

    (1) Roturier.

    (1659) SCger 28b. le commun, tr. «an tut partabl.» ●(1732) GReg 831a. Roture, condition roturiere, tr. «stad ar re bartapl

    (2) Honorable, honnête.

    (c.1718) CHal.ms ii. Il se faufile auec tout ce quil ya d'hon nestes gents, tr. «ean a hant' ataü en dut hon nest' ean him laca brepet emmesqu' erre bartabl'

    B. (en plt de qqc.) Qui n'appartient pas à un noble.

    (c.1718) CHal.ms iv. roturierement, tr. «el un dra partabl' el ur paisant roturieremant.» ●(1732) GReg 830b. Roture, heritage qui n'est pas noble, tr. «doüar partapl. p. douarou &c.»

    II. Adv. E partapl : roturièrement.

    (1732) GReg 697a. Partager roturierement, tr. «ranna ê partapl

  • parter
    parter

    m. –ioù (marine) Plate.

    (1987) GOEM 104. La plate (...) Il en existe divers type : celle de Porspoder (plato), celle de Tréompan, celle de Plouescat (parterr). ●136. En remorque, les bateaux traînent cinq à six annexes, les parterriou. ●179. une douzaine de plates, parterriou.

  • parti .1
    parti .1

    f. –où

    (1) Partie.

    (1659) SCger 89a. partie, tr. «parti

    (1829) IAY 99. eur barti vras deus ar bopulation.

    (2) Partie (de jeu, de sport, etc.).

    (1732) GReg 698b. Partie, parlant du jeu, tr. «Party. p. partyou.» ●Jouer une partie, deux parties, tr. «C'hoari ur barty, diou barty

    (1868) KTB.ms 14 p 15. Pa vi en ur barti-chase. ●(1869) KTB.ms 14 p 94. c'hoariomp breman ur barti c'harto. ●(1877) EKG I 6. eur barti domino.

    (1905) BOBL 02 septembre 50/3d. Eur barti blijadur etre Bretoned. ●(1935) BREI 412/4b. c'hoari eur barti voulou.

    (3) (politique) Parti.

    (1891) AGB 26. kazetenn ar barti republikan e Brest.

    (4) Kaout parti o : avoir du mal à.

    (1982) MABL I 142. (Lesneven) Eben 'n oa parti mont da heul. ●(1982) MABL II 82. (Lesneven) Eben 'n oa parti mont da heul : a-walc'h 'n oa d'ober, poan a-walc'h 'n oa da vont da heul. ●(1984) HYZH 154-155/39. ar greun 'n oa parti o tiwan.

  • parti .2
    parti .2

    voir partial

  • partiad
    partiad

    f. –où Partie (de jeu, etc.).

    (1924) ZAMA 176. diou, teir bartiad a oa great. ●(1925) FHAB Kerzu 469. e veze graet eur bartiad «domino». ●(1944) DGBD 145. ur bartiad kartoù bennak.

  • partial / partiañ / parti
    partial / partiañ / parti

    v. intr.

    I. Partager.

    (c.1500) Cb 34b. partir en cent. b. partiaff e cant.

    II.

    (1) Partir.

    (17--) TE 59. a pe oènt prest de barti.

    (1850) JAC 42. Partial a reont. ●(1869) KTB.ms 14 p 20. Tremenn daou viz a oa aboe ma oa partiet ar mab henan. ●(18--) KTB.ms 14 p 241. Partia a ra ur beure war ur marc'h kaer.

    (1902) PIGO I 126. m'an evoa prez da bartian.

    (2) Eus ar seurt na barti ket : sans pareil.

    (1924) NFLO. pareil. sans pareil, tr. «eus ar seurt ne barti ket

    III. Partial a-raok e benn : voir penn.

  • partiañ
    partiañ

    voir partial

  • partienn
    partienn

    f. –où Partie.

    (1966) BREZ novembre 109/8a. eur bartienn koach-goukoug.

  • partikulier
    partikulier

    adj. Particulier.

    (1911) SKRS II 89. Ar varn bartikulier.

  • partisipal
    partisipal

    m. Participe.

    (1499) Ca 153a. Participal. g. participle / cest vne partie dorayson.

  • partisipañ
    partisipañ

    v. Participer.

    (1499) Ca 153a. Participaff g participer.

  • partisipant
    partisipant

    adj. Participant.

    (1621) Mc 63. da bezaff participant ves an effetou merueillus.

  • partisipasion
    partisipasion

    f. Participation.

    (1621) Mc 91. an participation é merit hon redemtor.

  • partizanenn
    partizanenn

    f. –où Pertuisane.

    (1732) GReg 715b. Pertuisane, espece de halebarde, tr. «Partizanenn. p. partizanennou

  • partout
    partout

    adv.

    (1) Partout.

    (1575) M 1902. oar an douar par tout, tr. «sur la terre partout.» ●(1621) Mc 76-77. par tout heruez ho pligadur.

    (1687) MArtin 3. Par-tout dré vreis Missionner.

    (1790) MG 13. Doué e zou partout. ●(17--) VO 17. Ridét e mès men goalh partout. ●(17--) TE 48. Laban e hum laquas de glasq ha de furgeal partout.

    (1803) MQG 10. Mes mar qerit güela, me droï ouz ar merc'het / A velàn dre'r blacen partout pladoucennet. ●(1821) SST 25. En inhuern, ha partout dré er bet. ●(1876) TIM 80. En diaulèd en doé templeu partout.

    (1925) DLFI n° 6/2c. Ar pez a faotr d'ar re-ze hiou, evel deac'h, evel ar c'hoaz, eo be mestr partoud.

    (2) Loc. adv. A-bartout : de partout.

    (17--) TE 357. Donnèt e rait a-bartout. ●(17--) VO 76. eit ma veint guélét a bartout.

    (3) Loc. adv. Partout dre : à travers tout(e).

    (1792-1815) CH CH 104. Henneh daulas é voeh partout dré en armé, tr. « Celui-là jeta un mot à travers toute l’armée. »

  • parvachadenn
    parvachadenn

    f. –où Faux pas.

    (1939) WDAP 3/193. (Pleiben, Gwezeg, Lenonn) Parvachadenn, ano gwregel, liest. : Parvachadennou. Falz-varchadenn. (G. Vallée, p. 297). Skouer : Da heul eur barvachadenn em eus graet gwazied-lañset em zroad.

  • parvachañ
    parvachañ

    v. intr. Faire un faux pas.

    (1939) WDAP 3/193. (Pleiben, Gwezeg, Lennon) Parvacha, verb. Ober eur barvachadenn.

  • parveniñ
    parveniñ

    v. tr. i. Parvenir.

    (1834) SIM 164. da biou en em adressin-me evit parveni da se ?

  • parzh
    parzh

    m. cf. perzh

    (1) Parzh dre barzh : de part en part.

    (c.1500) Cb [toullaff]. Jtem penetro / as. ac. ga. tresperser. bri. toullaff parz dre parz.

    (2) Partie, part.

    (1872) ROU 105b. Le tiers du temps, tr. «an trede fars euz an amzer.»

  • pas
    pas

    adv.

    (1) Pas, point.

    (1499) Ca 153a. Pas. g. idem.

    (1650) Nlou 22. Ne fallas pas dan cas, tr. «il ne faillit pas à l'affaire.»

    (2) Non.

    (1906) HIVL 94. er ré peurran en doé laret pas.

  • pasaat
    pasaat

    v. intr. Tousser.

    (1499) Ca 153a. Passat. g. toussir.

    (1659) SCger 119b. toussir, tr. «passaat.» ●162b. passaat, tr. «auoir la toux.» ●(1732) GReg 821b. Le rhûme le fait beaucoup tousser, tr. «Terrupl a ra o paçzaat gand ar voasqenn.» ●(1744) L'Arm 386a. Tousser, tr. «Passatt, ssein

    (1803) MQG 5. Ret eo crànchât, passât, ha c'hoeza nêt va fri. ●(1857) CBF 108. Petra a ra d'ezhan pasaat ? tr. «Qui le fait tousser ?» ●(1889) ISV 493. – Petra a rit-hu pa vezit sifellet ? – Petra ran ? Strefial ha passaat.

    (1905) IVLD 15. al leanez keaz, en eur basât, a daolaz kalz goad. ●(1910) EGBT 52. pasaat, tr. «tousser.» ●(1920) FHAB Genver 203. piou an tanfoultr a zo aze o pasaat, d'ar mare-ma ?

  • pasabl
    pasabl

    adv. Assez.

    (1834) SIM 114. brao passabl. ●(1893) LZBg 51vet blezad-4e lodenn 183. ind ou dès sàuet un iliz bras passabl.

  • pasablik
    pasablik

    adv.

    (1) Gwerso pasablik : il n'y a pas très longtemps.

    (1910) DIHU 63/139. en istoér guir e zou arriù geton guerso pasablik.

    (2) Pasablik a : pas mal de.

    (1985) ADEM 27. (An Arradon) kar ni 'boa c'hoazh passablig a gerentaj e Teis.

    (3) Pas trop mal.

    (1908) NIKO 14. Er galon e ia hoah pasablik.

  • pasadeg
    pasadeg

    f. Toux de plusieurs personnes.

    (1944) DGBD 122. En tiez all en tu-hont d'an hent e klevan ivez pasadeg.

  • pasaer
    pasaer

    m. –ion Tousseur.

    (1744) L'Arm 386a. Tousseur, sseuse, tr. «Passour, sserion

  • pasaerez
    pasaerez

    f. –ed Tousseuse.

    (1744) L'Arm 386a. Tousseur, sseuse, tr. «Passeréss.. sserézétt

  • pasaerezh
    pasaerezh

    m. Action de tousser.

    (1744) L'Arm 466a. Tousserie, tr. «Passereah. m.»

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...